Esmaralda...spår dig gratis!

Tecken från våra döda – hur funkar det egentligen ?

För det första måste man TRO… man måste ha tron på att våra kära som gått över  KAN kommunicera med oss  på ett subtilt sätt

Tror man inte, då går man förbi alla tecken oavsett hur tydligt de är.

Det är ju inte så  att en dag sitter döda mormor  på köksstolen och välkomnar dig hem med nybakta bullar på samma sätt som i din barndom.  Så funkar det inte.

De som flyttat till Alltet.. de kan inte bara promenera rakt in i vår värld som om döden inte hänt.

De får jobba hårt på att lämna sina tecken och hoppas på att vi vässar vår förmåga att se och ta emot.

Min goa väninna  Ilka gick över och den jargong som vi hade, den var lite speciell, och den behöll hon.

Vi brukade säga ” ingen kram” till varann eftersom vi tyckte det var  lite löjligt att alla skulle kramas till höger och vänster fast man inte ens kände varann. På hennes gravbukett hade jag skrivit ” Ingen kram” –  det var  liksom en grej mellan oss

Dagen innan begravningen satt jag på jobb och fikade och  råkade kasta en blick på tidningen  som låg på kaffebordet. Ingen kram, stod det som rubrik.  Jag tackade Ilka i tankarna och pratade en stund med henne.   Och det  här med ” Ingen kram” har löpt som en röd tråd genom alla år som  nu passerat.

Nu kan jag  ju ta emot henne på andra sätt också, medial som jag ju är, men även om jag inte vore medial så hade jag lätt kunnat ta emot  ingen-kram-budskapen om jag bara tänkt rätt

Mormor dog när jag var 12 år – och hon var ju en speciell dam.

Hon hade gått igenom en hel del trauman  som satt sina spår – men vi stod varann nära. 

När julen kom så stod det en ful liten gris med tre ben på  bokhyllan och det var mormors bror som  satt sin gamla julprydnad där. 

Bara för att han kände för det.

Tack mormor, tänkte jag och saken var den att mormor hade en annan gris, trebent som hon kallade Sigge och som hon alltid satte på köksbordet till jul.

Nu fick jag hennes julhälsning genom någon annan.

Pappa kommer ofta och lämnar små meddelanden.. fast jag visuellt kan se honom så tycker han om att ge  trygghet på just det här sättet

En dag  fick jag för mig att dra ut alla lådor i det gamla skrivbordet som jag ärvt efter pappa – jag hade inte tid, jag var stressad men ut skulle lådorna och där bakom alla lådor låg ett tunt fotoalbum från pappas ungdom och där  han skrivit små noteringar.

Tecken kommer på så olika sätt… genom andra människors handlingar, genom djur som beter sig annorlunda, det kan vara en fjäril där en fjäril normalt inte bör vara, det kan vara en fågel som inte släpper en ögonkontakt eller det kan vara som rådjuret i skogen som kom ända fram till mig och nyfiken studerade mig.. tack pappa.

Det kan handla om att elektriska ting beter sig märkligt.. lampor som blinkar, TV;n som startar....  kort och gott kan tecken visar sig  i precis allting

Nu kan man säga att det här är ren inbillning.

Att man lurar  sig själv att se tecken som inte finns.

Och det är sant. Det kan man göra. 

Därför är det viktigt att tron finns. Och när man ser ett tecken och tar det till sig.. då känns det på ett speciellt sätt i hjärterötterna.. man VET !!

Jag ser mer än de subtila tecken så jag får ju hela tiden bevis efter bevis men  alla kan  se små tecken.. lära sig att tolka dem och förstå… och kan därigenom ta emot budskap av tröst och närvaro.

Nu är jag nyfiken på vilka tecken ni andra fått ?

Kram & kärlek