Bertil bira var modig han....
Mod är att göra sådant som inte faller sig naturligt
Som att utmana sina fobier
Åka hela vägen upp i Eiffeltornet fast man har hysterisk svindel eller hålla tal fast man har så pass social fobi att döden verkar vara ett bättre alternativ än talet...
Mod är att vara skiträdd men ändå göra det som ska göras.
Man är ju också modig när man ber klassens eller arbetsplatsens mobbare att dra åt helvete för ingen gillar dej i alla fall !
Ju mer vi gör sånt vi är rädda för – desto mer växer vårt mod.
Mod är att leva sin dröm, som Bertil bira (han gick under det namnet) som köpte en segelbåt, gick en kurs i segling och drog ut på haven och seglade världen runt. I tre år.
Massa människor hade åsikter om detta och man undrade alltifrån hur han nu skulle hantera avsaknaden av öl till att konstatera att det var ett omoget projekt för en 60 åring. Ingen sa någonsin att han var modig.
Är man modig så vågar man bli utmanad
Man vågar erkänna sina rädslor och man vågar misslyckas
Mod smittar så är du en modig mamma eller pappa – finns det god chans att dina barn också blir modiga
Alla vi andra mesproppar kan jobba på det… alla kan träna sig på att bli modiga.
Det är ”bara” att gå in i stormens öga, utmana rädslorna och ta sig mot mål.
Häpp !!
Kram & kärlek
skriven
Att ha mod är att indirekt sätta sig själv i första rummet och att man ”minsann visar sig själv” att man klarar något man tidigare backat ifrån.
När man tar ett beslut att utföra en åtgärd för att man själv är i behov av det, för att komma framåt, så reglekteras ens handlingar utifrån som ett mod.
Som i mitt fall: jag beslutade att ta mitt pick och pack och flyttade. Jobb och sånt där viktigt fick lösa sig i efterhand. När jag anlände till destinationen fick jag, tyvärr, information av invånare att ”tro inte som utböling att du ska kunna träda in som vem som helst och bli accepterad direkt”. Den kritiken struntade jag i (och det var max en handfull som sa så) medans övriga sa ”vad modig du är som tog det beslutet!”.
Ja, jag kanske var modig men det var behövligt för mitt välbefinnande. Och ja, jag kan se tillbaka och tänka att ”det här var ju inte så tokigt!”.
Ha en fin dag!