Våra döda varnar.....
I går när vi kalasade kom en oväntad men väldigt kär gäst. Det var min pappa. Som gick över för 15 år sedan.
Jag och en av mina döttrar kunde se honom och han satt på det utskurna elefantbordet.. väldigt obekvämt men jag tror inte han brydde sig.
Där satt han mitt i kretsen av de sina och vill vara med på ett diskret sätt. Och inte gjorde vi något väsen av besökaren inte. Fast Mannabonne Glenn var flera gånger och nosade honom på byxbenen och begrep nog inte riktigt vad det var frågan om.
Och timmarna innan kalaset höll jag en seans som resulterade i ett besök från kundens storebror. Vilken jag berättade för kunden, så klart. Storebror varnade henne väldigt bestämt från att köpa ett visst hus som det visade sig att hon varit och titta på och som hon var spekulant på. Sådana varningar är alltid svåra… när man inte får veta exakt vad det är som är fel.
Hade våra andar varit tydligare och sagt att östra väggen i badrummet är fullt av mögel som ägarna bara målat över….eller…. pannan sjunger på sista versen och kommer att lägga av en vecka efter du flyttat in.. då hade varit så mycket enklare. Visst händer det att budskapen blir väldigt tydliga.. men som regel blir det bara en varning och ingenting mer än så.
I dag åker mamma hem till sitt… jag ska till tandhygienisten.. tvi vale… och allt är som vanligt igen efter helg & kalas !!
Kram
skriven
Varför vill han inte bära ringen? Skäms han över mig? Har han känslor för någon annan eller han någon annan känslor gör honom?