Jag är alkoholist....
Dagens gästbloggare är: Larsa
Jag är alkoholist.
Förvisso en nykter sådan även om jag under de sista sex åren tagit mig två återfall.
Jag går regelbundet på AA och inser att det är någonting som jag måste hålla på med.
Dessutom träffar man ju människor där och man blir full i beundran av vilken styrka och integritet alla visar.
Jag har sett människor på möten runtom i vårt land som jag känt igen i andra stora och offentliga sammanhang. Vi har kanske alkogenen men vi har inte skvallergenen.
Jag söp bort mitt företag och min familj
Hälsan var också på väg att stryka med.
Jag är över 50 år.
Nu sedan jag blev nykter har jag jobbat på att återknyta med barnen. Jag förstår att de varit och fortfarande är arga över vad jag utsatt dem för under deras uppväxt. Alla löften som jag svek, det är det värsta och det tycker både de och jag.
Färhoppningsvis blir det allt bättre om jag genom mina handlingar kan visa att jag numera är pålitlig och nykter.
Jag går gärna på fest. Jag är social och tycker om att umgås.
Det blir alltid kommentarer när jag dricker cola istället för vin och folk undrar om jag är chaufför. Nej, jag är alkoholist säger jag sanningsenligt. De allra flesta kan hantera detta utan problem.
I dag finns inte lika mycket fördomar som det fanns förr.
På en fest blev jag ombedd att spela gitarr och sjunga och det gjorde jag, varpå jag sedan hörde det viskas om att jag börjat dricka igen.
Bara för att jag ”vågade” uppträda och den sortens fördomar har somliga. Jag har aldrig varit blyg eller osäker. Jag har en bra uppväxt och jag är inget maskrosbarn.
Jag har helt enkelt ”bara” en alkoholistgen, som jag ärvt efter min morfar som ärvde den efter sinn farfar.
Tycker man inte om livet, då blir det svårare att bli nykter. Jag är mentor för en dam i 65 års åldern som nyligen gått pension från en stark post och hon super ihjäl sig nu i rask takt. Vi pratar inte om återfall utan det är korken av och starksprit från morgon till kväll.
Det livet är inte vackert.
Det är spyor och piss och skit i hela lägenheten. Ruttna soppåsar. Grannar som klagar och barn som är förtvivlade. Det är ingen annans fel att man tappar livsgnistan. Oavsett vad så måste man bära sitt eget liv.
Ja, det var lite om mig och om ett ämne som jag tycker är viktigt
Tack för en mångsidig och mycket bra blogg som jag läser regelbundet och min hälsning till er alla.
Hoppas Esmarald kan hitta kul bilder till min gästblogg.
Någon av er dricker säkert för mycket och då säger jag att tveka inte, pröva AA, det gör skillnad för de allra flesta.
” Jag heter Larsa och jag är alkoholist”
skriven
Hej kära Esmeralda är det något pappa vill säga till mig ? Förstod han att jag var där igår ? Tror det är dödsångest han haft några dagar. Det är så hemskt allt som sker nu. Väntar farmor på honom i himlen ?
Kram