När det begav sig.....
Annat var det förr.
Då kunde man jobba dag & natt en period för att få ihop pengar och sen kunde man dra precis vart man ville i världen och leva rullan tills pengarna tog slut – och sen for man hem igen och jobbade häcken av sig under ett halvår eller så.
Den stora skillnaden var ju att på den tiden fick man jobb, hur enkelt som helst.
Jag bodde i närheten av Findus och de behövde alltid folk. Man kom och gick liksom.
Och inom vård och hemtjänst var det samma sak… bara att höra av sig och så var jobbet fixat.
En tjejkompis fick alltid jobb som målare på olika byggen. Jag jobbade på fabriken. En annan delade ut morgontidningar OCH arbetade på skola. En annan reste med ett ambulerande tivoli och hade så kul att han avstod från allt annat under sommarhalvåret när tivolit var igång.. ….. alla jobbade vi… och jag minns faktiskt inte en enda som var arbetslös mot sin vilja.
Att få ett fast jobb var ingen big deal.. snarare lite obekvämt eftersom man miste lite av den frihet man hade annars.
Prata om att tiderna förändrats... numera klänger sig folk fast i sina fasta tjänster tills de blöder i hjärtat ... och vantrivs.. och mår dåligt... och vill inget hellre än att jobba med något annat..... men att säga upp en fast tjänst utan att ha fått en annan fast tjänst... anses vara rena rama självmordet !!
Och att säga upp en fast tjänst bara för att dra runt i världen och leva livet...ja, det finns knappt på kartan !
Jag är glad att jag fick vara med om 70 talet !
Peace & love på er allesammans :)
skriven
Jag går runt med en städig klump i magen. Familjen är i skilsmässa, men det är inte det som gör att jag har klumpen i magen utan det är om vi kan bo kvar.. För vi har alltid haft det så bra här och det finns ingen annanstans vi vill bo. I detta hus känner vi oss HEMMA.. Och jag tror verkligen detta var menat för oss. Jag hade inte klarat av ett flytt.. Känslan att se vårt hus och några andra bor där skulle bara knäcka mig. Min fråga till dig Es är, kan du se om vi får bo kvar? Eller vad som helst inom den frågan.. Stor kram