Sluta vara medberoende....
Man kan tillfriskna från medberoendesjukan. Enligt psykolog Daniel Krafts teorier. Som jag helt håller med om.
Först och främst måste man inse att man har ett problem. Att ens överdrivna hjälpbeteende inte är sunt.
Det är lätt att förväxla medberoende med medkänsla.
Förstår man och inser att man är medberoende – då blir det naturligt att man vill göra något åt problemet.
Lever du i en situation med aktivt medberoende då bör du ta hand om säkerheten omkring dig och dina eventuella barn. Finns det någon risk att ni kan råka illa ut ? I så fall, sök hjälp på kvinna/mansjouren, socialtjänsten eller annat ställe som känns relevant.
Oavsett så ska du se till att få en egen samtalspartner som är insatt i just din problematik och detta hittar du om du googlar på stödföreningar inom det område där ditt problem finns.
Därefter behöver man kartlägga sina egna beteenden och det gör man lättast genom att man skriver en lista. Rubrikerna kan tex vara:
Saker jag gör
Saker jag säger
Saker jag tänker
Saker jag känner
Målet är att man ska bli varse när man håller på att gå in i ett medberoendemönster. Man kommer att lära sig förstå känslan när detta mönster triggas igång.
Man måste bryta och ändra sitt beteende. Är man tex ”kurator” för vänner som har problem då måste man bryta detta. Och man ersätter medberoendeaktiviteterna med sunda och normala fritidsintressen som ger energi.
Man pratar mer om sig själv med sina vänner.
Man sätter gränser för andra människors behov och önskemål.
Man börjar ta bättre hand om sin kropp - och det är vanligt att den medberoende lider av psykosociala sjuk eller smärtillstånd... tex återkommande huvudvärk, magont osv... och det beror på att alla känslor som finns i kroppen måste ta vägen någonstans och de skapar olika sjukdomstillstånd.
Har man 50% av sin uppmärksamhet på sig själv och 50 % på andra.. då är det okey och en bra tumregel.
Sen gäller det att hantera känslor och jobbiga erfarenheter.
Ofta bagatelliserar man sina problem & det man varit med om och ger ingen utomstående insikt och därför är man svårhjälpt om man söker professionell hjälp.
Man måste tillåta sig själv att känna de jobbiga känslorna, gärna klä dem i ord och när man stirrat dem i vitögat… brukar det lätta
Man ska aldrig tveka att söka professionell hjälp.
En del behöver det och för andra kan det räcka med en klok kompis.
Dock har man ett hästjobb framför sig…. innan man ger sig själv fri och kan börja leva sitt normala liv.
Kram & kärlek
skriven
Instämmer med följande,att det kan vara ett hästjobb,innan man ger sig själv fri och kan börja leva sitt normala liv. Men det går..för man är värd så mycket bättre!
Kram :)