Ställa upp eller inte ?

Dagens gästbloggare är: Solveig

 Hej alla läsare och kära Es

Jag har länge funderat och grunnat över mitt liv.

Jag har läst denna blogg länge också och det slog mig att kanske ni kan ge mig tips om vad jag  bör göra.

Jag är snart 70 år men frisk och pigg.

Min man sedan många år är tio år äldre och sjuklig.

Ju mer tiden gått desto mer sköterska får jag vara åt honom.

 Något hopp om att han blir bättre finns inte utan det går helt åt andra hållet, sakta men säkert.  

 

Visserligen börjar jag bli gammal men ändå känner jag en sådan vilja att leva och att få göra resorna som jag alltid önskat, få ha ett helt eget hem som bara jag bestämmer över, kunna umgås med vännerna och komma och gå som jag vill och ta del i ett litet lokalt teatersällskap. 

Ingenting av detta kan jag göra nu med tanken på maken. Han tillåter det inte.

Någon annan skulle kunna hjälpa honom men det accepterar han inte.

I grund och botten vill jag skiljas och ska jag vara helt ärlig så hade jag aldrig  velat se honom igen.

Men samtidigt är han sjuk och behöver mig och det är inte heller min stil att fly fältet och ge mig iväg från sjuklig man. 

 

  Jag känner det som att jag sitter i en fälla och vet varken ut eller in hur jag ska göra.

Är jag en hemsk människa om jag lämnar allt ? Eller bör jag av anständighetsskäl stanna kvar och fortsätta ta hand om ?

Kanske kan ni kloka i bloggfamiljen hjälpa mig att se ur olika vinklar ?

Tack för att jag fick gästblogga och med hopp om svar.

Kram till Es och till er alla

1 Tisa:

skriven

Gör jag rätt i att strida eller är det lönlöst?

2 Jessica:

skriven

Hej Es,
Ser du om S kommer kontakta mig snart?
Kram :)

3 Fanny2:

skriven

Någonstans är man skyldig att vara ärlig och sann mot sig själv... Att bli någon annans vårdare tar tid och energi och man måste ta hand om sig själv först om det ska bli bra för alla. Att sedan vårda någon dygnet runt tar dessutom så mycket mer ifrån någon...

Vad tror du själv att det leder till i längden om du fortsätter åsidosätta dina egna behov? Tror du att han skulle ha gjort detsamma för dig om du hade varit svårt sjuk? Vad tror du händer om det dröjer många år innan han går bort? Vad är det som gör att du faktiskt vill skilja dig? Hade du faktiskt velat vara kvar hos honom så hade jag sagt kompromissa, men ni låter det inte så och att du aldrig mer vill se honom tolkar jag som att han kanske inte varit så snäll... Varför vägrar han ta emot hjälp från andra? Vad händer om du fortsätter låta honom styra ditt liv?

Det finns inget lätt svar. Kanske behöver du verkligen en time out? Jag tycker att det låter som att du lägger på dig för mycket ansvar...

Es, tack för svar igår. Vad glad jag blir. 😊

Kram till alla som vill

4 <3:

skriven

Godmorgon kära Es drömde om F inatt att vi spontant sågs i en stad och möttes upp på ett hotell. Konstigt nog hade han pyjamas byxor på sig och skulle iväg och fixa ngt hemligt jag inte fick veta. Han sa bara det är ingen annan tjej. En barndomskompis M jag inte längre är vän med var också med i drömmen. Tror jag inte alltid var så snäll mot henne. Ville drömmen säga mig ngt som jag inte förstår ?
Har G gått vidare nu ?
Kram

5 Frida:

skriven

Hej.
Vilken tuff situation. Det är ju verkligen ett dilemma men nu är det ju ditt liv det gäller. Det är inte rätt att din man ska styra dig som han gör... sjuk eller inte.... det finns ju då en risk att du själv blir sjuk och bitter. Kan din man inte acceptera tycker jag verkligen du ska gå vidare för allas skull även hans.

Det finns en man som är lite intresserad av mig tror du det blir han och jag. .. jag känner att tajmingen är lite fel bara..
Kram 💛💜💛

Svar: Nja.. känns inte helt rätt... ha inte för stora förhoppningar här... kram :)
Esmaralda

6 Lollo:

skriven

Tack för dina alltid tänkvärda inlägg
Undrar bara om du kan känna hur det känns kring min nästa uppkörning
Allt gott till dig

7 Anki:

skriven

Godmorgon Es

Solveig : Det är så svårt att ge råd ....men kan ingen närstående ställa upp så du får lite ledigt
att resa bort ...Med distans kanske du lättare kan ta beslut ..
Ibland måste man sätta sig själv främst...
Lycka till <3

Idag är kung vinter på återbesök med frost på bilrutorna , ska visst blåsa upp i eftermiddag..

Ha en go Söndag Es o håll i hatten !

Kram Anki med flock

8 Mimi1:

skriven

Hej!

Kommer det in nya människor och i allmänhet nytt i mitt liv nästa år. Trött på det gamla.

Kram

9 Tisa:

skriven

Solveig, vad jobbigt det låter för dig! Jag tänker på det du skrivit om att leva.
Det är klart att du som är pigg och mår bra ska leva, det var min första automatiska tanke.

Jag kan tänka nig att det skulle kännas jobbigt för honom att ta hjälp från någon annan, men jag tycker att han är orättvis mot dig. Det är 2000 talet liksom.

Det var väl egentligen samma grej för min farmor. Min farfar vägrade ta emot hjälp från någon annan än henne vilket gjorde att hon inte heller (fortfarande pigg) kunde leva på sättet hon ville. Till slut (det tog sin lilla tid) så lyckades hon övertala honom till hemtjänst, det visade sig inte var så dåligt som han trott. Lite senare hamnade han på ett korttidsboende.

Jag hoppas att det blir bra för dig!

Kram

10 Orolig:

skriven

Hej Es!

Kommer jag att lyckas förändra mitt liv till det bättre?? kan inte fortsätta att ha det så här.

kram

11 Orolig:

skriven

Hej Es!

Kommer jag att lyckas förändra mitt liv till det bättre?? kan inte fortsätta att ha det så här.

kram

Svar: Ja tar du tag i det och betar av en sak åt gången så kommer det bli bra.. kram
Esmaralda

12 Mam:

skriven

Hej Gästbloggare.
Min första tanke är bara vad synd att du inte kan ta till vara din livsglädje och kunna få ut det du vill. Nej jag tycker att du ska bryta upp. Se dig omkring om annan hjälp till maken. Kanske hemhjälp? Vårdhem? Vet inte hur sjuk han är. Jag tycker helt enkelt att du ska leva ditt liv om det är det du längtar och känner för. Din själ säger till dig vad du ska göra.
Jag förstår att det inte är lätt, skuldkänslorna och så. Men att du kan ordna det bra för maken utan din hjälp till 100% låter som en bra idé. Det är inte rätt mot dig själv att du ska ha denna önskan men inte ta till vara på den, önskar verkligen din make det här åt dig?

Es, tror du det fortfarande finns möjlighet för oss?
Kram

Svar: Möjligheten krymper allt eftersom.. kram
Esmaralda

13 Nettan:

skriven

Jag tycker du ska tänka på dig själv ❤️

14 Lollo:

skriven

Bästa Esmaralda
Kommer jag att klara mitt körkort inom snar framtid?
Önskar så att klara det, efter att blivit kuggad första gången känner jag mig så nervös att klanta till det inför nästa uppkörning
Kram

Svar: Visst klarar du det.. bestäm dig för att inte ge upp not matter what o du fixar ditt kort..kram
Esmaralda

15 Lotta:

skriven

Tycker du ska stanna kvar. Gör egna grejer ändå trots att han inte gillar det. Ta hjälp utifrån så du kan göra roliga saker. Förklara för din man att det är detta som gäller för att du ska orka och förklara att du vill ta vara på livet nu när du kan, för livet varar inte för alltid. Då blir det en win win situation, tror jag. Hoppas det ordnar sig till det bästa för alla.

Kram Lotta

16 55:

skriven

Jag förstår dig i din situation. Men varför vägrar han hjälp? Jag tycker du ska börja där o få mycket avlastning. Det kan bli bra även för han.

17 55:

skriven

Jag förstår dig i din situation. Men varför vägrar han hjälp? Jag tycker du ska börja där o få mycket avlastning. Det kan bli bra även för han.

18 TjejenO:

skriven

Hej Solveig och alla ni andra på bloggen!❤️

Du verkar vara en god person Solveig, att du ens reflektera är över detta verkar innebära att du vill det bästa för alla. Det är empatiskt! Du säger att du hade velat skilja dig redan innan, vilket innebär att det inte är sjukdomen som gör att du vill lämna.
Jag vet inte vad du ska göra, men tycler att det är klokt att du reflekterar. Tror i slutändan att det viktigaste är att du är sann mot dig själv och lyssnat inåt. Varje person är själv ansvarig över sitt eget liv och sin egen lycka. Även om vägarna dit och valen man gör på vägen inte alltid är lätta. Men om det vore lätta hur skulle vi då kunna utvecklas?
Jag hoppas och tror att du kommer göra rätt val oavsett vilket det nu blir! Stooort lycka till!❤️

Es, nu jobbar jag till och med på helgerna för att lyckats med de svåra arbetsuppgifterna. Jag är envis! Kommer jag klara detta? Klarade iallfall av att "knäcka koden" på en av utmaningarna förra helgen. Nu är jag på väg at jobba med en ny svår uppgift. Jag har viljan!

Önskar er alla en härlig söndag! Kom ihåg att ni alla är bäst på ert eget vis!❤️🤗

Svar: Ja du har en fantastiskt vilja och den leder dig i mål.. visst lyckas du.. kram :)
Esmaralda

19 Tingeling:

skriven

Gud så svårt... Förstår ditt dilemma för jag hade troligen gjort samma sak. Stannat för att hjälpa. Alltid tänka på andra först. Vill alla väl och hjälpa. Men att du i tanken har påbörjat att du vill bort är ju egentligen bra, för du har ju nånstans redan bestämt dig låter det som... Du kommer bli olycklig om du stannar... Såg en annan här som tipsade om att göra en resa utan honom, vilket lät bra, då kanske du får mer perspektiv. Eller bara åka bort en natt på hotell i en helt annan stad.

I dag vaknade jag väldigt tidigt. Tycker inte om vintertid och sommartid.... Klockan är bara 08.20 och undrar hur jag ska orka med denna dag utan att somna kl 20.00 😁

Åh vad jag gillar halloween. Skulle väldigt gärna vilja åka till USA, kanske New York med min dotter på halloween. Måste vara riktigt roligt. Tror du det blir av inom snar framtid? ☺

Trevlig söndag!
Här skiner solen!

Kram!

20 <:

skriven

Är det så att T vill tala illa om mig ? Han hade sagt till killen jag var ut med ring mig imorron om den här tjejen?
Borde jag ta ett snack med T ? Tror det inte är första gången han gör såhär.
Kram

21 Elisa:

skriven

Hejsan Gästbloggaren!
Med de uppgifter du ger, är min första tanke att kanske ta det hela med småsteg? Kan du kanske börja med teater först, så är du inte så länge borta åt gången? Låt honom försöka vara själv om han inte vill ha utomstående hjälp, så får han sedan "bestämma själv" att han nog vill ha den hjälpen iallafall? Han verkar ju vara en dominant herreman, och dom vill ju ha kontroll. Så kanske det går bättre om han får göra beslutet. Sen när ni kommer igång med hemhjälp är det kanske lättare att vara borta längre stunder, på resor och dylikt?
Lycka till, och mycket kraft till dig!

22 Alex:

skriven

Hej Esmeralda,
Min man känner sig ibland utnyttjad (ekonomiskt) och tagenför given ibland av kompisar. Jag tycker han har rätt. Konfrontation är det inget tal om alls så det är bara att bita ihop. Men får han något tillbaka för detta, dvs åtminstone bra karma? Något bra som händer i gengäld?
Tack!!

23 Hej:

skriven

Hej Esmaralda.
Hur känns det för honom när jag visare intresse föe honom? Hör av mig? Och visar att jag saknar honom?
Kram

24 Helena Ir:

skriven

Jag tycker inte din situation är okej..vare sig för dig själv eller din man! Du mår inte bra av detta,det leder tyvärr till ohälsa för även dig..och vem skulle inte bli bitter,till slut!? Och för din mans skull vore det inte bättre med någon som orkar och vill.Ett alternativ just nu vore kanske att du får vara ledig med jämna mellanrum,och få hämta ny energi. Något som livet har lärt mig de senaste åren,är att man FÅR tänka på sig själv i första hand!
Jag önskar dig allt gott i framtiden!

Jag har fått veta vad som gör mig så in i vassen trött..och hoppas att snart vara på G igen.

Fy bubblan vad det blåser..höstvindar!

Ha det så bra!

Kram :)

25 Lollo:

skriven

Tack bästa Esmaralda för ditt svar
Stor kram

26 Carolina:

skriven

Kära es! Har lite fråga angående min son mina söner har egna rum och jag sover i vardagsrummet men nu säger min minsta att han hatar att ha eget rum och tycker det är läskigt så han vill dela rum med mig han har alltid varit sån att han ska ha min närhet hela tiden ska vi dela rum så han kan ha rummet under dagen eller ska jag vänja av han bär jag in han i sin säng så får han ju panik. Han få inte dela rum med sin brorsa för han tycker om att ha eget.

27 Misstjejen:

skriven

Hej

Kommer min A han och min blir bättre relation? Finns det något mellan oss?

Kan du svar på den fråga?

Ha det bra

28 Alexandra:

skriven


Till gästbloggerskan;

- Vilken självisk skitstövel du har till man.

Lämna utan dåligt samvete & lev det liv du drömt om så länge!

Styrka & glädje till dig.

29 Makaon:

skriven

Ta hjälp av kommunens hemvård för att hjälpa honom med olika saker han behöver ha hjälp med på dagarna och kvällar. Det finns växelvård så att du kan göra egna saker som man behöver för att orka med. Man orkar inte i längden som du har det nu. Du måste också få ha ett eget liv. Lycka till.
En fråga också till Es, har lämnat ett nytt förslag angående tomtköp, tror du att de kan ändra sig?
Ha en trevlig söndag allihopa!

30 SOL:

skriven

Solveig
Ja, hva gjør man? Han vil ikke at noen andre enn du skal hjelpe ham,det er litt egoistisk av ham å ikke ta imot hjelp fra andre når han vet at du lengter etter å leve. Ser han det selv?
Hvis du trenger et annet liv, tror jeg du må begynne å skape det for deg selv,gi like mye omsorg til deg selv som til ham, 50/50, nå ofrer du alt ditt for at mannen din skal få livet slik han vil.
Du kunne få avlastning, jeg syns at du skal kontakte kommunen for en prat om dette selv om han ikke vil, da kan det hende at ting begynner å røre på seg. De har nok erfaring med mange tilfeller som ditt.
Har dere ikke barn sammen?

Ez: Jeg skal på date! Kniiiiis :-)))) Hva sier du?

Svar: Vad kul med date.. det är kanske inte prinsen i ditt liv men det kan bli bra i alla fall.. kram :)
Esmaralda

31 MollyD:

skriven

Hej E

Är hemmasedan några veckor från Japan.Det var en snabb tur på en vecka och det har tagit tid att smälta.Bara älskar Japanoch så frågar någon varför oc h ärligt talat är det svårt att beskriva.Det är mer en känsla som infinner sig där. Renhet, lugn, tysthet - en andlighet. En vecka på 3 ställen däribland Tokyo och jag kommer hem utvilad. Helt otroligt. Japan är vackert, japansk kultur är vacker,maten känns ren utan kladdiga såser och friterat. Tyst i tunnelbanan och upplevde ingen stress trots miljoner människor i rörelse, dom springer inte för att hinna mestunnelbanan och zickzackar mellan medmänniskor och knuffas, dom tar väldigt stor hänsyn till andra. Såg en som sprang knuffades och det var en västerländsk person. Toaletterna var som en dröm, även offentliga (där inte turistbussar släppte av turister ) det spolades fram och bak och sitsen värmdes ibland upp. Tyckte först att det varmärkligt och dumt men efter några var det svårt att tänka sig våra egna spartanska toaletter. Så kan det bli.

Kära gästbloggare
Visst är vi märkliga! Du lämnar inte och följer ditt hjärtas röst utan sliter på.Medan din man tycks ta det självklart att du ska sköta om honom, Han självisk och bryr sig bara om sig själv och du är osjälvisk och bryr dig om honom. Usch vad trist. Det är inte hans vilja som är allenarådande, har du råd att lägga alla dagar på honom och han själviskhet? Du är ansvarig för din lycka och han för sin. Fråga inte vad han vill utan tala omvad du vill och du vill göra. Han klarar säkert det. Han har förmodligen satt sig själv i första rummet alltid, det är dags att du gör precis samma sak, Sätt dig själv i första rummet, var den som prioriterar dig själv först - ge dig själv lycka!


ES
En liten fråga.Usch sedan min bröstcancer har jag svårt att slappna av.Minsta grej så tror jag att det är ngt livsfarligt och jag får ångest. Så var det aldrig innan.Var alltid positiv och var helt övertygad om att jag skulle och ville bli minst 105 år. Kan du se ellerofå något till dig angående mig ?

Kramen

Svar: Nu blev jag så sugen på Japan... dit ska jag en dag !! Det är naturligt att en cancer ger en viss oro och ångest.. men för dig ser jag ingen anledning till detta... du blir en rejält gammal tant ska du veta.. kram :)
Esmaralda

32 Nat:

skriven

Hej Esmaralda.
Kan det komma och dröja flera år innan jag är i ett förhållande och möter kärleken?
Kram

33 Henrika:

skriven

Hej Solveig!

Min omtanke till dig som befinner dig i en återvändsgränd i livet.

Minns, att du har rätt att bestämma över ditt liv. Ingen annan. Och du har bara ett liv. Inte heller du blir yngre med åren.

Osäkerhet och rädsla, ovisshet om hur kommande förändringar kan påverka livet gör det svårt att ta följande steg, men egentligen lever vi människor i en ständig ändringsprocess. Genom att eftersträva stabilitet låser vi in oss i en falsk trygghet. Vem vet - kanske livskvaliteten blir bättre för er båda - om ni vågar lite mer.

34 ingela:

skriven

Hej Solveig, vilken tuff sits du hamnat i! Jag tycker verkligen att du ska tänka på dig själv nu, låter ju inte som att det finns ngn kärlek kvar mellan er utan mer plikt. Hur som helst kan han ju inte vägra att ta hjälp utifrån utan faktiskt inse att det inte är din heltidsuppgift att sköta honom. Självklart vill man väl hjälpa sin man/fru men inom rimliga gränser.
Jag tycker som sagt att du ska tänka på dig själv nu och när jag läser det du skriver tänker jag spontant, lämna honom...

Es, känner att jag ger upp snart, händer inget vare sig det gäller jobb/ kärlek...
Jag letar å letar, försöker vara öppen i alla sammanhang, men förmodligen är jag väl helt stängd...
Kan du se ngt kring det hela när det kommer till ett nytt jobb, snart har jag bara 60% å det funkar ju inte som ensamstående mamma, ett tag, men inte alltför länge.... Är så sugen på ngt nytt att sätta tänderna i, jobb alltså men en ny man att sätta tänderna skulle ju inte heller skada... ;)
Kram Ingela

Svar: Du kämpar på så bra - ge inte upp,... fortsätt bara och den rätta vägen öppnar sig snart.. och livet kommer bli så mycket bättre. Det blir ett nytt jobb och det blir kärlek.. kram
Esmaralda

35 Sara Britta:

skriven

Hej Solveig!
Livet är så kort, klart att du skall få leva och glädjas medan du kan! Om din man verkligen hade brytt sig om det hade han unnat dig det. Om han nu inte bryr sig om mentala välfärd, varför skall du då uppoffra dig för honom?
Kanske är han rädd, kanske är han bara självisk, i vilket fall som helst så ger det inte honom rätten att styra och kontrollera ditt liv. De som arbetar inom vården har ju en fritid och ett liv vid sidan om, det behövs för att orka med. Att vara vårdare åt någon närstående där man är på "jobbet" 24 timmar är oerhört tärande, och får vårdaren ingen möjlighet till fritid och rekreation blir det i slutändan inte bra för varken den som vårdar eller bli vårdad. Du gör er båda en tjänst genom att ha ett fullgott liv vid sidan av, och kan din man inte se det tycker jag du gör bäst i att lämna honom helt.
Lycka till med allt ich hoppas du får ett härligt liv med många resor och upplevelser!
Kram

36 Suzeee:

skriven

Hej

Jag tycker du ska. Följa ditt hjärta och gör det du vill göra o inte tänka på vad du borde o vad andra tycker och tänker man lever en gång och livet är föe kort för att tänka så mycket man ska leva det här och nu!!!
Jag blev lämnad av mitt ex när jag va gravid i 6;e månaden och jag tog aldrig tillbaka honom t han sen ö kom krypande och det är jag ön idsg stolt och glad över!!
Tänkte på dig själv och dina behov först ingen tackar dig för din olycka din man får helt enkelt finna sig i det

Lycka till o kram

37 Mim1:

skriven

Hej!

Kommer det någon lösning på mitt arbetslöshetsproblem???

Svar: Ja det gör det.. kram
Esmaralda

38 L:

skriven

Hej Esmaralda.
Hur stor är chansen i procent att de blir en seriös relation mellan dem? Är det troligare så än att de blir han o jag?
Kram

39 Anna.L:

skriven

Planerar att åka till huvudstaden om 3-4 dagar, en resa till släkten under höstlovet, blir tågresa dit och flyg hem. Ska vara borta ca en vecka, då jag efter lovet även har en klassresa där med mycket fysisk aktivitet (dans). Kommer det gå bra?

Det värsta som kan hända är om jag bli sjuk och måste ta in på sjukhus, pga crohns eller feber. Då jag vid feber ALLTID måste kolla mina blodkroppar. Kram!

40 Mamma:

skriven

Hej Esmaralda.
Har jag redan fixat körkortet när jag möter kärleken?
Kram

Svar: Så ser det ut ja.. kram
Esmaralda

41 Elisa:

skriven

Hej!
Borde jag ha ett ordentligt prat med honom snart hur vi ska göra med tanke på mina känslor? Han är dock upptagen nu och har många planer, vet inte om det är rätt i tiden och så..
Kram

Svar: När man känner som du så är det ALLTID rätt i tiden.. kram
Esmaralda

42 Hmm:

skriven

Hej det är inte en lätt situation du har. Men känns som du inte har känslor för din man längre. Då är det svårt att vilja vara där för honom, det är svårt att ta in en annan som kan hjälpa dig, men det verkar vara enda sättet för dig att få avlastning. Jag hoppas det löser sig för dig. ❤


Esmeralda kan du se varför jag inte lyckats bli gravid ännu❤

43 Bolla:

skriven

Solveig: Forstår at det er et vanskelig valg, men synes det er litt egoistisk av ham å ikke unne deg den gleden når han selv ikke kan. "If you love someone, set them free". Det er noe i det. Mulig han blir bitter om du går, men det høres ut som han allerede er det. Jobbet sammen med ei som også hadde tenkt til å skilles, men så ble han syk. Hun valgte å gå allikevel, for de ble jo ikke noe lykkeligere av at hun ble og det har gått bra. Men lett er det jo ikke. Håper du får reist mye fremover uansett! Styrkeklem ❤

Esmaralda: Etter mange år som singel har jeg endelig møtt mannen i mitt liv og vi har det veldig bra sammen. Jeg har bare fortalt det til noen få ennå, og jeg trodde de skulle være veldig glad på mine vegne, men får allikevel inntrykk av at et par av de ønsker at jeg skal si at det ikke går bra. De maser på meg om jeg er stormforelsket. Nei, jeg er ikke det. Jeg er noe som er veldig mye bedre ❤ De er jo selv i forhold så såpass burde de vel unne meg etter å ha vært alene lenge? Eller tar jeg feil?

Ha en fin dag!
Bolla 😊

Svar: Bry dig inte om de negativa.. det det rinna av dig.. hur du mår i förälskelsen är det viktigaste.. kram :)
Esmaralda

44 Adad:

skriven

Hej:)

Måste vara svårt att vara i en sådan situation. Jag tänker som så att det bästa är om man hittar något mittemellan, om det är möjligt. Tänket alltid om det var en omvänd situation och min make sen flera år tillbaka lämnar mig pga jag är sjuk så hade det krossat mitt hjärta. Sista minnet innan man går bort borde inte vara så med tanke på alla år man haft tillsammans. MEN samtidigt har man sitt egna liv och man vill ju inte heller ångra att man inte levde det till fullo och på det sättet man hade önskat, så ja det är svårt, Solveig. Innerst inne i hjärtat vet du säkert vad som ör det bästa för dig i denna situation. Lycka till! ❤️ Kramar

45 Jossan :

skriven

God morgon

Eller ja klockan är snart halv 11.. igår var det trevligt men jag var helt slutkörd. Jag lagade mat hela dagen och vid 12 var allt slut. Men det var trevligt. Nästa tillställning är nyår det blir säkert trevligt.

Halsbandet måste ju finnas i min lägenhet.. enligt mina guider i sängen.. Jag får väl tömma hela sängen. Hoppas de kommer fram

Från och med efter lovet ska jag bli strikt med maten och träna massor! Mot min framtida kropp!

Varför måste min kärlek va så långt bort? Kommer han innan sommaren?

Kram

46 Lotta S:

skriven

Solveig, jättesvår fråga, kan verkligen relatera. Tänkte att detta har jag svårt att se en bra lösning på, men ett par tidigare svar var bra även om inte lätta att få till: att få in mer hjälp utifrån trots hans motstånd. Du måste orka själv, men att helt lämna är inte heller möjligt att leva med för vissa.

Tack Es, det blev ett par lättare dagar för både mig och mamma.

47 Höstlöv:

skriven

Hej Solveig!

Vet inte vad din man lider av.
Oavsett diagnos eller om det är ett gammalt eller nytt problem, så ska inte han bestämma "allt".
Är det demens han lider av så kan det vara en del i dagnosen.

Jag tycker att du ska vara tydlig med att du behöver få avlastning - för vem hjälper honom när du brakat ihop eller är borta.

Du kan kontakta kommunen så att personal som beslutar om hemtjänst och någon i yrket kommer hem till er.

De kan då göra en bedömning och du får stöttning. Han får se att det är "vanliga" människor.

är inte lätt med omställningar.
Jag hoppas att det ska gå bra för både honom och dig. Klart att du ska få leva och andas lite.

48 Linda N:

skriven

Usch, vilket dilemma. Men du har ju ställt upp på mannen och vet vad som krävs av dig i det sammanhanget. Risken är att du "går under" och blir sjuk själv. Känn efter i hjärtat.
(Satsa på dig själv och ditt mående skulle jag spontant säga.❤)

49 Hej :

skriven

Svårt att ge några råd har han kort tid kvar få kanske du ska stanna. Men om det är många år vill du åsidosätta dig själv under lång tid?

En liten fråga tidigare har du sett att nya vänner är på väg till mig. Har mött en trevlig människa som har barn i samma klass kan detta bli en bestående vänskap?

50 Hej :

skriven

Svårt att ge några råd har han kort tid kvar få kanske du ska stanna. Men om det är många år vill du åsidosätta dig själv under lång tid?

En liten fråga tidigare har du sett att nya vänner är på väg till mig. Har mött en trevlig människa som har barn i samma klass kan detta bli en bestående vänskap?

Svar: Ja det kan det bli.. närmste tiden ser ut att avgöra.. kram :)
Esmaralda

51 EPM:

skriven

Hej Solveig!

Nej. Du ska inte stanna av anständighetsskäl. Om han varit mån om att du skulle ha kvar nöjen i ditt liv trots att han inte längre kan så hade han ju ändå varit tacksam mot dig och mön om dig och då hade jag förstått att det varit svårt att lämna även om kärleken var slut. I det du skriver ser jag inte att det finns en omtanke, iallafall inte från hans sida.
Jag vill inte att du ska vara fjättrad av känslan av vad som är "rätt" i många år till och sen bli "fri" och då inte längre ha varken ork eller förmåga att leva ditt liv som du vill leva det.
När du tar dina sista andetag ska du inte känna att du missat livet.

Es ser du om J?
Jag älskar honom så... satte ner foten och röt ifrån ang hur han får mig att må med sina frågor och att han tvingar mig vänta utan att veta. Det gick bättre än jag trodde, han lyssnade faktiskt.
Jag har börjat plocka ihop de delar av mig själv som jag tappat på vägen.
Vågar han genomföra det han säger...?

Kram

52 Yvonne (gammal kund):

skriven

Till dagens gästbloggare.....

Jag tycker du ska tänka på dig själv ❤

Stor kram till alla här och inte minst världens bästa Esmaralda!!!

Yvonne

53 Skorpan:

skriven

Solveig, tror det är en vanlig situation som du nu befinner dig i o många med dig. Som andra har sagt, var sann mot dig själv, o agera utifrån det! Lycka till!!

Tycker vädret är lika grått som mitt liv ; D, ser jag ut att få nån förändring till stånd Es? Händer det nåt upplyftande snart månne?

Ja här ska det köras bort saker som kanske nån annan vill ha...
Kram Skorpan

54 Anna E:

skriven

Tänker att du kanske ville ha ett annat liv även innan han blev dålig? Han kanske har hållt fast vid dig och du har glidit med av gammal vana? Du vill nog ta tillvara din tid nu och uppleva saker, känns som att du vill upptäcka mer i livet. Du eller någon annan kanske kan övertala honom om att han kan få hjälp av någon annan bra person istället för att du blir stoppad helt? Du verkar ju vara en pigg pensionär...

55 Anna E:

skriven

Blir jag lugn snart? Har mycket stress i kroppen.

56 Alie:

skriven

Kära Solveig,
Jag kan förstå hur dina tankar går och jag kan förstå att du känner som du sviker om du inte stannar kvar. Det är naturligt att känna så, eftersom du varit i denna situationen en längre tid och mer och mer vävts in i den. Jag tycker personligen att din make är egoistisk som inte vill ha hjälp av någon annan än av dig och hindrar dig från att göra resor och att leva fullt ut, att han är sjuk är ju inte ditt fel.
Solveig, det livet vi har här på jorden just nu, är alltför kort för att inte levas fullt ut för sig själv. Du verkar vara en driven person som vill uppleva mycket, och det ska du göra annars gör du ditt egna liv till bitterhet. Varför ska ditt driv och önskningar spolas bort för att din andra hälft blivit sjuk, nej det är inte rättvist.
Ordna med det bästa som går för hans del och sedan lämnar du, starta om på nytt och lev ditt liv som du vill och allt som det innebär. Ju längre tiden går och ju sjukare han blir dessto svårare blir det för dig att bryta loss. Snart är det nytt år..Jag tror 2018 blir ett bra avstamp för det nya för dig, Lycka till med allt!!
Kram

57 Fitness killen:

skriven

Hej em

Jag har en fråga, kommer jag och tjejen att finna varandra igen?

Sen har jag ytterligare en fråga till, ska jag lita på min magkänsla och dom bilderna jag får i huvudet?

Svar: Ser ut att finnas en annan tjej på dig.. och din magkänsla ska du lyssna till o lita på i övrigt.. kram
Esmaralda

58 Lydia💕:

skriven

Hej
Min mamma hade det så där när min pappa blev svårt sjuk hon ville ut och resa men kände att hon va tvungen att ta hand om honom sen gick han bort efter 16 års sjukdom och hon ångrade sig att hon inte tog hjälp och åkte på resor och levde livet och då var det försent för henne för då blev hon sjuk
Ta hjälp och ut o res

Har avslutat allt med E nu och det va jobbigt gjorde jag rätt nu och hoppas jag träffar den rätta snart
Lydia💕

Svar: Du fattade så rätt beslut.. kram :)
Esmaralda

59 Hedwig:

skriven

Hej Solveig!

I likhet med dig själv och många andra här på bloggen tycker jag att du verkligen står inför ett dilemma. Som en i bloggfamiljen föreslår vore det nog bra att resa bort ett tag och fundera på saken. Men..att resa bort är just det som du skulle vilja göra och som är så svårt i dagsläget, eller hur?
Jag hoppas faktiskt att du hittar en kompromiss mellan dina egna och din mans behov. Jag vet inte hur läget är i Sverige men vore det inte möjligt att få mer stöd och omsorg från exempelvis hemtjänsten? Att både prata med dem och med din man och säga att du inte orkar ta hand om honom på heltid? Att först försöka lösa det hela på det sättet och ta mer hand om dina egna behov och se vart det leder? Lycka till med ditt beslut!

60 Skrållann:

skriven

Hej!
En sådan här grej är omöjligt att råda i. Rent spontant skulle man ju vilja säga att du ska lämna, tänka på dig själv och leva livet. Vet dock att det inte är så lätt och när mannen dessutom är sjuk blir det ju säkert svårare. Har i mitt yrke sett så många kvinnor (och män) som sliter ut sig genom att ta hand om sin anhörig. I många fall för att man ska ta hand om varandra, man är liksom skyldig det, och i lika många för att man inte vill ha någon annan hjälp. Är man klok så kommer man fram till att leva särboliv där partnern med hjälpbehov bor på ett ställe där hjälpen kan fås av utomstående men det brukar vara svårt att fatta beslut om. Som klokgumman Esmaralda brukar skriva något i stil med "att stanna kvar hos sin partner när känslorna är borta, eller när man inte tror hen klarar sig är att förminska hen" Är ju hur sunt och riktigt som helst men ganska så svårt att efterleva.
Lycka till!

Kram❤

61 Fitness killen:

skriven

Em

Nu blev jag lite nyfiken, jag har ingen annan tjej på mig? Kan det kanske betyda att det inte är helt slut mellan mig och tjejen tanke på att du säger att det finns en annan tjej på mig.

Okej tack, då vet jag de och jag hoppas att den talar sanning i så fall för mig, för den har hållit på och säga en massa, och det är på ett positivt sätt.

62 Hmm:

skriven

När kommer vi lyckas bli med barn.

63 Browallia:

skriven

Hej Solveig!
Tack för ditt förtroende att be oss i bloggfamiljen om råd i din svåra situation. Jag ser det så här: Att vara gammal och sjuk ger honom inte rätten att bete sig illa mot dig och det är inget du ska finna dig i. Du är mer värd än så. Kan han inte visa dig tacksamhet och uppskattning för allt du gör för honom så ser inte jag det som att du lämnar honom i sticket utan han får helt enkelt skylla sig själv. Vi är vår egen lyckas smed så stå upp för dig själv och börja lev det liv du drömmer medan du fortfarande är frisk och pigg. Det är du värd! Stor varm kram

64 L:

skriven

Hej Esmaralda.
Är han tveksam på vad han vill? Eller är han säker åt något håll om han vill vara med mig eller inte?
Kram

65 Little miss piggy:

skriven

Hej!

Solveig: Ja du, förstår att det inte är lätt. Men du borde ta hand om dig själv oxå som t.ex. resa och få lite avlastning. Annars är det du som blir sjuk. Ursäkta men han borde väl förstå det. Även om man säger "i med- och motgång" så måste man får avlastning för att själv orka med. Något jag däremot inte förstår är att du fortfarande är kvar hos honom när du ändå ville skilja dig från honom innan han blev sjuk?? Känns ju som om du är kvar hos honom av medlidande. Det är inte rätt, varken mot honom och allra minst dig själv. Känn efter hur DU vill ha det! Väljer du att vara kvar hos honom så kan han aldrig tvinga dig att hålla dig hemma. Sätt krav! Ingen annan människa bestämmer över en. Önskar dig lycka till och hoppas det löser sig på bästa sätt för er båda!

Es: Jag undrar hur stor chans det är att jag möter flirten nu i höstmörkret? Eller lutar det mer åt nästa år? Mycket tacksam för svar! Kram 🐷

Svar: Det kan ske nu närsomhelst men mer troligt nästa år.. kram
Esmaralda

66 💕 Zoey💕:

skriven

Till ...
Solveig: Jag tycker absolut du ska lyssna på dig själv och leva livet och ut och resa, annars slutar det med att du blir sjuk. Han borde väl förstå det. Vem tackar dig när du går in i väggen? Som gruppen Freinds en gång sjöng "Lyssna till ditt hjärta" och ta ställning efter det. Lycka till!

Dig, Es: Kompisens syster har ännu inte svarat. Ser du om hon kommer svara angående var hennes syster ligger begravd eller skickade jag det i onödan? Det var för tre dagar sedan. Vad tror du? Tack i förhand! Kram Zoey 💕

67 F:

skriven

Något nytt på väg in i mitt liv du kan berätta om kram

68 Michaela:

skriven

Tåget hem idag var försenat och jag missade det! Nu missar jag jobb i morgon och blir kvar över natten hos honom. Sånt här händer inte mig! Men glad att få vara med honom några timmar till dock :) Kram

69 G.S.H:

skriven

Hej Es!
Min så kallade kompis beter sig riktigt konstigt, ser du vad det kan vara med henne? Har även tagit upp en kontakt med en annan vän, och jag tycker att han beter sig lite märkligt/är för på speciellt när han vet om att jag är i ett förhållande och är glad i det. Ser du något om det?

Kram :)

70 Filippa:

skriven

Hej kommer jag få min första mens snart? Har haft flytningar i några dagar?

Kram

Svar: Jadå, den kommer snart.. kram :)
Esmaralda

71 Lenafena:

skriven

Jag tycker du låter bitter. Faktiskt.Och den känslan beror på att du inte prioriterat dig själv. Undrar varför, varför stannar du hos din man-bekvämlighet-ekonomisk trygghet eller att han utövat psykisk makt över dig. Om han inte kan klara sig själv längre är det dags att ta in hjälp utifrån! Basta! Jag har personlig erfarenhet av detta och de starkaste protesterna brukar läggs sig. Det finns ingen chans att din man i nuläget vill ha en förändring då du är slav hemma. Att din man inte klarar dig längre- sök stöd! Gerontologen nära dig kan ge dig stöd. Men det är ditt beslut ytterst att fatta hur du Vill ha det. Önskar dig lycka till

72 Ellis:

skriven

Hej Solveig!

Oj vilken jobbig situation du är i. Men jag tycker du skall lyssna inåt och ta hjälp av hemtjänsten innan du själv blir för sjuk av detta. Det känns som du redan lämnat din man för länge sedan. Du behöve kanske ett eget boende nu och besöka honom istället för att bo tillsammans. Sedan bör du göra dina resor ändå tycker jag. Prata med din man om hur du känner och ta sedan ett beslut från hjärtat. Lycka till styrkekramar

73 Resa:

skriven

Hej Es

Ser du mig på en resa snart?
kram

Svar: Ja det gör jag och det blir en fin resa.. kram
Esmaralda

74 Adad:

skriven

Hur ser november månad ut att bli för mig? Något särskilt som sker eller att de fram emot?❤️

75 Alie:

skriven

Hej igen,
Es, glömde fråga en sak.. det skulle ju hända nåt bra den här veckan..🤔 Har det inträffat något jag inte tagit till mig eller något som kan inträffa idag Söndag?
Nåväl, tog mig en skön långpromenad i blåsten och rensade tankarna 😊 🍁🍂
Ha en fin Söndag!

76 Bellagio:

skriven

Lämna! DU är viktigast i ditt liv! När du väl kommit därifrån kommer du fråga dig varför du inte gjort det tidigare....

77 Mam:

skriven

Hej Esmaralda.
Nu har jag vart ute och kört bil, jag vill ju verkligen ta körkortet nu. Det kändes lite bättre den här gången. Hoppas jag gör framgångar.

Es, kan det dröja fler år innan jag möter kärleken? Eller Är det troligast under nästa år att jag befinner mig i ett förhållande?
Kram

78 sajoli:

skriven

Hej! Kommer jag att byta jobb i vår? Trots min ålder.. Önskar dig en fin och härlig söndag
Hoppfull

79 Ghostwriter:

skriven

Är den där mannen i vänliga intentioner/liknande mina? Jag är nyfiken på honom och vill ses igen.

Kram!

80 TILL SOLVEIG GÄSTBLOGGARE:

skriven

Hej Solveig!

Jag är en person som tycker att man aldrig sa lämna den man älskar och man ska aldrig lämna den som behöver en, för det är ett stort svek.

Men när jag läser ditt inlägg så är ni ju mycket gamla - det kan ju ta slut när som helst. Om din man är den sjuka så ska ju inte du behöva vara sköterska åt honom. Då måste han antingen åka in på behandling/sjukhus eller annat ställe där man kan ta hand om honom. Det är inte ditt jobb. Du är hans fru, inte hans sköterska.

Nu vet man inte hela historien, men du nämner att du helst aldrig skulle vilja se honom igen. Är det för att han är en hemsk elak man eller för att du är helt utmattad av att han ens tillåter dig ta hand om honom så där mycket så du glömmer bort dig själv?


Din starka känsla av vad du vill göra - det är en känsla du måste lita på, det skulle även Esmeralda säga utan tvekan. Att du är 70 år och dessutom fått äran att vara så pass pigg att du skulle klara av en tex. resa - det är ju bara där ett mirakel och tecken dessutom, på att det är meningen att du måste göra detta för dig själv.


Jag får en känsla av att du kommer våga ta steget ut. Jag hoppas det för din skull.


Lycka till
Stor kram
Och stanna aldrig kvar på en plats som känns som fångeskap - tro mig, där har jag varit så många gånger både i mitt nuvarande liv och förr. Det är inte värt det.



Kram från
Ghostwriter

81 Resa:

skriven

Tack för svaret Es kram:)

82 CA:

skriven

Hej
Jag tycker också att du ska välja dig själv.
Samhällets sociala service för äldre är så jättebra, det finns inte någon anledning att hemtjänst m.fl. inte skulle bli en jättebra hjälp för honom.
Så välj dig själv med gott samvete.
Kram

83 Alice:

skriven

Hej Ez

Hur ser min nästa kärlek ut?
kram

84 Li:

skriven

Du har bara ett liv. Om han inte är beredd att ge dig mer eget liv så förtjänar han dig inte. Träffade damer på 78 och 84 när jag var ute på pilgrimsvandring. Pigga.

85 Delfina:

skriven

Kjære deg.
Det er klart at du Skal ha ditt eget liv og leve ut dine drømmer. Du har et ansvar for deg selv og ikke bare for dine medmennesker.

Jeg arbeider i helsevesenet og dette er et vanlig problem som vi møter daglig. Du er ikke unik på det feltet.
Ene ektefellen blir syk og hjelpetrengende mens den andre bruker all sin energi på å hjelpe og passe.
Når vi i hjelpeapparatet observerer dette så ser vi risikoen for at «den friske «parten fort kan brenne seg ut.
Vi prøver derfor å informere begge partene om konsekvensene dette i verste fall kan få. Ofte så er den som er frisk, villig til å ofre alt, - for kjærligheten, eller for ekteskapsløfter som var gitt den gang, - selv om det går på bekostning av egen helse.
Det kan faktisk være like vanskelig å få «den friske» til å gi slipp på ansvaret.

Dette gjør vi selv om vi møter motstand og det ikke er populært. Det er lettere for oss som er utenforstående, som ikke er følelsesmessig innvolvert, å objektivt beskrive situasjonen som er observert, og stille de vanskelige spørsmåla.
For at «den friske» ikke skal få skylden for å jage ut ektefellen, tar vi på oss den byrden

Kommunen kan ha ulike tilbud ut i fra hvor en bor. Hos oss har vi blant annet «rulleringsopphold»( 2 uker på institusjon og 4 uker hjemme).

I ditt tilfelle så vil jeg foreslå at du tar denne prosessen trinnvis.

Hvis du ikke har noen til å hjelpe deg med å få din ektefelle til å forstå hvor krevende det kan være for deg, så må du finne på noe annet.
Kanskje kan du fortelle han at du er sliten og at selv om at du virker sterk og frisk ut for han, så er du egentlig på randen av hva du makter.
Du kan gi han to alternativer:
-Enten må han få hjelp av andre i perioder slik at du kan reise bort, - eller så må du forlate han for godt. Ja, for å redde deg selv, kan du si.
Hvis han har litt respekt for deg og bryr seg det minste om deg, så vil han velge det første.
Velger han det andre, vel....da er det selvforskyldt. Du kan ha god samvittighet.
Velger han det første, .....da kan du dra bort for deg selv en periode. Det er rart hvor forskjellig perspektiv du får når du får avstand til problemet. Når en går hver dag og «vasser i gjørma» så blir en ensporet i tankegangen.
Når du får andre omgivelser, andre folk å snakke med og nye opplevelser så finner du igjen krafta di. Da tar du beslutninger på grunnlag av en mye mer balansert vurdering.
Kanskje kommer du frem til samme resultat som nå, eller kanskje noe annet som du ikke har tenkt på enda.

Jeg synes en godt kan stille (relevante) krav til mennesker selv om de er syke.
Å stille krav er en handling av respekt.
Å ikke stille krav - viser at du ikke tror at personen er kompetent eller at du muligens har gitt opp å samhandle!
Håper du finner en god løsning for deg. Klem!

86 Dottern:

skriven

Gästbloggare Solveig
Förstår om du har det mycket kämpigt.

Om du skall lämna din man kan ingen annan än du svara på. Har ju ingen aning om hur ni haft det tidigare . Om du blir kvar är ett råd är ta så mycket hjälp han kan få av hemsjukvård m.m., hjälp med personlig hygien för honom, hjälp med hans tvätt, med aktivering,m.m.m. Låt honom bli arg, det går troligen över efter ett tag. Och han trivs med att träffa andra

Mina föräldrar har en situation som också visar hur jobbigt det kan bli. Min mor som är dement. Vägrar inse att hon inte är som hon brukar. ( och det gör man ju inte som dement)

De har fått beviljat full hemtjänst . Men mor vägrar, hon påstår hon gör allt och säger att de har lovat älska varandra i nöd o lust
Min far skulle gärna ta emot hemhjälpen. Vi gör vad vi kan för att stötta far i ett beslut, vi lovar ta på oss att det är vi som bestämt, bara för att han skall slippa mors gnäll.

Jag önskar dig allt gott, var rädd om Dig själv o ta hand om Dig själv, gör dina resor m.m och hjälp din man med att se till att han får den hjälp av vård o omsorg som han skulle må bra av trots att han inte inser det nu.

I slutändan är det bara du själv som kan besluta hur du vill ha det, är det svårt ,ta lite beslut i taget.









87 Den ena av finländskorna:

skriven

Jag tror att man måste följa sitt hjärta.

För om kärleken var äkta, ömsesidig och fortfarande levande, skulle du inte ha behövt ställa frågan. Du skulle vilja vara med honom så länge han finns. Och han skulle tänka på dig och ditt orkande och ta emot hjälp.


-*-.-*-.-*-.((¯`♥´¯)).`*.¸.*´✿¸.•*¨`*•..¸.-*-.-*-

Kommentera /ställ fråga här: