Den som ger sig själv tolkningsföreträdande...
De människor som ger sig själva tolkningsföreträdande.. oavsett vad… de ska man se upp med.
I synnerhet ska man inte leva med dem… för då tenderar livet att bli enögt och på deras sätt & du körs över… präktigt och rejält !
Dessa människor talar om hur saker och ting ÄR…. sett ur deras synvinkel. Och det finns bara en synvinkel.. deras.
Att somligt inte är sanningar utan bara åsikter.. det går dem helt förbi.
Jag hade en sådan kollega en gång.
När vi satt och pratade om klienter så diagnosticerade han varenda en av mina klienter… utan att ha träffat dem.. han var till och med stolt över sin ”gåva” och om jag som jobbat med somliga över ett år.. försökte flika in något så viftade han bort det.
Han visste bäst och det var som det var..det vill säga, som han sagt.
Man får inse när man träffat sin överman.
Med denne man orkade jag aldrig tjafsa…. det tog för mycket energi och jag brukade mest kommentera med ett ironiskt ”eftersom du säger det så är det säkert så ” men ironi var inte hans starka sida.
Det går lite hand i hand.. att ta sig själv på fullt allvar 24/7 och sakna både ironi och humor.
Det finns en hel del av den här sortens folk inom psykologvärlden… och det tror man kanske inte. Det är lite lurt för de tenderar att börja sina meningar med ” Jag kanske har fel men…” och denna ödmjukhet är bara en verbal kullerbytta….den betyder ingenting…
Att leva med någon som ger sig själv tolkningsrätt….är tungt.. jag har gjort det och många med mej.
De vet och kan.. även sådant som man vet att de inte vet…. så vet dom i alla fall !! Suck !
Jag fick höra sånt som ” I går på festen flirtade du med Kenth” och en annan ser oförstående ut… och känner sig lika oförstående.. vilken Kent ? Fanns det ens någon på festen som ens hette Kenth ?
Och man vet såklart själv om man flirtade eller inte. ” Nej”, säger man, ” jag flirtade inte med nån Kent” och då får du höra att jodå det gjorde du visst… det var uppenbart och inte bara han märkte det utan det märkte ALLA!
Man suckar.
Och vet att man inte flirtade, inte med någon.
Men säger personen med tolkningsföreträdande att man gjorde det… då vet man att det ligger minst en timme av tjafs framför en… och man orkar bara inte. Jag klarade situationerna genom att säga ” Ja, just det…nu minns jag, ja jag flirtade allt jag förmådde och det kändes riktigt bra”
Jag har aldrig varit mycket för att fastna i sånt där tjafs där man anklagas och försvarar sig… inte gentemot människor som ger sig själva tolkningsrätt… jag låter dem vinna och det förväntar de sig inte.. de gillar själva kampen kring tolkningsrätten… och när man svarar det oväntade så faller det liksom platt
Jag stod ut i 3 månader.. sen fick det vara nog och en tisdagkväll när han kom hem hade jag packat alla hans prylar i bananlådor. Jag väntade på honom bland lådorna och kunde inte låta bli att säga ” Nå, hur tolkar du detta då ? ”
Helgen står för dörren igen…..se till så den blir riktigt bra !
Själv ska jag på kräftskiva i morgon…
Kram & kärlek
skriven
Hej!
Ja fy, såna har man stött på genom åren, hihi
Ser du om nått roligt kommer hända i det närmaste? Kram