Va? Inget skyddsnät?
De flesta av oss tror sig ha ett skyddsnät i samhället men det är få som verkligen har det.
Har man en stor familj med släkt och syskon som håller samman i vått och torrt.. och där man av tradition och ohejdad vana hjälper varann....då har man ett hyfsat skyddsnät - men är man ensam… då ser det bistert ut om man skulle braka åstad rejält.
Det är ingen klyscha – det kan hända oss alla.
Vem som helst av oss kan drabbas av psykisk sjukdom.. så pass att vi inte kan arbeta… vi blir utförsäkrade… och vi blir fattiga.
Jag läste om Monika från Gävle. Hon var lärare i matte på högskolan i Gävle.
Allt funkade bra. Eleverna var nöjda och Monika var nöjd och så hade det kunnat fortsätta i den bästa av världar – men det är inte alltid det blir så.
Hon blev uppsagd på grund av arbetsbrist.
Och därpå drabbades hon av depression och andra psykiska sjukdomar.
När hon några år senare fick erbjudan om ny anställning hade det gått för långt. Hon klarade det inte.
Hon blev utförsäkrad och sen fick hon permanent sjukersättning.
Men eftersom hon var utförsäkrad så blev hennes permanenta sjukersättning 3.800 kr i månaden.
Hade ersättningen varit relaterad till tidigare inkomst hade hon fått 12.000kr och det är ju en viss skillnad.
Hon får bostadsbidrag och hon har hjälp av soc att komma upp i existensminimum.
Hon överlever. Thats it och inte ett dugg mer.
Nu har hon alltså börjat tigga för att få något utöver det absolut nödvändigaste.
Hon vill köpa sig en cykel.
Först for hon iväg och tiggde på andra ställen eftersom hon inte vill bli igenkänd.
Men sen tänkte hon att det kunde vara lika bra att visa hur det kan gå.. att man kan ha utbildning och bra jobb och ändå kan det gå käpp rätt…
Så är det mina vänner…. många av oss är lurade och tror att i vårt Sverige finns det rättvisa och rekorderliga skyddsnät för dom som behöver.
Kram & kärlek
skriven
Väldigt vanligt. Och man blir ju nästan förbannad. Stackars människor. Ensamstående har det inte heller lätt i Sverige. Jag vet eftersom jag själv är det. Har man ett jobb får man ingen hjälp alls. Jag har ju turen som har familj som ställt upp ekonomiskt utan att jag bett om det, och min dotter har en pappa som tjänar bra. Men alla har det inte så. Jag får ju inte ens bostadsbidrag för att jag tjänar för bra, trots väldigt hög hyra. Nu har jag ju dock flyttat och har det mycket bättre ställt pga det. Och det tackar jag för.
Enda anledningen till att jag tvekar att ta jobb på förskola är ekonomin. Det skulle betyda att jag står utan pengar i november, om jag börjar jobba 1 november, eftersom man får lön för timanställd i efterskott. Jag kan ju inte leva utan pengar en månad. Kan du se om det skulle lösa sig? Kommer det komma in pengar på ett eller annat sätt snart så jag kan ta steget? Eller måste jag ta steget först....
Kram!