Förnedring i kärlek....
På tal om förnedringar så kan man ju förnedra sig själv också… och när tenderar man att bita huvudet av alla skammar och vältra sig i denna förnedring?
Jo, i kärlek !
Jag vet inte hur många som genom årens lopp ställt frågan här på bloggen ” Kommer han tillbaka till mig” ?
Och i mitt arbete såväl som spådam som terapeut så har jag sett så många exempel på människor som vill ha världens tråkigaste och uslaste partners tillbaka… bara för att vaddå ?
Av rädsla för ensamheten ? Man ska noga tänka efter om ensamhet inte är att föredra framför dåligt sällskap. Tror man att man kan förändra en annan människa så good luck.. det kan man alltså inte.
Om någon redan valt bort dig.. så pass att de lämnar dig… hur tror du att denna person skulle behandla dig om du lät hen komma tillbaka hej och hå precis när de vill och känner för det ?
Deras respekt inför dig hade inte ökat.
Eller de ex partners som säger att de KANSKE tänker komma tillbaka … först ska de ut och dejta runt och se om något bättre dyker upp och sker inte det.. ja då kan de till nöds tänka sig att ta dig tillbaka.
Och hur skulle det få dig att må ?
Jag menar…hallå… visar vi ingen självrespekt så får vi ingen respekt tillbaka
Somliga stirrar sig blinda på vad de tror är kärleken… även om den är i skepnad av en lögnare till otrogen partner… och de blir helt oemottagliga för sunt förnuft.
De är liksom bortom all räddning.
De får stanna i sin situation och leva om skiten.. gång efter annan.. tills de slutligen kommer till insikt och skadeskjutna kravlar sig vidare.
Är man med om sådant.. då kan livet bara bli bättre !! Och som regel så blir det just så också.
Fast det kan ta tid.
Kram & kärlek
skriven
hej ez! Jag fick en arbetsintervju nu på måndag redan :O Hur kommer det gå på den? kram