Djävulen tog min man.....

Gästbloggare idag är: En ledsen Mimmi

Hej

Förlåt om jag skriver om tråkigheter men jag måste få lätta mitt hjärta en smula och kanske finns det någon annan här som gått igenom vad jag går igenom. 

Jag är 52 och har två stora barn som flyttat hemifrån.

Jag levde som frånskild och singel i många år  tills jag mötte  Josef som är lika gammal.

  Vi befann oss på samma plats i livet med stora barn, singlar och klara med gamla relationer.

Josef hade precis det som jag sökte hos en man. Trygg och positiv och vi hade samma intressen som att resa och  spela teater.

Josef spelade  teater professionellt ( han heter egentligen något annat) och jag för nöjes skull. Allt blev så lyckat och rätt.

 

 

Vi köpte en lägenhet centralt tillsammans och inrättade oss  för att leva det liv vi trivdes med .

Jag var lycklig. Riktigt lycklig för första gången på många år. 

Dessutom kom alla våra barn så bra överens också.

  Det kändes som att det nästan var för bra för att vara sant och så var det också.

 

Först kom det smygande.

Josef glömde avtalade möten. Han började bete sig på ett sätt som jag inte kände igen.

Han tappade tråden när han pratade.

Han glömde namn och ord.

Själv  insåg han tidigt att något var riktigt fel. 

Han krävde själv att få göra en utredning och den gav vid handen att han drabbats av Alzheimers.

 Det var ofattbart. Han var ju inte gammal.

 

Han försökte ta sitt liv och hade garderat sig ordentligt för att inte bli upptäckt men det blev så i alla fall och han räddades till ett fortsatt liv i  mental misär.

Jag har nog aldrig gråtit så mycket och känt mig så hjälplös som jag gjort den här tiden. 

Jag googlade och läste allt jag kunde komma över och förvånades över att hans förlopp var så snabbt. Jobbet fick han sluta.  Han gick vilse i stan där han kände varenda gata utan och innan. Han knackade på hos främmande människor och skrämde dem.

 

En gång klättrade han upp på  en stege, upp på ett garagetak och vägrade komma ner.

Han ställde sig och kissade helt ogenerat på en trottoar centralt. Han blev förd till polisstationen för människor trodde han var full eller drogpåverkad.  Han gick ut mitt i vintern utan ytterkläder. En gång i morgonrock.

Jag hade väninnor som tyckte att jag skulle flytta från honom direkt för det var ju inte så att vi hade någon lång gemensam historia. Detta var inget alternativ för mig.

Nu bor han på avlastning varannan helg och övrig tid bor vi tillsammans. 

 

Det är fruktansvärt slitsamt.

Jag får sova med ett öga öppet för ibland får han för sig att gå ut mitt i natten. Han får för sig att göra sådant som inte finns. 

En gång packade han en väska och skojade om att bilen skulle han inte ta eftersom han var för sjuk att få köra men sade han, att tåget får jag i alla fall ta. 

Jag undrade var han skulle och han sade att han skulle besöka sin mamma.

Hon har varit död i 14 år. 

När jag talade om detta för honom så bröt han ihop i en sorg som om hon alldeles nyss dött. 

 
 

Han brukar säga till mig att jag vet inte vem du är men du är  vacker.

Somliga stunder är det bättre och han vet mitt namn och beter sig normalt men det svänger snabbt.   Hans barn är knäckta. De försöker avlasta mig men är jag inte hemma så blir han orolig och går bara av och an och gråter .

Det känns som om djävulen tagit min man och inte Alzheimers eller så är de två samma sak. 

En helg  var vi hembjudna till vänner som Josef känt i många år och som är införstådda i hans sjukdom.

Vid middagen  glömde han att gå på toaletten och kissade ner sig. 

Sedan skulle han mata akvariefiskarna  och hällde en hel burk löksill i akvariet.

Det är som att ha ett litet barn.

 

Men så kommer de bra stunderna där han plötsligt är nästan sig själv och han säger att jag måste tänka  på mig själv och flytta, att jag ska ha ett annat liv och inte ta hand om honom. Vi håller om varann och gråter tillsammans och han stryker min kind  och säger att  han önskar han drabbats av något som istället tagit av hans kropp och inte hans hjärna.

Jag har i hela mitt liv alltid orkat allt det jag velat. Nu vet jag inte hur länge jag orkar och jag vet inte vad som händer när jag inte orkar mer. Hur vet man när man tar slut ?  Hur kommer det att yttra sig?

 

 

Tack Ezmaralda för seansen jag fick i början när jag träffade Josef. Vad du skrev har fallit på plats. Du skrev inte ordet Alzheimers utan formulerade det på ett sätt som jag inte  fullt ut förstod då, men som jag till fullo förstår nu.

Tack för att jag fick skriva av mig och dela lite kring mina känslor och upplevelser. 

Ett stort tack för denna underbara blogg. Jag önskar att vi alla ska sprida den till alla vi känner så att så många som möjligt får ta del av den. Jag  ska själv dela på Facebook nu . Bloggen är en livlina för oss som har det svårt och en källa till insikt för de vars liv är lättare.

Hälsningar och kram till er alla

” En ledsen Mimmi "

1 H:

skriven

Styrka och varma kramar <3

2 TILL MIMMI - Ghostwriter :

skriven

Jag blev berörd och kände din sorg när jag läste, så tårar kom faktiskt fram. Jag är 21 år och lider av en sjukdom som gör att mitt närminne är försämrat, jag glömmer bort saker - kan glömma bort vad som hände för bara en stund sedan. Det blir tomt i skallen och vissa dagar bara kopplar det inte alls mellan hjärna och kropp och lite så. Jag tappar ord och kastar om, och snubblar över orden när jag ibland talar - så jag anstränger mig väldigt mycket när jag ska tala. Så jag förstår hans bit- till VISS del.

Jag tycker det är sorgligt att dina närmsta (vännerna?) vill påverka dig att flytta. De kanske är för att de ser att du har det tufft - men då har de ju heller inte förstått din stora kärlek till "Josef" om de ber dig lämna nu när han egentligen faktiskt behöver dig som mest. Då som -ni- behöver varandra allra mest.

Ni verkar älska varann mycket och den kärleken kommer han ju aldrig glömma, hur glömsk han än förblir -för det sitter ju i själens hjärta.

Självklart ber han dig flytta och leva vidare ditt liv. Men samtidigt, ni ville ju bli gamla tillsammans? Tyvärr så är "att bli gammal tillsammans" en del av sjukdomar och förluster, men också att fortsätta älska de tillfällen de faller sig in.



Fortsätt lev ditt liv, även i denna sorg.
Han kanske inte kommer tillbaka helt, men han finns ju åtminstone kvar där inne någonstans. Vem vet, det kanske sker ett stort mirakel - men det största miraklet har ju skett - och det är ju er kärlek till varandra och att ni av få får spendera tid i varandras liv.


Ni båda får vara starka, även fast det är på olika sätt.
Det fina med kärleken, den jag kanske allra mest gett och mindre fått utav,
det är att kärleken är anpassningsbar. Den anpassar sig beroende på situation,
men den finns alltid kvar och alltid i sannerlighet. Den kan ta slut, men lever alltid vidare i något nytt.



Jag är medial och ska sända goda tankar till er,
och ja, be för er om man så säger.




Ta hand om dig,
och tack för att du delar med dig av detta.



Stor kram
"Ghostwriter"





3 Ghostwriter :

skriven

Känner R kemi med mig som jag tycker vi har? :)






Kraaaaam

4 Tingeling:

skriven

Håller med ovanstående. Denna blogg är verkligen både livlina och insikt. Och inspiration och feel good blogg. ☺

Har börjat fundera, borde jag göra mig av med min bil? Kostar mycket pengar, försäkring, bensin, parkering hemma och på jobbet. Skulle spara minst 2000 kr. Å andra sidan bra att ha bil. Känner mig kluven.

Kram!

Svar: Ja det är inget lätt beslut... bil kostar men ger frihet... fundera över vilket som överväger.. kanske vara utan bil ett år eller två tills ekonomin lättar och sedan skaffa på nytt ? Bara du kan bestämma... kram
Esmaralda

5 Skrållann:

skriven

Hej!
Åh vad det gör ont att läsa detta. Alzheimer är så grymt och tack och lov har jag ingen i min närhet dom drabbats men däremot har jag mött många i mitt jobb på sjukhus. Du skriver inte om du har någon form av samtalsstöd eller handledning men det hoppas jag innerligt och det kan tyckas grymt och jag förstår om det tar emot men Josef kanske inte skulle vara hemma. Du sliter ut dig fullkomligt och Josef kanske behöver en annan form av vård, stimulans och tillsyn som du varken kan eller ska behöva ge. Det är lätt att råda när man aldrig själv varit i situationen men jag har ändå sett partners kämpa in det längsta och till slut finns ingen glädje kvar alls.

Kram❤

6 Jennifer:

skriven

Hej Mimmi! Jag har tyvärr inget råd att ge, men kan bara tänka mig hur fruktansvärt tungt och smärtsamt det måste vara för dig. Skickar dig all kraft o styrka, kan du möjligtvis be om avlastning från kommunen? Det är viktigt att ha ett stödnätverkså att du inte är helt ensam, men det är kanske lättare sagt än gjort. Önskar dig mycket kraft att orka!

Hej Esmaralda, jag har träffat denhär killen A och det känns bra med honom. Hur stor chans är det att han går med på mitt förslag? Kommer jag att skrämma bort honom om jag säger något? Kram

Svar: Jag tror ju inte att han kommer känna sig helt bekväm med förslaget.. han behöver tid att tänka och det finns en risk att han drar sig undan... kram
Esmaralda

7 sus:

skriven

hej
tack för att du delar......
livet är en lärdom......
ta hand om dig......
love sus

8 <3:

skriven

Godmorgon kära Es blev lite biomys och middag igår med min fina vän E. Hon börjar bli som vanligt igen som du sa. Vill verkligen rekommendera bion All Inclusive. Riktigt feel good bio med många skratt. Bara älskar Susanne Reuter. Hade jag rätt att bli irriterad på exet eller vad vi är ? Är han så känslokall att han inte bryr sig om att jag blir ledsen ?
Reder vi ut detta för en stund denna gång ? Ser du fortfarande att resan blir av nästa vecka ?
Kram

9 Mim1:

skriven

Hej Esmaralda!

Har du sett att det kommit en öl som smakar lussebulle. Ölen heter Lusselelle.

Jag vet inte varför men jag känner sån oro. Rädd för att det ska hända något hemskt eller att det ska gå åt h-vete med allt. Ser du någon varning??

kram

Svar: Hmm... låter inte som någonting jag skulle köpa ! Nej någon varning kommer inte upp... jag ser inga katastrofer på väg... kram
Esmaralda

10 Rebecca:

skriven

Hur blir det nya året för mig? Blir det nytt som händer? Vad ser du om året generellt :) KRAM

11 Muminmamma:

skriven

Hej.
Så fruktansvärt tråkigt att läsa om din historia. Jag blir berörd men samtidigt lite arg. Varför kan man inte bara få vara lycklig? Varför ska livet vara så kämpigt ibland.
När du träffat så fin man. Men med tiden så klarnar det nog för dig hur du vill göra. Det känner jag. Även om det inte blev som du tänkt med Josef så kan ditt liv bli bra igen när det klarnar upp.

Jag har haft det kämpigt i många år men jag har lärt mig otroligt mycket mer vet vad jag vill ha idag men det har kanske med att man blir äldre också. Jag är glad för de kämpiga åren jag haft för det har gjort mig till en annan person och jag tror att jag har större förmåga att känna lycka efter alla de kämpiga åren. Men än är det inte riktigt över. Min vardag är fortfarande ganska kämpig innan jag landar. och visst blir man helt slut ibland och arg. Arg på sig själv också. Men visst livet har tagit mig till en del svåra prövningar som varit i perioder.
Men jag är stolt över mig själv och lärt mig otroligt mycket utav detta.

Es, ser du i något sammanhang där jag ska vara extra uppmärksam på där kärleken kan infinna sig? Du har tidigare sett i mina seanser att kärlekn inte är från min stad. Jag ska på en utbildning inom arbetet i huvudstaden ganska snart, kan jag möta honom när jag är på resande fot? Eller sker det när han är på besök i min hemstad?
Kram



Svar: Det kanske i vilket av fallen som helst.... hemskt ledsen men detaljerna uteblir... ni träffas ju definitivt och den saken är klar.. kram :)
Esmaralda

12 Brittis:

skriven

Oj Mimmi, jag blev alldeles tagen av din berättelse o har inga trösteord att ge utom ett stort ❤️ och en styrkekram... Allt gott till er!

13 Nyfiken:

skriven

Hej Esmaralda.
Jag har kört lite privat, jag håller på att tar körkort. Tänkte snart börja ta lite körlektioner, ska jag räkna med att jag kommer behöva många körlektioner innan jag kan ta körkort?
Kram

14 Anonym denna gång(typ):

skriven

Känner R kemi med mig som jag tycker vi har? :)





Kram

Svar: Finns en risk att du känner mer.. kram
Esmaralda

15 Anonym denna gång (typ) :

skriven

Känner jag mer kemi (på ett annat plan) eller menar du kemi överlag? Personen är upptagen så jag förstår kemin på de viset men tänker också vänskapskemi?

Tacksam för svar
Kram

16 Liten C :

skriven

Åå Mimmi vad fruktansvärt att du och din man ska behöva stå ut med detta.
Fantastisk du är som stannar ..
All styrka till dig ❤️.

En fråga , tänker ” han ” på samma sätt om mig så som jag tänker på honom.
Fattar inte kan inte släppa honom ur mina tankar .
Han är verkligen fin och speciell .
Kram och trevlig helg ❤️

Svar: Han är berörd men kanske inte lika mycket som du är.. kram :)
Esmaralda

17 Hedwig:

skriven

Vilken fruktansvärd historia, Mimmi! Jag önskar dig all styrka från Nederländerna. Kram, Hedwig

18 åsa:

skriven



Tack Mimmi att du delar med dig av ditt liv. ber för er.
Hej E!
Blir det att jag åker hem imorgon för fars dag el kommer de till mig el vara hemma? Tycker det är tungt att vara hemma av olika anledningar.
Kram Åsa

19 Anki:

skriven

Godmorgon
Mimmi <3 Du undrar hur länge du ska orka vara stark..Du är stark !
Stark som delar med dig och vågar skriva om det
Jag är alldeles tagen både av din historia och den starka kärlek den förmedlar Hoppas så att det hjälper dig att skriva av dig och ger det extra stöd du så väl behöver.
Man önskar ju aldrig att sjukdomar ska eskalera...men i vissa fall får man önska det.

Stor styrkekram till dig Mimmi <3

Kram Anki med flock

20 Sd:

skriven

Hej Esmaralda.
Hoppas ni fick en fantastisk kväll igår!
Ni var så fina!
Mimmi beklagar din historia, jag är glad att du kan skriva av dig och dela med dig till oss.

Es, kan inte känna in något kring detta. Har han kärlekskänslor för henne?
Kram

21 Skorpan:

skriven

Åh så sorgligt, livet är ju inte rättvist nej.. Jag tror att du efter en tid kommer att veta vad du vill göra Mimmi! Tills dess, hämta irken o styrkan överallt där du kan få dom!!

Lugn lördag o vädret grått o regnigt. Beslagtog mellanbarnets telefon, får se om det får humöret bättre? Okej, det är ju en tonåring.. Trodde det skulle bli ett sjuttons hallå, men tillsvidare är det lugnt..

Ha en god lördag alla!
Kram Skorpan

22 Undra:

skriven

Hej Esmaralda.
Ser du möjligtvis om jag kommer kunna göra bröstoperationen innan jag får fler barn? Eller kan det bli så att jag får ett till barn innan?
Jag vill ju gärna ha fler barn och hoppas jag får det.
Kram

23 Helena Ir:

skriven

Ledsen Mimmi,jag beklagar verkligen att din man skulle behöva drabbas av den tunga sjukdom. Tung och svår,är den..främst för de anhöriga. Min erfarenhet är främst från de åren som jag arbetat med detta,på ett boende.
Jag önskar jag kunde komma med några tröstande ord..jag hoppas så att din framtid ska vara ljusare! Allt gott till dig!
en stor varm kram får du!

Esmaralda..fixar jag det här..? Är orolig..

Ha en fin lördag..kanske din mamma är kvar..

Kram :)

Svar: Hosta nu upp dig... känn att du fixar det för då gör du det också... det sitter mycket i huvudet och det vet du... kram :)
Esmaralda

24 ängeln:

skriven

Hej Esmaralda! Snälla kan du se något om min arbetssituation?? Jag har sådan ångest och panik över den!!! Gjorde jag fel som gjorde anmälan, jag vill ju bara gott. Det känns inte ok att inte kunna sova och kräkas bokstavligt när jag tänker på jobbet. Stor kram

Svar: Nej du gjorde inget fel och gott kommer till dig.. det kan dröja lite men det kommer.. kram
Esmaralda

25 S)+shima:

skriven

hej underbara Es ! kan du se hur snart de blir min graviditet för mig?? kram

26 shima1:

skriven

hej es!hur kommer det att bli för min familj . de har tackat nej till en lägenhet och jag är orolig för dom . jag kan inte ha dom hoss mig lever under skyddad. kommer dom få en annan lägenhet närhet av stan??

27 Solstjärnan:

skriven

Till Mimmi 😊

Blir mycket berörd av det du skriver.Livet kan kännas så orättvist ibland.
Han behöver dig ständigt och du är minsann guld värd för honom.
Det är väldigt betungande att jämt vara i beredskap och jämt oroa sig vad som kommer att ske .

Önskar och hoppas att Es seans även innehöll något som ger dig krafter , något som hjälper dig att se positivt i dessa tunga tider.🌸

Många styrke kramar till dig Mimmi!🌸🌸

Kram Solstjärnan 🌟

28 roströd anka:

skriven

Usch och fy.. Nog är alzheimer djävulens påhitt, inte konstigt att den kallas för den anhörigas sjukdom.. Minns själv en släkting som hade det som alltid skulle "hem" och visste ofta inte vem man var förutom i vissa mer klara stunder.. Och var så älskad av sin partner, fanns ingen annan och det är det fina med äldre och kärlek.. De håller ofta ihop oavsett vad för dom har delat livets alla skeenden tsm och finns inget annat alternativ..

Så näe, det här gästinlägg berör mig stark och enda jag vill tillägga är.. Se till att ge dig själv den vila och återhämtning som behövs, gör dina saker och lev livet så gott det går.. Gå gärna i samtal hos någon för det är ett sorgearbete fastän personen du håller kär lever och se till att du får den avlastning som krävs för att det inte ska bli tungt.. Fokusera på dom bra stunderna och låt det ge dig energi till att närvara.. All styrka och omtanke till dig Mimmi <3

En liten fråga till dig ez oxå (och tack för tidigare svar).. Är det vem jag tror det är som är på besök här hemma hos oss för visst är det någon här?? Känns som så iaf, något nytt som inte funnits tidigare men vet inte.. Vad tror du? :)

Tack på förhand och ha en fortsatt fin dag, hoppas gårdagens middag blev festligt för er.. Njut och må väl alla 🦋

Svar: Ja din besökare är exakt den du tror och känner.. kram :)
Esmaralda

29 Livsturisten :

skriven

Mimmi...du verkar vara en otrolig kämpe med ett enormt varmt hjärta. Lyssna till det o din magkänsla o strunta i hela världen, men glöm för den delen inte bort dina behov o återhämtning i allt. Stor varm kram! O allt gott till dig! Din text berör verkligen.

Ez... Nåt händer med den där utmaningen, jag glömmer bort eller stöter inte på nya människor att säga nåt till. MEN de hittar MIG!! Så jag liksom måste säga något mer än hej. Helt fantastiskt. I vanliga fall hadr jag kanske svarat hej eller tack eller så o sen gått vidare men nu pressar jag helt oväntat ur mig en o annan mening. TOPPEN!
O att utmana mig med något nytt helt galet eller annorlunda... Ja det skulle bli bio på egen hand tänkte jag men blev igår helt oväntat o oplanerat nåt helt annat som JAG ALDRIG ens tänkt uppleva...men åh så himla rätt det var!! Du får gärna dra på smilet för du vet nog vad jag syftar på. Hahahaha. Galet men härligt. Helt klart nytt för mig.
Två veckor var utmaningen ju..har bara gått tre dar o jag kan nog tro att nåt hänt redan så jag är bara så glad. Ha en fin lördag! Kramar!

Svar: Ja, du använder utmaningen så rätt... och att människor kommer till dig betyder att du är redo för detta. Hämta energi ur det som hände igår.. härligt :) Kram :)
Esmaralda

30 <3:

skriven

Hej kära Esmeralda blev så förvånad att J var så hjälpsam i veckan. Vill han vara vara så här snäll eller är det något intresse bakom det?
Blev en riktig soppa med föreningen. Känt mig så kränkt av dem då jag stridit för det som är rätt. Kan gå vidare och göra en anmälan mot dem för sakens skull och sätta ner foten detta har inte gått rätt till.
Tror du K läste kommentarerna. Tar hon inte åt sig ngt och förstår att hon gjort fel så många gånger.
Kram

31 Shirin:

skriven

God morgon :)

Strykekramar till dig, ni verkar verkligen älska varandra och förstår att det måste vara tufft ❤️❤️

Es, hur ser mitt kärleksliv ut den närmaste tiden? Något särskilt att förvänta sig, hålla utkik för?

Kram

32 Tisa:

skriven

Kan jag fråga min farbror om skjuts, eller skulle det bara vara irriterande för honom? Han är väl ärlig?

33 Alie:

skriven

Kära Mimmi, det smärtar mig djupt in i märgen att läsa om det du beskriver. Alzheimers är en fruktansvärd sjukdom, just för att den sätter sig på hjärnan och ger personlighets förändringar.
Jag antar såklart att sjukvården är inkopplad och medicin sats in för att underlätta ( broms/botemedel finns ju inte än) och att du själv får hjälp och stöttning i din vardag. Alzheimers-team med kontakt sjuksköterska kan vara en god hjälp och stöd för dig som närstående.
Jag sänder dig styrka och kärlek ❤️

34 Zita:

skriven

Hej! Esmaralda!
Kommer min Soulmate vara i min ålder Kram😃

Svar: Kan skilja något år på ena eller andra hållet men inte mycket.. kram
Esmaralda

35 När livet händer:

skriven

Fy fan för livet ibland.

Någonstans tror jag inte vi är här för att vara lyckliga, utan för att lära. Ibland i det fina och ibland i en betydligt fulare skepning. Men jag slås ändå av orättvisan i den fördelningen.. Styrkekram till dig, Mimmi 💖

En fråga, goa Esmaralda. Ansökt till styrelsen i en ideell förening och fick svar redan dagen efter!! De ville träffa mig. Känns som detta skulle passa mig. Har jag chansen tror du och skulle jag må bäst som ordförande eller ledamot? Den förstnämnda känns lite svindlande, ledamot kanske är ett mer naturligt första steg.

Känner mig än så länge ödmjuk att de ens vill träffa lilla mig.. Kram :)

Svar: ja, du har en god chans... kram :)
Esmaralda

36 Shirin:

skriven

Es, hur ser mitt kärleksliv ut den närmaste tiden? Något särskilt att förvänta sig, hålla utkik för?

Kram

37 HS:

skriven

Å så sorgligt, Mimmi. Jag blev berörd av din historia och det är så ledsamt att ni inte kunde få mer tid tillsammans när Josef var frisk. Var rädd om dig så att du inte sliter ut dig helt.

Es, vem var det som kom på besök inatt?

Jag såg även en skugga i hallen härom dagen, var det samma besökare? Första gången jag känt av nåt i den här lgh.

Kram

38 Anonym denna gång :

skriven

Frågade om R kände samma kemi och du sa att risken finns att jag känner mer. Är det på de sättet jag känner på? För vi klickar ju överlag, och han verkar bry sig om mig :)


Finns det chans att han kommer känna mer ju mer vi umgås? Är ju för tidigt nu.


Kram

39 Cj:

skriven

Mimmi.. all kärlek till dig och Josef.. ibland förstår man inte VARFÖR.. det händer. Men tänk på dig själv ibland oxå.. hämta kraft och energi i det du finner ro i.
Vilken hemsk sjukdom för både den drabbade och den anhörige. Usch!!
Ez.. kommer jag att möta någon kärlek? Börjar tappa hoppet! Något om det? Kram

40 Mikael:

skriven

Låter smått surrealistiskt med Alzheimers, svårt kanske men hoppas du kan se det komiska ibland, är ju lite som en film du beskriver,
blir mäkta tungt om allt ska vara elände , jag har själv upplevt alzheimer liknande saker och smått komiskt och galet kan det vara.

Blir ju utmattande sova på spänn, jag skulle skaffa en butiksringklocka eller liknande,

https://www.kjell.com/se/sortiment/hem-kontor-fritid/larm-sakerhet-overvakning/larm/passagealarm/tradlost-passagelarm-p50254

och slå på den innan du går och lägger dig, så ingen går ut utan att du hör det.

Som med mycket annan forskning så går det fort nu, eller extremt fort.

http://www.dailymail.co.uk/news/article-10539/Cure-Alzheimers-closer.html



Kram
Mikael



41 Susanne Amalia:

skriven

God Morgon
Mimmi ..
Alzheimer är en galen sjukdom som inte bara drabbar den som blir sjuk utan också dess omgivning ...
Jag tror inte djävulen har tagit din man men mörka handlingar ger mörkt resultat...

Skuldbelagda handlingar som vi skäms över finns över allt och jag förstår verkligen att det är jobbigt när din sambo kissar på sig hos vänner och matar fiskarna med sill .. och allt annat som han troligen hittar på det tar både tid och kraft .. det råd som jag kan ge till dig är att se bort från skuld och skam ... så blir hans handlingar mer av den fysiska arten ... och tär inte så mycket på ditt psyke ...

Dina vänner fick nu se hur det verkligen var med honom och jag hoppas att de får en större förståelse för din situation..
Jag skulle även begära en mer omfattande vårdinsats av ditt landsting ...
Vårdplanering .. säg som det är .. jag orkar inte mentalt .. du har gjort allt och behöver vila ...gå ut och gå i naturen och hämta kraft från träden och den helande atmosfär som finns .. hälsa på din sambo och veta att du kan lämna honom utan att han blir orolig ... han kanske behöver en annan medicin så han kan släppa dig och du kan gå utanför dörren utan oro ...

Din uppgift i livet är inte att utplåna dig själv ..du ska ju leva med kärlek till livet .. och kunna förmedla glädje och trygghet till din omgivning... orka älska dig själv och ge kroppen och dina celler den kärlek som man blir hel av ..
Inte vara trasig och drabbad av skuld... det ger verkligen inget gott till en själv i slutet ... det som du hämtar in av din omgivning ger du utåt och sedan kommer det tillbaka in igen .. alltså dålig frustrerad energi in dålig energi går ut och slår tillbaka igen ..
God energi in i kroppen god energi ut och den goda energin slår tillbaka till kroppen ..
Glädje kärlek och leenden blir man glad av ..
Frustration skuld skam mår man dåligt av och då kan man hamna långt ner i den nedåtgående spiralen ...

NU önskar jag dig all kärlek som finns och att du får njuta av livet och glädje till dig själv ... stor kram till dig ... Amalia..

Esmaralda tack för svaret i går .. jag har verkligen tänkt på vad jag kan göra för att min mamma inte ska må så dåligt men det enda jag kan tänka mig är att hon ska få in mer näring i hennes kropp så att hjärnan kan fungera ... Tankarna är inte riktigt verklighetsbaserade. Hon kan inte ge sitt barnbarn en jacka i födelsedagspresent för att det kostar henne flera hundra tusen?? ja livet blir ju så tokigt när inte hjärnan får näring ...

NU önskar jag och EllaBella dig en underbar dag och ni såg så fina ut i går och jag hoppas att ni har haft det lika trevligt som det såg ut ... tur att du har en gubbe som kör .. jag är likadan som din gubbe.. kör hellre än dricker vin...
Vin dricker jag hemma i soffan eller på balkonen och på sommaren vid havet på stranden .. på vintern blir det glühwine vid en eld efter skidåkningen ... fantastiskt ...
Sänder er alla kärlek till livet ... EllaBella njuter av tillvaron och hälsar att nu blir det köttben ... kramar <3



42 Fanny2:

skriven

Livet är så grymt ibland... Jag hoppas innerligt att du kan ta till dig av all den hjälp och stöd som finns. Har ju själv jobbat med människor med demenssjukdom och kan tänka mig hur påfrestande det är när de drabbade är yngre och klarar mer själva. Glöm inte att ta hand om dig själv, man har bara en hälsa. 💜 Styrkekramar till dig Mimmi.

Es, jag har börjat kolla på Alias Grace och den är fantastisk.

Kram

43 HOLLY:

skriven

Kära Mimmi! Åhhh vad det gör ont inom mig att får läsa om hur enormt svårt du har det! Jag önskar att jag hade makt och förmåga att kunna hjälpa dig och dela den sorg och ditt praktiska liv så att du skulle kunna få avlastning. Jag har på nära håll fått uppleva detta med denna hemska sjukdom. I bland undrar jag om jag inte själv håller på att få den och det skapar en hemsk ångest. Hela huvudet känns som en evig fylledimma och jag blir aldrig nykter..trots att jag aldrig använder alkohol.
Jag har fått för mig att vissa människor drabbas av mer tunga svårigheter än andra och de kanske i slutändan gör oss till att känna större medkänsla och förståelse för andra i vår omgivning.
Jag brukar tänka att livet kan vara som ett smultronstrå, där man samlar på de korta ögonblick av glädje och lycka som livet som hastigast har delat ut. De "ruttna smultronen" får man försöka att lämna över till änglarna, när man känner att det har blivit mer än vad man orkar bära och bara ta ett ögonblick i sänder. Din man, som han var, har kvar sin vackra själ och det smultronet kanske du ändå tycker, var värt att ha med på ditt strå, för utan detta vackra smultron hade ju ditt liv blivit fattigare, medan han var frisk menar jag. Jag tycker ändå att det är för gräsligt att du ska behöva betala detta enormt höga pris för din kärlek!!!! Jag har hört av vissa andliga personer som säger sig vara mediala, att senila människor redan ofta har kommit över till andra sidan. Det är bara skalet kvar här av dem. Vad vet jag?
Jag ska ta med dig i mina böner, för åhhh så mycket din smärta berörde mig!!!!

Jag vill även passa på att tacka Ez, för att du alltid är så kärleksfull och pålitlig!!!! Sist jag frågade dig sa du att mitt liv sakta men säkert nu skulle bli bättre. Jag hängde upp det som ett mantra på mitt kylskåp. Vad hände sedan? Jo, plötsligt börjar jag få hjälp av vården med min hälsa på alla sätt och INTE minst...efter 2 års förtvivlade strider med en mäklare som plockade av mig allt vad jag ägde och hade och som jag anmälde till Fastighetsmäklarinspektionen.. I förrgår fick jag reda på att han "åkte dit" så nu borde vägen ligga öppen så småningom för mig, att få tillbaka mitt liv och ett fungerande hem, i stället för det svårt mögelskadade huset som bröt ner min och mina djurs hälsa. Jag är sååååååååååååååå förundrad Ez över din förmåga. Miljoner TAAAAACK!
Kramar till er alla.

44 HOLLY:

skriven

Kära Mimmi! Åhhh vad det gör ont inom mig att får läsa om hur enormt svårt du har det! Jag önskar att jag hade makt och förmåga att kunna hjälpa dig och dela den sorg och ditt praktiska liv så att du skulle kunna få avlastning. Jag har på nära håll fått uppleva detta med denna hemska sjukdom. I bland undrar jag om jag inte själv håller på att få den och det skapar en hemsk ångest. Hela huvudet känns som en evig fylledimma och jag blir aldrig nykter..trots att jag aldrig använder alkohol.
Jag har fått för mig att vissa människor drabbas av mer tunga svårigheter än andra och de kanske i slutändan gör oss till att känna större medkänsla och förståelse för andra i vår omgivning.
Jag brukar tänka att livet kan vara som ett smultronstrå, där man samlar på de korta ögonblick av glädje och lycka som livet som hastigast har delat ut. De "ruttna smultronen" får man försöka att lämna över till änglarna, när man känner att det har blivit mer än vad man orkar bära och bara ta ett ögonblick i sänder. Din man, som han var, har kvar sin vackra själ och det smultronet kanske du ändå tycker, var värt att ha med på ditt strå, för utan detta vackra smultron hade ju ditt liv blivit fattigare, medan han var frisk menar jag. Jag tycker ändå att det är för gräsligt att du ska behöva betala detta enormt höga pris för din kärlek!!!! Jag har hört av vissa andliga personer som säger sig vara mediala, att senila människor redan ofta har kommit över till andra sidan. Det är bara skalet kvar här av dem. Vad vet jag?
Jag ska ta med dig i mina böner, för åhhh så mycket din smärta berörde mig!!!!

Jag vill även passa på att tacka Ez, för att du alltid är så kärleksfull och pålitlig!!!! Sist jag frågade dig sa du att mitt liv sakta men säkert nu skulle bli bättre. Jag hängde upp det som ett mantra på mitt kylskåp. Vad hände sedan? Jo, plötsligt börjar jag få hjälp av vården med min hälsa på alla sätt och INTE minst...efter 2 års förtvivlade strider med en mäklare som plockade av mig allt vad jag ägde och hade och som jag anmälde till Fastighetsmäklarinspektionen.. I förrgår fick jag reda på att han "åkte dit" så nu borde vägen ligga öppen så småningom för mig, att få tillbaka mitt liv och ett fungerande hem, i stället för det svårt mögelskadade huset som bröt ner min och mina djurs hälsa. Jag är sååååååååååååååå förundrad Ez över din förmåga. Miljoner TAAAAACK!
Kramar till er alla.

45 Momo:

skriven

Hej Esmaralda.
Förut brukade han alltid gilla mina bilder men nu har det vart dåligt med det på sista tiden.
Är det medvetet?
Kram

46 Jen:

skriven

Förstår dig till en viss del... har praktiserat på en demensavdelning och Alzheimers är rent ut sagt en förgävlig sjukdom. Styrkekram!

Jag har en konstig känsla gällande män nu. Inget känns riktigt rätt. Borde jag satsa på mig själv Nu en tid framåt och vara ensam?

47 HS:

skriven

Mitt inlägg verkar ha försvunnit, provar igen.

Mimmi, så sorgligt att du och Josef fick så kort tid tillsammans när han var frisk. Jag blev verkligen berörd av din historia. Var rädd om dig själv så att du inte sliter ut dig helt.

Es, vem var det som kom på besök inatt?

För några dagar sedan såg jag en skugga i hallen, var det samma besökare? Första gången jag känt någon närvaro i den här lgh.

Kram

48 Lille skutt:

skriven

Hej Esmaralda.
Känns det som om kärleken kommer in i mitt liv ganska snart? Eller ser det mer ut att dröja?
Kram

49 Lunora:

skriven

Hej!
Så sorgligt när kärleken äntligen kom, blev så berörd av din berättelse, Mimmi.

Esmeralda, jag känner mig så ensam. Det känns som om det aldrig är någon som hör av sig till mig och vill hitta på något. Om jag inte ska sitta ensam varannan helg, så hänger det på mig att ordna något. Just nu har jag inte ork och plötsligt är det helg och ensamheten gör sig påmind. Jag har en olustkänsla som inte vill försvinna.
Kan du se någon väg ut? Hur ska jag vända detta?

Kram Lunora

50 Helena Ir:

skriven

Host..host..så är det,helt klart! Försöker skjuta ifrån mig..
Jag vet ...efter regn kommer sol..och helt klart onödigt att skrämma upp sig själv..Positivt tänk!!
Tänker på min pappa gör jag också..
Tack!

Kram <3

51 Misstjejen:

skriven

Hej

Undrar om Jag kommer få något gång massage som någon jag känner?

52 Misstjejen:

skriven

Hej

Kommer det något gång att jag kom få massage från någon person som jag känner?

Jag har haft svårt med massage så en lång tid.

Hoppas jag kan få den möjlighet med massage från någon med min frivillig för.

Kom det var någon som jag känner så kan tänkt sig att massage mig...

😊

53 Misstjejen:

skriven

Hej

Kommer det något gång att jag kom få massage från någon person som jag känner?

Jag har haft svårt med massage så en lång tid.

Hoppas jag kan få den möjlighet med massage från någon med min frivillig för.

Kom det var någon som jag känner så kan tänkt sig att massage mig...



😊

54 F:

skriven

Något nytt på väg in i mitt liv du kan berätta om kram

55 Hopp:

skriven

Tack för att du dela med dig Ledsen Mimmi det gör ont att läsa vad ni måste gå igenom. stykekramar och kärlek hoppas och ber att det finns ett botemedel snart mot dena sjukdom.

Esmaralda kommer det nya året bli något bättre?
kram

Svar: Ja det kommer det att bli.. kram :)
Esmaralda

56 Agnes:

skriven

Mina tankar går till dig, Mimmi!

Att ha funnit någon man klickar med, för att längre fram hamna i en situation man inte ens haft en tanke på att kunna hamna i...det är för mig LIVET...

Det sägs, att "GUD" ger en så pass mycket som man orkar bära...kanske det är så...vad vet jag.
Det jag vet, är att en människa orkar rätt mycket som livet ger en...

Livet är orättvist...men vad är egentligen orättvisa?
Vi ser så olika på vad livet skall ge oss...det en del ser som självklart, är för en del något som knappt ens existerar i deras tankevärld...

Vad är syftet med sjukdomar...att en del drabbas hårdare än andra...och vad är syftet med att en del tycks gå genom livet utan att ens knappt bryta en nagel?

Här i bloggen finns hela spektrat...från de som ojar sig över ett uteblivet samtal, en borttagen notis på fejsbok, eller att ha fel kläder vid fel tillfälle, till de som nu har ont både "här o där"...riskerar jobb, hem o liv...för att nu föröka beskriva något komplicerat på ett enkelt vis...

Hajade till när jag läste dagens inlägg...då den dikt jag hade i osynlige sonens dödsannons, fanns med...och det i dag är 4 år sedan han dog...känns lite som en hälsning, faktiskt...då det finns så många dikter på nätet, och inte speciellt många av Alf Henriksson...ändå så är det just den som Es väljer att lägga i Mimmis blogginlägg...

Det är LIVET, mina vänner!

Att även en liten fjäril finns med, som ser nästan exakt ut som det halsband jag köpte till min äldre väninna i Barcelona som tack för att hon tittade till min lägenhet under mina 17 dagar i Spanien...känns lite festligt...finns många varianter av illustrerade fjärilar på nätet...lite festligt det me´, tycker jag!

Så, mina tankar går till dig, Mimmi...med förhoppning att du o din man har flera solglimtar att vänta bland de moln som seglar förbi...

Kram alla!

Som osynlige sonen brukade säga..."Ha det bäst!" =)

Svar: Nu ryser jag också... och det faller på plats.... jag hade skrivit klart bloggen och skulle stänga ner men det gick inte... jag stängde och datorn startade upp och plötsligt finns dikten där på skärmen... DEN SKA MED... så var budskapet och nu förstår jag ju varför. Det är en fin hälsning du fått och jag är glad att jag fått äran att vara budbärare ! Stor kram
Esmaralda

57 Erika.F:

skriven

Till Mimmi= Det skar långt in i hjärtat när jag läst klart och under tiden också. Så orättvist så tragiskt när du till slut fann en fin kärlek. Så plötsligt går något sönder för er båda. Livet är skört på många sätt man vet aldrig när förändringen träder in för att fullständigt kasta omkull och krossar allt det ni hade tillsammans.

Ord är ingen vidare tröst endast något som förmedlar hur jag ser på det som ni drabbats av. Alzheimers är en grym sjukdom.

Inte går man ifrån en kärlek som blivit sjuk, förstår ändå din situation och hur krävande det är psykiskt sett. Det kommer naturligtvis en dag då du inte orkar längre och vårdpersonal tar över.

Önskar ändå av hela mitt hjärta att ni fortfarande finner små gulkorn då han minns om så bara för några minuter. Sådant kan lyfta en hel dag, från sorg och ledsamhet som präglar en sådan sjukdom.

De allra varmaste hälsningar till dig/er. <3

58 Naturvän:

skriven

Hej!

Styrkekramar till dig Mimmi, har jobbat med patientgruppen och vet att det är en fruktansvärd sjukdom. Allt gott till Er!

Usch o fy för kriminaliteten som ökar. I grannbyn grasserar bostadsinbrott, det är så otäckt ! Ser du om polisen får fatt på tjuvarna? Gör vad jag kan för att förhindra, talismanen, timrar på lampor, tänd ytterbelysning m.m. Ändå känns det otryggt att lämna huset o köra iväg o jobba. När kommer den här hemska trenden med ökad kriminalitet att minska ?

Kram från Naturvän

59 Shirin:

skriven

Fina Es, hur ser mitt kärleksliv ut den närmaste tiden? Något särskilt att förvänta sig, hålla utkik för?

Kram

60 ZaraAlino:

skriven

Hej:)
Ser du vad han tänker just nu? Har han glömt mig eller tänker han fortfarande på mig ? ⭐️❤️

61 Vad kan det vara............Ghostwriter:

skriven

Jag hoppas att du kan hjälpa mig, för detta har varit ett problem i många år nu. Och läste precis att det finns cancer som man kan få precis där jag har problem och symtpomerna är demsamma jag haft i flera år (förvärrats). Ingen läkare har hittat tillräckligt fel och jag undrar själv vad problemet är. Jag får ingen hjälp och jag vet att det finns ett fel, det är bara läkarna som uppenbarligen inte är kunniga nog (tyvärr).

Kan det vara ovanstående eller är det bara vanlig åkomma? Du nämnde att jag skulle hitta en läkare som kommer kunna hjälpa mig, men jag känner mig bara uppgiven när jag måste återkomma hela tiden..



Kram

62 CC:

skriven

Vilken sorglig historia, det är bra att du delar med dig, du behöver få ut det!
Kan inte göra så mycket annat att önska er allt väl.
:(

Esmaralda, du har tidigare sagt att jag träffar en kvinna innan den som jag är menad för, som är man.
Kan hon nämligen vara nära nu? Möjligheten finns att vi möts i år eller nästa?

63 Majvor:

skriven

Till Mimmi!
Tack för din berörande berättelse.
Mycket välformulerat och vi läsare blir gripna.
Det stämmer att om någonting är för bra att vara sant så är det också så. Din man känner din stora kärlek och han blir orolig då du inte är med honom.
Hur skall du orka, det är det som är frågan. Situationen är mycket tung. Små glimtar av klarhet och kärlek finns, där din man inser vad du betyder för honom och visar sin tacksamhet. Annars bär du på en ständig oro för vad han skall göra eller inte göra. Du behöver stöd i samtal med kunnig personal, du behöver få egen tid med barn och vänner, du måste få sova lugnt. Mera avlastning så kan du orka i mötet med din man och känna dig lugnare. Omtanke från en medmänniska. Kram!

64 M:

skriven

Hej Esmaralda!

Ser du något nytt på intågande för mig?
kram

65 Mimmi:

skriven

Tack snälla ni alla som kommenterat. Jag känner mig mycket mindre ensam och på bättre humör. Tänk att ni som ändå inte känner mig tar er tid och skriver. Era ord gör stor skillnad och de ska jag bära med mig. Varm kram och tusen tack

66 Lilla jag:

skriven

Häftigt Agnes:) fin hälsning<3

Es kommer jag må bättre snart?
kram

67 Brittis:

skriven

Oj Mimmi, jag blev alldeles tagen av din berättelse o har inga trösteord att ge utom ett stort ❤️ och en styrkekram... Allt gott till er!


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: