Att vara där jag är....
Acceptera det du ändå inte kan förändra… stör dig inte på väder, eller grannen eller på blusen som krympte i tvätten… allt sådant tar bara en massa energi från dig och till absolut ingen nytta.
Vänta inte på att nåt meningsfullt ska komma in i ditt liv… något att leva för…. utan se och skapa i tankarna meningsfullheten i nuet.
Släpp taget och lev dina känslor lite mer.. både de glada och de sorgliga. För att finna frid och glädje behöver man vara i balans och det blir man inte om man går omkring med massa uppdämda känslor inombords.
Våga gör sådant som är nytt och hitta tillbaka till den sunda nyfikenheten i ditt liv.
Kram
P.s. Nu har jag mamma här på besök.. hela veckan ut… så det blir bad & grille & hamnen & picknick och små utflykter….
skriven
Så sant, så fint skrivet! Du är en sådan inspirationskälla, Esmaralda!
Själv är jag inte alls i balans med mig själv, och det beror på att jag inte kan släppa fram sorgen efter min pappas död. Är liksom känslomässigt avstängd, och har fullt upp med att ta hand om min lilla dotter, så jag tillåter mig inte att känna hur jag mår. Har du något tips om hur jag kan göra för att ta itu med sorgen? Eller kommer jag att göra det automatiskt då jag är redo för det? Kramar