När krisen kommer.....
Rätt tänk och utveckling i kris ? Jodå, så är det.
För det går att hantera känslor som uppstår kring en smärtsam situation. Då menar jag en situation som inte går att påverka. Som vi hamnar i varenda en av oss... förr eller senare och på olika sätt.
De utmaningar som vi ställs inför och som vi inte kan undvika, kallas för en posttraumatisk mognad – dvs, vi växer som människor. Kriser ger som regel ett perspektiv på livet och insikt i vad som verkligen är viktigt.
Man kan hitta olika sätt att dra lärdom av jobbiga situationer… ett sätt är att skriva om dem.
Man kan låta tankarna flöda fritt när man skriver och det är läkande i sig men ännu bättre om man kan skriva mer specifikt om hur man klarat av allt det svåra och hur man vuxit som människa och vilka steg man tagit vidare.
Man måste dock vara medveten om att en kris följer ett visst mönster och man genomgår olika steg – och man bör inte hoppa över någon av dessa faser
Chock, som inträder direkt och kan vara upp till några dagar. Tillståndet skärmar av och skyddar den drabbade från den skrämmande upplevelsen. Att en chockad person verkar opåverkad misstolkas ofta av omgivningen som att han eller hon är oberörd.
Chock och reaktionsfasen kan gå samman - det blir ofta så och den är svår att avgränsa
Reaktion, då den drabbade börjar inse och reagera på vad som har hänt. Känslorna uttrycks ofta starkt, vilket kan vara påfrestande för omgivningen. Fasen kan pågå upp till åtta veckor.
Bearbetning, då den drabbade på ett mer metodiskt sätt återupplever intryck och därmed bearbetar problemet. Självupptagenheten avtar och intresset för omgivningen återkommer. Fasen kan sträcka sig upp till ett år
Nyorientering, då såren är mer eller mindre läkta, obehagliga känslor och tankar har bearbetats och den drabbade kan gå vidare. Ett våldsoffer glömmer dock aldrig vad som hänt. Fasen kan fortsätta livet ut.
Krisreaktioner måste ses i kontext och relateras i förhållande till individens personliga omständigheter.
Hur man reagerar och känner beror på vad man varit med om tidigare i sitt liv.
Människor kan reagera helt olika på samma sorts trauma. En del reagerar mycket starkt på ett mindre trauma än andra och det kan bero på att personen varit med om ett liknande trauma tidigare i livet och när det händer igen så blir det förstärkta känslor.
Reaktionen kan också beror på personens ålder och livserfarenhet.
Och på den egna personligheten... på vad vi bär med oss från barndomen.
Kris är ett läkningsarbete som hela tiden leder framåt. Krisen påverkar så man ser saker och ting i ett nytt ljus. Och det är på det sättet att när man börjar se sina begräsningar och sina resurser som man börja växa, på basen av en realistisk självbild !
Den finns det de människor som behöver hjälp för att ta sig vidare till nästa fas och som annars tenderar att fastna i bitterhet och utanförskap.
Mina egna stora kriser har varit dödsfall och separationer... och det har funnits gånger då jag fått slita rejält med mig själv.
Många tror att vi som kan psykologi och som arbetar terapeutiskt.. liksom seglar oss igenom våra kriser.. men så är det inte. Absolut inte. Vi drabbas exakt som alla andra och själv är jag ingen vidare bra krishanterare när det gäller mig själv !! Rent ut sagt, pinsamt dålig !!
Kram & kärlek
skriven
Hej
Detta är så bra att veta...
Iika svårt ändå....
Pinsamt dålig var ordet....
Ångest.....
Love sus