Instängda.....
Du har kanske läst om Mukundu som levde instängd i en lägenhet i New York i 14 år.
Pappan var Hare Krishna praktiserande…. och utvecklade en paranoid världsbild. Han förbjöd sin fru och sina barn att gå ut. Efter 14år fick den då 22 åriga Mukunda nog… han tog på sig en Michael Mayers mask och gick ut !!
Familjens situation blev uppmärksammad … och grannarna sa att de inte haft en aning om att det bott en barnfamilj bredvid dem
Det fick mig att tänka på när jag för 20 år sedan for till Uralbergen i Ryssland… till en stad just på asiatiska gränsen….för att försöka hjälpa handikappade barn och deras familjer.
Det hela var på inbjudan av ryska socialdepartementet.
Skillnaden mot alla andra hjälpinsatser var att jag fokuserade på de handikappade ( utvecklingsstörda) barnen som bodde hemma hos sina föräldrar.
Tillräckligt många hjälpte redan de som levde på institutioner.
Och jag upplevde snabbt samma fenomen. Med isoleringen i hemmet.
De flesta av barnen hade aldrig varit utanför lägenheten… och lägenheterna var SMÅ.. med många inneboende. Grannarna visste inte att familjen hade ett utvecklingsstört barn.
Barnen gömdes helt enkelt undan. Jag träffade bland annat en kille på över 20 år som aldrig varit någon annanstans än i lägenheten. Han hade aldrig varit utomhus.
Nu var det så att de flesta barnen var älskade av sina familjer och for inte illa rent kroppsligt… de fick mat och kläder och kärlek.
Men man skämdes för dem. Det var en skam att ha ett handikappat barn.
Jag slet som en galärslav kan jag tala om för er.
TV följde mig och dokumenterade.
Om dagarna hade jag föreläsningar för familjer, läkare, lärare och andra som kunde ha inflytande i en handikappad människas liv. OM kvällarna besökte jag familjerna med de handikappade barnen.
Man ändrar inte ett socialt synsätt på ett par månader. Det tar åratal. Men jag vill tro att mitt besök gjorde LITE skillnad. Att jag kanske öppnade upp antydan till ett nytt tänk hos en del av dem som träffade mig.
I slutet hade jag ett TV sänt möte med de lokala politikerna som dyrt och heligt lovade att se till att ordna en samlingsplats – där de utsatta familjerna kunde träffas.
Eftersom det var TV sänt så trodde jag på löftet… men ingenting blev av.
Inte förrän nu på senare år har det hänt.
Kram & kärlek
skriven
Så fint av dig kära Es och hjälpa till i världen med din kunskap och kärlek och att du fokuserade på de handikappade barnen som blev gömda. Är tyvärr så i många länder. Såg en sån gripande dokumentär om utvecklingsstörda barn och tonåringar i Mongoliet som man gömde undan för att man skämdes för dem. Försökte mejla till dig tre gånger igår men mejlet kom bara tillbaka och det stod sändningen misslyckades. Får försöka igen...
Kommer det ordna sig med jobb snart för mig ? Verkar väldigt tungrott på den skola jag vill vara på. Jag tror min förra rektor var nöjd med mitt arbete. Han kunde inte ge mig något svar om hur det blir i slutet av oktober. Kanske är nu jag äntligen ska prova mina vingar mot drömmjobbet i Stockholm. Ska jag avbryta rehaben nu mår så dåligt av sjukgymnasten men tror rehaben kan vara bra på lång sikt. Känns som de bara hackar på mig och vill vara lite små elaka. Min ork och kropp är helt slut just nu. Läkare och arbetsterapeuft är underbara och känner stöd och kärlek där från den.
Kram & Love
<3 <3 <3