Urban Legend.....
I rejält vuxen ålder kärade jag ner mig lite i en amerikansk karl.
Han var himla mysig och go…lots of personality, väldigt extrovert, mycket skratt… det hände alltid något runt honom… han var borgmästare.. rik som ett troll och åkte aldrig någonstans utan sin humidor.
Jag har berättat om honom tidigare.
Anledningen att det inte höll mellan oss var bland annat av religiösa skäl… hans tro kontra min icke befintliga kristna tro. Religiösa amerikanner är lite på sitt eget sätt i sin tro och tenderar att bli väldigt mycket !
Men det var kul så länge det varade och vi brukade mötas runtom i världen på olika platser och jag blev uppvaktat som en prinsessa.
Those were the days!
Hur som helst… jag var på besök hos honom i New York vid ett tillfälle… han bodde väldigt vackert i ett gammalt hus som vi brukade kalla : RoseMarys baby house… ungefär så såg det ut, både ute och inne. Du har nog sett filmen !
En eftermiddag gick han ut ett ärende och jag bestämde mig för att ta ett bad.
Jag låg där i badet med min bok och hade en gin & tonic på badkarskanten när plötsligt ljuset slocknade.
Det blev kolsvart.
Jag svor en ramsa och trevade mig upp… öppnade dörren och märkligt nog var det mörkt också i hallen och i vardagsrummet… fast det fortfarande var ljusan dag ute.
Jag hade lite ledsyn men inte mer.
Jag tänkte att kanske det är nån slags sol eller månförmörkelse eller nåt… och den tanken hann jag knappt tänka förrän jag upptäckte kvinnan i andra änden av serveringskorridoren.
Hon hade trasiga kläder och hon såg smutsig ut och hon tillhörde definitivt inte vår värld.
Hon särade på läpparna och väste – som en orm.
Jag tänkte att jag låtsas som ingenting.
Då plötsligt dök det upp barn runtom i korridoren… små barn och lite större barn och alla var de nakna och rejält misshandlade.. med blödande sår och de grät så förskräckligt.
Nu får det bära eller brista tänker jag och kastade mig mot ytterdörren… hellre göra bort mig och springa naken genom husets korridorer än konfronteras med ren ondska och plågade barn.
Jag tryckte ner dörrhandtagen men naturligtvis gick dörren inte att rubba. Jag backade in i badrummet, låste dörren och sjönk ner på golvet.
Nu var goda råd dyra.
Så hör jag hur människan väser precis utanför dörren och går lös på den med sina långa naglar.
Jag drar efter andan och ser mig omkring.
Och wops... ligger jag på sängen.. som om jag nyss sovit.
Och det har jag kanske.
En rälig dröm var det men dock dröm och det får man vara tacksam över.
Så tänkte jag då.
Samma kväll ska vi gå ut och äta och jag sminkar mig i badrummet.. och plötsligt skymtar jag den väsande kvinnan i bakgrunden. Hon liksom bara reflekterades och sedan försvann hon.
Flera månader senare.. när jag var tillbaka och firade min födelsedag så föll det sig av någon anledning så att min käraste berättade en urban legend.. om en kvinnan som kallades Sarah Snake.
Hon väste nämligen. Och hon dödade. Särskilt barn.
Det stod snabbt klart för mig att det var just denna kvinna jag drömt om.
OM jag nu drömde.
Kanske var det en dröm och kanske inte.
Sarah var inte bara en urban legend… en gång hade hon funnits och hon hade misshandlat och dödat massor av barn. Kanske inte i just den lägenheten eller i det huset men åtminstone alldeles intill.
Är man medial så händer ibland slika tråkiga ting… hur avstängd man än är.
Kram & Kärlek
skriven
Godmorgon!
En skräckis såhär på morgonkvisten, läskigt! Vilka onda människor det finns och att det skulle hänt just där du var. Det mediala har även sina nackdelar när man tvingas uppleva sånt som du gör. Synd religionen skar sej, du kanske hade levt lyxliv idag😜Fast jag tror vännen din är en go karl😘
Var står Han med sina känslor? Kommer dom ta överhand och vi närmar oss varann? Känslan sköljer över en och det känns som ett sprakande magnetfält mellan oss eller är det bara jag som känner så?
Frukostkaffe nu. Kram💕