Esmaralda...spår dig gratis!

Dagens gästbloggare är :  Mannabonne Glenn

Nu är det jag, Mannabonne Glenn som har ordet.

Äntligen, får jag säga och jag har ju  försökt tala om för mamma hur länge som helst att det  EGENTLIGEN är min blogg och att ni alla finns där och läser mammas inlägg  bara för att fördriva tiden tills  MINA inlägg kommer. Eller hur ? 

  Den här gången ska jag berätta om  vår Tysklandsresa. 

Mamma vill  ju trycka ihop allting över en dag medan jag mer tycker att man kan ta det lugnt… shoppa och sen äta en hamburgare.. shoppa en stund.. och sedan äta  en korv och så vidare, i ett par tre dagar.

Det skulle kännas mer meningsfullt.  Men nejdå, här  ska det stressas  och det blev  bara EN korv. På hemvägen. Riktigt uselt, får jag säga.

Och mamma ställer ju alltid till med problem. Henne måste man hålla kort. 

Bara tänk er att vi stod där i hissen ombord på färjan. Så sträcker människan fram ett långt pekfinger och kisar med sina gamla närsynta ögon och säger ” vad är det där för en knapp?”   Samtidigt som hon pillar på den. Det tjuter och plingar och jag pressar mig mot golvet för nu kan vad som helst hända. Jag är beredd. 

Mamma hade tryckt på LARM knappen och massa personal stod utanför där när vi klev ut och pinsamt var bara förnamnet. Jag försökte slinka förbi så ingen skulle tro att jag hade sällskap med denna galna kvinna. 

  Sen när vi sitter och äter gör människan om det. Same same but different kan man säga.  

  Mamma vill ha nåt jox på maten, typ ketchup och ser ingen personal  men däremot ser hon att  grannbordet har en flaska med nåt i.. så hon går dig, tar flaskan och ber om ursäkt,  öppnar den för den var helt oöppnad, sprutar innehållet över maten och sen lämnar hon tillbaka den.

  Det var bara det att det var människornas egen flaska, det var inte restaurangens.  Om man som jag SER saker i sin helhet så kunde man se att dom  plockat upp annat också som de handlat på bordet… så stormar mamma dit och TAR en av deras saker o häller över sin mat… och lämnar tillbaka den som om ingenting hänt.  Sen kom hon på vad hon gjort... och gick dit och  bad om ursäkt...  men det gälls inte tycker jag. Fast alla skrattade och det lät som ett hjärtlgit skratt.

Jag skäms igen.  I dag får jag skämmas en hel del.

Sen har ju mamma sina positiva sidor också.  Jag ville sitta på en RIKTIG stol på färjan, så klart.  Golv  är bara till för  människobebisar och fylltrattar… vi hundar föredrar stolar.  Jag satt fint på min stol och tittade ut… då kom en tant i mammas  ålder och hötte med fingret och sa att hundar inte får sitta på stolarna.

Mamma sa att jamen det är ju galon klädsel, det fastnar inga hår.

Spelar ingen roll sa surtanten… och  så sa hon nåt som  jag visste skulle få igång mamma: Regler är till för att följas. 

Jag förstod vad som skulle komma.. och eftersom jag är ett diplomatiskt djur så hoppade jag ner på golvet. Och då slet mamma upp mig på stolen igen och sa att klart jag ska sitta på stolen.

Jag försökte hoppa ner och mamma röt åt mig att sitta kvar.

Så för husfridens skull fick jag ju göra det. 

Sen, när vi skulle gå iväg så hojtade mamma till surtanten att titta nu, jag  TVÄTTAR AV stolen… och så torkade hon den med en serviett. Tanten bara surade. Då blev mamma ännu mer sur – det var rena sura leken. Så  mamma öppnade en flaska med  sprit,  en sort som heter whisky som hon nyss  köpt.. och  hällde i servietten och gnuggade stolen. ” Och nu spritar jag den också”  tjoade mamma  då såg tanten rent chockad ut.  Det är sånt man får stå ut med när man är hund i detta huset

Missförstå mig inte. Jag älskar min mamma fast ibland kan hon bli lite väl mycket.

Vi promenerade i Burg..  jag träffade flera hundar som jag språkade med och särskilt en liten minipudelfröken  som var väldigt söt i sina rosa kläder.

När vi gick på restaurang fick jag följa med. Det får man i Tyskland.

Ett tag var jag rädd att mamma skulle upprepa stoltricket.. som på båten .. men hon sa istället att jag skulle ligga under bordet – för det är så man gör här. Så jag la mig under bordet och där fick jag syn på flera andra hundar som låg vid sina föräldrarnas fötter. Det var magiskt. Som en underbordisk värld !!

Mamma träffade en tant som hon pratade med i säkert en halvtimme.

Dom kände inte varann sedan förut men ibland blir så när mamma  är nånstans. Då kopplade hon loss mig och jag nosade runt lite på torget och undersökte. 

Sen sa mamma att hon tränade mig. Då gick jag lös på en gågata och mamma försvann snabbt iväg bland alla människor…  men jag var henne tätt i hälarna hela tiden.  Mamma tycker sånt är träning för hon vill att jag ska kunna gå lös. 

Själv anser jag det vara ren överlevnadsinstinkt… för tänk om jag blivit av med henne ? Och hon körde hem utan mig ? Då hade  jag  blivit en tysk hund och fått hitta en tysk mamma… och det hade jag inte alls gillat.  Även om  min mamma är hur knäpp som helst – så hör vi samman hon och jag.

Nu  gör jag en high 5 tass med er alla

Mamma hälsar och skickar kram