Jag blev dödad.....
Nu är jag hemma igen efter en underbar helg i Tyskland… men det har inte alltid varit så att jag trivts där.
Under många år var Tyskland bara ett land som jag snabbt passerade på väg någon annanstans.
Jag och Tyskland har helt enkelt inte alltid kommit överens.
I ett av mina gamla liv i blev jag dödad av min make.. efter en lång tid av misshandel och förödmjukelse.
Jag var kuvad redan från min tyska barndom av en dominant pappa och gjorde den berömda upprepningen när jag valde man. Friedrich var en komplett galning. Snäppet värre än min pappa.
Det dröjde bara några veckor in i äktenskapen innan han började slå och när han inte slog så hånade han och den lilla självkänsla jag hade, den avdunstade snabbt.
Jag fann mig i situationen länge. Inte förrän jag var gravid med barn nummer två vaknade min överlevnadsinstinkt.
Kanske för att såväl det födda som det ofödda barnet var i fara.
Jag visste att jag inte kunde skiljas. Friedrich skulle söka efter mig , hitta mig och slå ihjäl mig.
Det skulle bli hans mission in life. Det var helt enkelt sådan han var.
Jag var tvungen att fly och gå under jorden, i alla fall under ett antal år.
Det skulle bli en flykt till Polen där min syster ordnat boende hos goda vänner på landsbygden.
Jag planerade väldigt noga. Ingenting fick gå fel. Några spår om vart jag tog vägen fick jag inte lämna efter mig.
Jag gömde undan lite pengar och ett klädesplagg då och då för jag hade ju min dotter att tänka på också. Att fly utan henne fanns inte i tankarna.
Så kom dagen. Allt var så noga förberett.
Friedrich var på arbetet och skulle inte komma hem förrän framåt kvällen och än var det bara morgon… och jag packade ner våra saker i en stor väska & när jag skulle öppna ytterdörren för att ta första steget ut i frihet så rycktes den upp. Där stod Friedrich. Du kan tänka dig vilken chock !
Jag blev så att säga tagen på bar gärning med packad resväska och Friedrich var så upprörd att mustascherna hoppade. Han spände sina svarta psykopatiska pepparkornsögon i mig.. slet ifrån mig väskan.. låste in dottern i städskrubben och sedan påbörjade han den misshandel som skulle ta mitt liv.
Cellminnena är tydliga, som de kan vara om man blivit utsatt för ett trauma men det gäller att kämpa emot och inte leva de gamla rädslorna på nytt.
Det är viktigt att man inte låter gamla rädslor vinna – för gör man det, då blir nya livet kringskuret och man föder lätt fler rädslor. Det blir som ringar på vattnet.
Som barn åkte jag med familjen till Tyskland flera gånger och det var obehagligt till en början.. fast sakta men säkert återtog jag makten över mitt nya liv.
Jag tyckte inte om Tyskland och jag kände mig hotad men kunde kontrollera det. Och så småningom var minnena från det gamla bara minnen och ingenting som hade någon betydelse länge. I dag är jag till och med glad i Tyskland och älskar alla de små byarna som ser ut som något i en saga!
Nu är jag alltså hemma igen… och har packat upp…godis och dricka till Julbocksfesten på lördag… och den goda rödkålen med äpple som jag serverar till kalkonen…. plus en massa gott till glöggfesten för grannarna….tvättmedel i storpack, thaisoppor till min vän, Amaroneviner och en hel del annat !!
Välkomna till en ny vecka men nya möjligheter
Kram & kärlek
P.s. Och nu när jag är hemma igen så tar jag emot och spår via mail som vanligt.
Vill du ha en personlig och omfattande spådom - maila mig då på:
[email protected] och jag mailar info tillbaka till dig om hur det fungerar
skriven
Hej!
Kommer C.K stanna kvar länge på jobbet?
Kram!