Unna dig en skitdag
Vi vill ha bra dagar, eller hur ?
Vi vill att varenda en av vara dagar ska vara bra… och artar sig dagen fel redan på morgonkvisten.. då gör vi som regel allt vi kan för att vända på steken.. och få den dassiga starten på dagen att övergå till en i alla fall hyfsat skaplig dag.
Vi sliter rätt mycket med sådant.
En gång i tiden hade jag PMS från helvetet och att kalla mig grinig de här dagarna var ett klar understatement. Men jag slog fan knut på mig själv… klistrade på ett leende och gick på autopilot.. hela dagen och flera dagar i sträck.
Ingen kunde gissa att bakom fasaden fanns värsta mensmonstret !!
På den tiden hade jag aldrig kommit på tanken att ger mig själv en riktigt dassig dag.. och bara ge efter för känslan att svära, skrika, mörda och äta kilovis med choklad. Nåja, LITE får man ju alltid behärska sig… allt går ju inte att leva ut.. men en del går alldeles utmärkt .
Nån gång hände det att jag sjukskrev mej, när det var som värst men det blev inte alls bra eftersom jag fick sådana skuldkänslor. Herregud, tänkte jag, alla kvinnor menstruerar och då kan jag inte bära mig åt som om jag vore den ende i stan .. som nån slags mensprinsessa…
Hur jag än gjorde så blev det inte bra
Och när jag sedan kom hem efter jobbet så hängde jag av mej det påkletade leendet ungefär samtidigt som jag hängde av jackan … så stackars den man som jag levde med då.
En gång undrade han lite försynt om det kanske var mensen.. och det räckte för att jag skulle vråla mej blå att herreguuuuuuuud så fort en kvinna fattar lite humör så måste visst mens vara inblandat ? Och så sparkade jag på nåt dött eller drämde en sko i väggen. Han drog sig snabbt tillbaka till sin mancave, det kan jag lova.
Nu efteråt inser jag ju vad jag borde ha gjort
Jag borde så klart direkt annonsera att hallå hallå kära kollegor.. idag har jag en aning PMS så ha överseende med mig är ni snälla. Då hade det ju inte lagts på hög och exploderat när jag framåt kvällningen kom hem . Jag hade till och med kunnat säga att om jag bär mig illa åt så ska jag gottgöra det genom att ta med gott vin och bjuda på så snart jag är mig själv igen.
Att låstas som ingenting är världens sämsta strategi, den saken är klar.
När jag och mannen sedan skildes ( av andra orsaker) så nämnde han att han fattat beslutet att nästa kvinna i hans liv skulle ha passerat menopausen !! Och då var han typ 35 !!
Jag vet inte vad som hände sen… för min PMS liksom försvann… mensen kom som den skulle och that´s it.. och jag blev lika förvånad varenda gång..
Kram & kärlek
skriven
Hej igen!
Igår skrev jag en fråga angående ett inbrott jag haft under dagen, Och fick svar om att du fick känslan av att det var någon som visste vem jag var, Om än inte en nära vän. Tack snälla för ditt svar!
Jag undrar om du kan se något mer? Vad har jag för relation till den här personen? Man/kvinna? Visste personen att jag hade kontanter hemma? Varför stal personen inget annat än just kontakterna? Är det här en person jag ska akta mig för och som vill mig illa/Är farlig? Jag känner mig rädd och det känns obehagligt att inte veta vem den här personen är och jag vet inte hur jag ska kunna ta reda på detta:(
Kram Jenny