Esmaralda...spår dig gratis!

Nu har jag tagit mig ur garderoben.

Jag har stått upp för den jag är och i början var det nästan med taggarna ut eftersom jag var beredd på att behöva försvara mig och det faktum att jag älskade en annan kvinna.

  Jag är ändå 38 år och har varit gift  med en man och är mamma till tre barn.

  I tonåren hade jag en kärleksrelation  med en några år äldre tjej men trodde länge att det bara hörde den tiden till då man prövar sig fram.

Jag laddade länge.  De första jag berättade för var mina föräldrar.

Och mamma säger bara  att så roligt att du träffat någon, hoppas vi får träffa henne snart.

Och pappa muttrar lite i skägget och säger att  det finns några lesbor på hans jobb och de är väldigt trevliga.  Brorsan sa att det förstår han att jag gillar tjejer. Tjejer är läckra. Och vi kunde skratta.

 

Jag tänkte sedan att det skulle bli svårare med arbetskamratera och med kompisarna men det blev det inte.

  En och annan blev förvånad och ett par var intresserade och frågade lite men faktum är att alla accepterade och jag behövde inte gå i försvar.

Så jag drog in taggarna snabbt.

  Och nu några månader senare sitter jag här och är förundrad och glad och har fått tillbaka en stor tro på mänskligheten. Det var nog bara jag själv som tyckte det var en stor grej att vara lesbisk och att komma ut.

 

Tack för stödet Es, du hade så rätt !!

Livet är gott emellanåt

Kramar till er från  Maria