Katastroftänk....
Katastroftankar drabbas vi alla av emellanåt.
Man håller ögonen på 5 åringen hela tiden på badstranden och plötslig är han försvunnen i alla fall… och då fylls man av katastrofen att ens älskade unge drunknat.
Sånt var jag specialist på själv, terapeut som jag är.
Eller så är man lite flygrädd och plötsligt börjar planet bete sig som det aldrig gjort annars och då ligger katastroftänket på lut.
Eller så tillhör man den svartsjuka skaran och mannen kommer inte hem i hyfsad tid efter kvällen med grabbarna på krogen och då kan katastroftänket slå ut i full blom… han har träffat en annan… han är otrogen och inte bara det.. han blir KÄR i den andra och vi ska skiljas och herregud hur blir det med barnen och huset och allt ?
En knuta i bröstet blir till cancer. En bortsprungen hund är en överkörd och död hund.
Och det är helt inom det normala. Lite katastroftänk drabbas vi alla av ibland.
Men när katastroftänket tar över… och minimerar oss och förstör för oss.. då har vi passerat gränsen för det normala.
Det är då vi utvecklar en ångest som blir tung och omöjligt att leva med och vi måste mota iväg den innan den slukar oss med hull och hår.
Hur kommer man då tillrätta med katastroftankar ?
Jo, det kommer snart ett nytt inlägg där jag berättar om detta !!
Kram så länge
skriven
Hej es😊. Intressant läsning.
Å är väl sånna situationer man ofta hamnar i.
Å gör väl sakerna bara värre när man inte tänker utan handlar i blindo.
Ser framemot å läsa nästa dax för lite jobb. Ser du om jag ska träffa mannen i Norrbotten?
Ha en fin dag alla ❤❤