När Universum kallar...
Ny vecka.. ny dag och nya krafter !! Så ha då illamåendet försvunnit.. och det tackar man för. Plus att man också, såklart, tackar för era krya-på- dej- hälsningar !! De har värmt och hjälpt till ska ni veta !!
I dag vill jag presentera:
Dagens gästbloggare är : Henrika
Jag har beställt några seanser per e-post av Esmaralda och ser med spänning fram emot allt intressant som skall hända under kommande år. I april besökte jag finskspråkiga Anu för min första seans ansikte mot ansikte med ett medium. Detta är ett förkortat utdrag ur min kommande bok ”När Universum kallar” (tillsvidare skriver jag böcker endast för den egna bokhyllan). En text som jag tänkte dela med mig som ett litet tack till Esmaralda för den fina bloggen:
Mediet Anu sätter sig bekvämt till rätta i länsstolen. Med slutna ögon inleder hon seansen genom att högt läsa bönen ”Fader vår” och därefter en kort bön, i vilken hon tackar de andliga vägledarna för att de har hämtat mig till seansen och önskar att få fungera som en ren kanal. Sen öppnar Anu ögonen och tittar rakt ut i luften. Hon skrattar till och ser på mig med en glad blick. Finns det ett bättre sätt att väcka en annan persons nyfikenhet? Jag undrar vad som är på gång.
– Omkring dig i luften svävar en stor mängd energiglitter, säger Anu. Det ser lustigt ut! Det är som om du hade hållit en näve med guldglitter i din hand och kastat upp glittret i luften. Du bär på en burk med guldglitter som symboliserar din energi. Du är alltid beskyddad och alltid redo att hjälpa andra. Andevärlden fyller på burken hela tiden, men ibland använder du ändå för mycket av guldglittret, delar ut energi åt andra och tröttar ut dig. Känner du igen dig?
– Visst stämmer det, konstaterar jag. Jag är en energisk person och har alltid tyckt om att hjälpa andra.
– Du har fötts med en burk med guldglitter i famnen, fortsätter Anu. Det är en så utpräglad del av dig, men du skall inte använda slut allt guldglitter på andra utan unna också dig själv av glittret. Bäst gör du det genom att sätta eller lägga dig ner fem minuter varje dag och låta guldglittret som faller över dig fylla dig själv med energi.
– Du har dragit och dragit i en garntråd tills du har samlat ihop till ett helt garnnystan, säger Anu. Emellanåt har du stanuat upp och inte riktigt vetat vart du är på väg, men du har alltid fortsatt och följt tråden i rätt riktning. Garntråden symboliserar livstråden. Den innersta meningen med livet är att hjälpa andra människor. Du har alltid hjälpt andra. Guiderna och de andliga vägledarna anser att du borde satsa tid på dig själv, för det har du fullt förtjänat.
– Guiderna säger att du verkligen är bra på en sak, nämligen att skuldbelägga dig själv, säger Anu humoristiskt leende. De anser du skall sluta kräva så mycket av dig själv. Det för dig visserligen framåt, men du är alltför sträng mot dig själv, fastän du har överseende med andra. Det är naturligt att tänka dystra tankar om andra människor och att känna sig besviken.
Jag tycker att jag känner igen mig på beskrivningen. Jag har märkt att jag lever ett ganska anspråkslöst liv jämfört med många andra och övertröttheten beror på överansträngning. Burken med guldglitter är en fin beskrivning av situationen. Jag har alltid haft mycket sprittande energi inom mig, men jag är nog av annan åsikt än de andliga vägledarna i den meningen, att visst använder jag guldglitter på mig själv också.
– Jag tycker om att hjälpa, svarar jag och småler mot Anu. Jag blir glad av det.
– Du lever här på jorden som människa, säger Anu. Människor har mänskliga känslor. Du hjälper som en ängel och ska inte känna dig skyldig om du inte känner som en ängel. Du behöver inte vara en ängel. Har du något som du vill fråga av de andliga vägledarna?
– Ja, jag undrar om en själsfrände är på kommande, svarar jag.
– Det är en fråga som de andliga vägledarna ofta lämnar obesvarad, säger Anu och stirrar ett tag ut i luften som om hon sökte ett svar i sitt inre. Vägledarna säger att det inte finns något hinder för att du skall finna din själsfrände.
Utan att jag märker det, eftersom jag är fullt upptagen att göra anteckningar i mitt lilla block, drar Anu tre kort ur sin änglakortlek på skrivbordet invid länsstolen och visar dem för mig.
– Det först kortet visar att du har stött på gamla skrällen, säger Anu. Det andra kortet visar att du är öppen och redo för att möta din själsfrände. Det tredje kortet säger att du kommer att röra dig på glädjens höjder.
– Du är mycket känslig och kan läsa av andra människors energifält, fortsätter Anu. Du anar dig till vad de tänker, så människor kan inte lura dig. Du skannar in människor. Du utstrålar så stark energi, då du kommunicerar med andra människor, att tysta och försiktiga personer blir rädda för dig. Andarna påstår att de svagaste svimmar.
– Jag har börjat fundera på om människor upplever saker på olika sätt, säger jag eftertänk-samt. Jag har tidigare trott att alla reagerar och känner på liknande sätt som jag, fastän jag nog har märkt att jag är en ovanligt impulsiv och dominerande person.
– Min följande fråga gäller min andliga utveckling, säger jag.
Jag berättar om öronsuset, de mörkblåa ljusskuggorna innanför mina slutna ögon och den rosa färgfläcken som blinkar till i mitt högra öga sedan jag har börjat med energibehand-lingarna hos Sara. Anu har dock ingenting att kommentera om dessa tecken.
– Du har varit medial ända sen födelsen, du har bara inte förstått det, eftersom det har varit en naturlig del av dig, säger Anu. Du är nu inne i en andlig utvecklingsfas. Du har ett energiflöde i dina händer. Du kan också börja skriva texter tillsammans med andevärlden med hjälp av tarotkort. Om du vill satsa på detta, kan du hjälpa dig själv och andra människor. Dessutom kommer det att skänka dig tillfredsställelse på ett alldeles nytt sätt, då du blir del av detta energiflöde.
– Att skriva är så din grej säger de andliga vägledarna, konstaterar Anu. Du tänker till och med i skriven form. De andliga vägledarna tycker att det är intressant hur du analyserar olika frågor genom att skriva om dem! Du skulle inte fungera som en skapande konstnär utan närmast som en printer. Du skulle vara mindre närvarande och de andliga vägledarna mer närvarande, då du förmedlar deras budskap.
– Att tro på andevärlden är en mycket personlig sak, konstaterar jag. Var och en måste få se eller uppleva något ovanligt för att komma till tro. Jag är ganska feg, så jag skulle nog bli livrädd om jag såg något avvikande.
– Du behöver inte vara rädd för dina andliga vägledare, säger Anu. De har varit med dig hela tiden. Du är klarsynt. Du kan se med dina inre ögon. Tänk på en god vän och föreställ dig att du ser honom framför dig. På så sätt ser du med dina inre ögon. Vägledarna ber mig berätta att också jag ser med mina inre ögon. Jag är lika livrädd för avvikelser som du och därför ser vi inte heller andevarelser med våra vanliga ögon.
– Genom att vara med i samma tankeflöde är man i kontakt med andevärlden, säger Anu leende. Vägledarna säger att det bara gäller att ställa in sig på en god mottagningskanal.
– Jag har två döttrar, säger jag. Hur skall det gå för dem? De är som natt och dag till personligheten. Vi är alla tre ganska olika. Hur hör vi ihop egentligen?
Anu ber om flickornas förnamn. Sen tittar hon mot väggen. Under seansen är hon en glad person som utstrålar varm energi och ofta skrattar. Och jag skrattar jag med så gott jag hinner, medan jag ivrigt antecknar det som Anu säger.
– Den ena dottern sysslar mycket för sig själv i sitt eget rum, sin egen stuga. Hon har samma känsliga energifält som du. Hon behöver sin egen ro för annars går energifältet sönder. Din dotter är världens känsligaste människa. Känsligheten är en gåva.
– Ja, min äldre dotter behöver få vara för sig själv i sin egen vrå, säger jag. Hon orkar inte med människor omkring sig. Hon är skicklig på att skriva liksom jag och på att teckna liksom sin far.
– Hon är som en ros, konstaterar Anu. Inte en ros som man köper från butiken utan en ros som växer vilt i naturen. Din andra dotter är systematisk.
– Det skulle man inte tro, när man går in i hennes röriga rum, småler jag.
– Hon har ordning i sin oordning, konstaterar Anu. Hon sköter sina saker, hon ordnar allting på sitt sätt och om någon försöker ändra på hennes system, får han hett om öronen.
– Det stämmer precis, säger jag. Vi brukar kalla henne för Lilla My för att hon är så bestämd av sig.
– De andliga vägledarna säger att du och dina döttrar är grenar från samma äppelträd, säger Anu. Ni har levt tillsammans tidigare och har velat återvända tillsammans till jordelivet för att reda ut vad det var frågan om och ställa sakerna till rätta. Ni har levt som tre syskon under en aning stormiga förhållanden på 1800-talet, troligen i Spanien. Er mamma hade fullt upp med hushållsarbetet och er pappa var ute på åkern, Ni var tre döttrar som ständigt bråkade med varandra. Ni stred så att stopporna yrde, sprang omkring med magen bar och knuffade varandra turvis omkull i gyttjan.
– Nu ville ni komma tillbaka för att undersöka om ni kan få situationen utredd, förklarar Anu. Ni klev över gränserna till varandras revir i det förra livet. Det är svårt att ta sitt eget utrymme i bruk, när andra kapar det och försöker dominera. I detta liv lyckas ni få sakerna uppklarade.
Jag frågar också om mina andliga vägledare och får beskrivningar på dem.
– Var och en har andlig vägledare, säger Anu. Då man ber om kontakt och uppnår en känslig sinnesstämning, kommer vägledaren. En del människor skall uppleva det andliga också här på jorden, andra inte. Det är meningen att du skall göra det.
– Nu har vi samtalat nästan en timme, säger Anu och tittar på en liten väckarklocka på skrivbordet. Det är dags att avsluta seansen.
Anu sluter sina ögon och ber en bön vilken hon avslutar med orden tack, tack. Seansen är över. Det var en intressant pratstund fylld av glädje samt pepprad med humor och skratt. Många intressanta och ovanliga infallsvinklar som troligen kommer att påverka mitt sätt att tänka i framtiden.
skriven
Hej ez! Ser jag ut att ha klarat provet?