Esmaralda...spår dig gratis!

Dagens gästbloggare är:  Prinsessan

Jag är 59 år och är en högkänslig person, har jag förstått på senare år. 

Man har alltid tyckts att jag är som prinsessan på ärten som reagerar på allting och man har tyckt att jag överdramatiserar.

Mina barn har stört sig på mitt beteende och min oro för allting och jag har försökt binda dem hårdare till mig än jag borde. Men nu när jag inser att jag lider av en åkomma som är medfödd så kan jag medvetet skapa förändringar som innebär att  jag inte blir en orolig och överbeskyddande morsa.

Likaså kan jag förstå  att jag ibland är för mycket och därmed dämpa mig i sociala sammanhang.

Hur människor mår har alltid färgat av sig på mig. En stämning  har jag kunnat tolka och pejla in sedan barnsben och jag anpassade mig alltid.

Jag har alltid varit mycket känslig för ljud. Och känsligt för klädesplagg som sticker eller kliar. Jag tar fortfarande illa vid mig om jag uppfattar någon som arg eller arrogant och jag kan helt enkelt inte ta livet med en klackspark. Innan beslut fattas så tänker jag länge.  Jag tenderar också att samla på mig för mycket saker och har svårt att sortera och kasta.

Nu har jag börjat terapi och det känns  bra .

Jag har börjat nysta i mitt liv och inser att jag kan  inte bara  vara den jag är rakt av utan precis som alla andra måste jag anpassa mig. Men det finns en gräns.

  Innan jag fick diagnosen så gjorde jag  tre regressiner hos Nettan och fick klarhet i att jag i minst sju av mina gamla liv haft samma problem.  De blev en dörröppnare som fick mig att tänka efter och förstå hela sammanhanget

Tack  för alla intressanta ämnen här på bloggen

Ha det fortsatt fint i Skottlad.

En varm kram på er alla