SISTA RESAN...
En gång fick jag cancer. Bröstcancer.
Just vid den här tiden på året.. strax innan jul. Och vad jag skriver nu är rena rama sanningen, ifall någon skulle tvivla på alla mina ” historier”
Jag var på en årlig hälsoundersökning och läkaren upptäckte en knöl i bröstet. Jag tog det med ro för i samma bröst hade jag en gång fått en ofarlig knuta bortopererad och efter detta kändes bröstet lite konstigt.
Jag kickades på mamografi. Det såg inte bra ut.
Jag skickade på biopsi och så satt jag där sedan med läkaren som informerade mig om bröstcancer. Vilka möjligheter som fanns.
Eventuellt kunde det ha spridits till lymfkörtlarna eller andra ställen. Fick röntgat hjärna o lungor utan anmärkning.
Jag gick igenom allt detta i fullkomlig chock.
Kvällen innan jag blev inlagd på onkologen för operation så skrev jag ner Valdemar Dahlqvists dikt om den sista resan. Jag grottade ner mig i selfpity…och gjorde ett dokument på datorn där jag planerade min sista fest.. min begravning.
Dikten om sista resan skulle vara i dödsannonsen i tidningen… och jag skrev att dom sista raderna får ni skriva om.. jag är ju ingen herre.. och man kan inte bara byta ut ordet herre mot dam för då rimmar det ju inte på ordet värre… och så tog jag mig en klunk whisky och grät en skvätt & sörjde mitt korta liv.
Jag opererades. Låg på onkolgen. Knölen skickades på analys. Och jag var tillbaka igen hos läkaren.. tillsammans med min dåvarande make… för att få min dom. Läkaren passerade min make i väntrummet där han satt och sa att ett mirakel hänt. Sa läkaren alltså.
Och samma sak sa han till mig. Det fanns ingen cancer i knölen. Jag hade ingen cancer. Jippi… tyckte läkaren.. och själv kände jag mig lite snuvad på den här cancern. Det tog tid innan jag fattade och kunde ta det till mig. Att Jag Inte Hade Cancer.Att det faktiskt var ett mirakel som skett.
Långt senare hittade jag det där begravningsdokumentet och visade det för mina barn och som tyckte att herregud som jag skulle konstra in i det sista.. byta ut orden herre mot dam i dikten… och nån av ungarna tycket att jamen då får vi väl skriva:
”Du blir knappast lam
Sov gott och lugnt, jag skall
ej väcka min dam”
Ja, vad ska man säga ? Bättre slut måste det väl gå att komma på ?
En del av er har redan läst min cancer story.. men nu veckan innan jul kommer alltid tankarna på den tillbaka.. och jag är så blessed.. som fick vara med om ett riktigt mirakel !
Sista resan
Jag har köpt min biljett och
står på perrongen.
Ett underligt tåg…
Det är sista gången.
Jag reser, men vet inte vart eller hur
jag frågade om det fanns retur
då log han i luckan och stack ut sin näsa
och sa, att det var enkel resa.
Så ofantligt enkel.
Så går jag in i min sovkupé.
Tänk något bagage har jag inte mé.
Allt verkar så underligt – här är konduktören
men han bär ej uniform med knappar och snören.
Han bär på en lie – jag vet han är döden.
Han som vet slutet på människors öden.
Märkvärdigt att jag inte är rädd
jag ligger så stilla i min bädd.
Han ler så vänligt, han klipper biljetten
för sista resan till himmelska rätten,
han mumlar faderligt:
”Det blir inte värre,
Sov gott och lugnt, jag skall
ej väcka min herre .”
Av Valdemar Dahlquist
skriven
Hej!
Sitter på jobbet olycklig :-( begick ett misstag i arbetet vad kommer att hända?????
Känner mig så ledsen o orolig.
Kram Birgitta