Bara en känsla av obehag....
Jag vill berätta för er om en av dagarna här… en vanlig solig dag utan ett moln på himlen och temperaturen mot de trettio.
Pust.
Värme är inte min grej.
Jag promenerade längs en av butiksgatorna i stan och tänkte slinka in i nån av dem bara för att få lite svalka.
Då ser jag hur en kvinna närmar sig i snabbt tempo.
Hon halvspinger, håret flaxar, en klänning med look från gamla tider böljar efter henne och hon har ett par solglasögon i handen.
Allt detta noterar jag snabbt och ändå hinner jag inte flytta mig.
Hon springer rakt in i mig och jag blundar och stålsätter mig.
Hur ska det bli den här gången ? Jag har varit med om det förr… att andemänniskor bara rusat rakt igenom mig och ibland känns det som att svälja en snöboll… ibland tappar man andan helt för ett ögonblick.. ibland är det som om man löses upp för ögonblicket av en sekund och ibland händer ingenting alls mer än en svag känsla av obehag.
Så var det den här gången… bara ett litet poff och en obehagkänsla.
Jag vände mig om efter henne men hon fortsatte springa för allt vad tygen höll och där stannar hon och lirkar av sina röda högklackade sandaletter.. hon tar dem i handen .. ger mig en snabbt ögonkast och springer sen vidare.
Hon sprang inte för att typ hinna med bussen… nej, hon var jagad och försökte komma undan
Allt det här tog kanske max 15 sekunder… och jag vet att jag inte betedde mig märkligt under tiden.
Sånt har jag lär mig sen barnsben. Att hålla masken.
Och jag så gjorde jag slag i saken och gick in i närmaste butik… klunkade i mig av den svalkande AC luften.. och köpte tre burkar kaffe… för plötsligt fick jag lust att dricka arabisk kaffe med kanelstång!. När jag kommer hem.
I går blev det stranden och sol och bad… lite shopping och en god middag… ett dopp i poolen och sen insikten att herregud.. jag kommer inte att sova alls i natt innan jag påbörjar hemresan…
I dag är jag alltså på väg hem … så inga frågor kan besvaras
Klockan 2.00 taxi till flygplatsen…. sen mellanlandning i Turkiet och frukost…… och vidare till Köpenhamn… himla tradig hemresa sådär mitt i natten… men är hemma i hyfsad tid i alla fall…. och ser fram emot att träffa Mannabonne Glenn förstås.. min lille pälsbebis :)
Kram & kärlek och tack för att ni hängde med till Dubai !!
skriven
Och tack fina Es med hjärtevän som lät oss hänga på!
Visst verkar Dubai som ett trevligt ställe, men ger mig ändå inget sug i restarmen...kanske för att jag inte känner ett endaste dugg alls för just Dubai...eftersom dess enda historia är att ha varit ett ingenting mer än öken...
Skillnad har varit med en del andra ställen dör du varit...där igenkänningens darr funnits.
Har en del undringar som gnager i mig, men återkommer med dessa när du återbördats till den skånska myllan...men jag tror att jag satt igång något som faktiskt blir positivt...till sist för mig...
Låter kanske helknäppt...men magkänslan är lik den som uppstår när man åker berg-o-dal-bana....hissnande...om jag nu bara kunde begripa vad det betyder...jag kanske börjar att bli förälskad i mig själv...MOHAHAHA....
Välkommen hem!
Kram!