Esmaralda...spår dig gratis!

Människor med överdrivet kontrollbehov.. blir man så vansinnigt trött av.

Allt måste ske på deras sätt… när det ska ske och hur det ska ske. 

Vad det handlar om spelar ingen roll.

Överdriven kontroll är ju ett tvågsmässigt beteende.

  Och ofta tar omgivningen mer stryk än den drabbade.

En gång när jag arbetade som terapeut.. hade  jag en kollega… ironiskt nog också hon terapeut… som hade detta överdrivna kontrollbehov…och hon kunde helt enkelt inte slappna av förrän saker och ting var gjorde på rätt sätt… dvs på HENNES sätt.

Vi hade lika olika ideér om terapimetoder – och hon hade inte förmåga att diskutera detta.. utan hävade istadigt som en gammal märr att HENNES metod var den enda rätta. Oavsett vad. 

Man lärde sig att inte ta strider med henne.. det var det inte värt. 

  Jag hade  också en känsla av att hon styrde sina klienter väldigt hårt… dessutom. 

För att inte prata om familjen.. hon ringde hem och dikterade vad de skulle handla, vilken mat de skulle laga.. att tvättmaskinen tömdes…  och så vidare… och jag  lystnade  förundrat och  undrade hur hon gitte ha all dessa onödiga bollar i luften  hela tiden!!

Saken är ju den att  ett överdrivet kontrollbehov  har människor som innerst inne är ömtåliga, rädda och  sårbara.   De tror att de kan skydda sig själva genom att ha så stor kontroll som möjligt på livet runtom dem.

Och när de styr upp, så känner dom  att de bidrar till ordning och reda. Och ordning och reda är viktigt för dem.

Ofta vill de visa upp en perfekt yta och under denna yta  har  det nästan alltid krackelerat. 

  De blir stressade så klart, vem hade inte blivit det ?   Att styra upp ALLT.. smått som stort.. tar på krafterna och det är lätt att bränna ut sig

 I grunden är det ångest som driver dem och en oro… till exempel att misslyckas i det sociala livet eller på sin arbetsplats. 

  De har väldigt svårt för att förhandla och kompromissa. 

De väljer inte sina krig – utan de går ut som bulldozers  i vartenda ett av dem.

De är svåra både att leva med, arbeta med och umgås med.

Helst vill man inte alls utsättas för dem

Ibland kan de ha en  diagnos men inte alltid.

När ett kontrollfreak inte har möjligheten att kontrollera… tenderar de att gå igenom några snabba faser.  De blir arga och upprörda, de grips av panik och de kan bli hotfulla och till sist så blir de deppade och olyckliga.

De är ett offer för sitt eget tvång och de återupprepar sina mönster hela tiden –  ibland går det i lås för dem och ibland funkar det inte och  när det inte funkar och de stöter på patrull… då  har de alltid  någon annan att skylla på. 

 

Egen insikt fattas dem … och anklagar du dem för att vara just kontrollfreaks så skrattar de och pekar på sig själva och säger ” moi? Ingen chans !”

Och själv blir man bara allt mer frustrerad.

Är du ett kontrollfreak – jobba på att förändra ditt beteende och börja  i terapi , det finns god hjälp att få.

Kram & massa kärlek !!