Corinne behöver råd....
Dagens gästbloggare är: Corinne
Hej nu tänker jag att det kan vara min tur att gästblogga fast det är lite nervöst.
Jag läser alltid bloggen men kommenterar inte ofta och det är så roligt att läsa för det känns nästan som om man känner många här när man känner igen namnen.
Jag vill berätta att jag har gått högstadiet och hela gymnasiet i särskola.
Jag har en utvecklingsstörning som klassas som lindrig och som kommer av en förlossningsskada.
Jag ser nu när jag är vuxen att mamma och pappa överbeskyddade mig mycket och jag fick inte prova allt som andra barn och ungdomar gjorde.
Min frihet kom när jag blev vuxen och flyttade till egen lägenhet.
Jag fick arbete på Samhall och egen lön och gjorde ett avtal med mina föräldrar att jag skulle försöka bo själv utan boendestöd. Vi skulle testa och se om jag klarade det och det gjorde jag.
Det är tio år sedan nu och har gått hur bra om helst vilket också mamma och pappa tycker.
Jag sköter ekonomi och allt annat på egen hand.
Så jag började frigöra mig mer från de.
Jag går i kvällskurs i målning och jag sjunger i kör och jag har vänner.
Både gamla vänner från särskolan har jag och nya vänner från jobbet och från mina hobbys.
I höstas åkte jag och en kompis till Rhodos och nu sparar jag till nästa resa. Det är så roligt att resa.
Engelska pratar jag i vardags för min pappa är från England.
Jag har haft pojkvänner men ingenting allvarligt för jag har kanske lyssnat mycket på mamma som säger att pojkarna bara vill utnyttja mig.
Det finns sådana pojkar också men jag tror att det finns ärlig och bra pojkar med som man kan lita på och som är ordentliga.
Nu har jag träffat en kille som är lantbrukare och vi är kära i varan. Han är nio år äldre än mig, han är snäll och roligt och bryr sig mycket om mig.
Vi har varit ihop i ett år och nu har vi bestämt att flytta samman.
Jag ska flytta till honom på hans gård.
Jag har träffat hans bröder och bröders familjer och hans föräldrar och de är snälla allihopa.
Jag kommer bra överens med alla.
Mamma och pappa säger nej och vill förbjuda mig men jag talar om för dem att jag är vuxen och myndig och måste fatta egna beslut.
Då svarar dom med att säga att om jag flyttar till honom så vill dom inte träffa mig mer. Det gör ont.
De har varit så viktiga i mitt liv alltid och det känns svårt att gå emot deras viljor och att de ska straffa mig genom att inte träffa mig.
Nu vill jag fråga er på bloggen om råds. Vad skulle ni göra ifall ni var jag ? Och vad råder ni mig att göra ?
Tack för hjälpen säger jag i förväg
Kram från Corinne 29 år.
skriven
Så fint att höra din berättelse. Följ ditt hjärta tycker jag. Du verkar ha föräldrar som älskar dig. Funkar det inte med mannen finns dina föräldrar kvar och stöttar. De är nog mest rädd om dig och har svårt att släppa taget.Fråga Es om råd och be henne om en seans.
Es har drömt så otäckt två nätter i förrgår var det min bror och hund som är som samma person och min bror blev mobbad av någon elak på restaurangen som skadade honom i foten. Vaknade när jag skulle ingripa. Inatt drömde jag att min bror var död fast vi pratade med varandra. Han förklarade att han hade lyssnat på musik och somnat in. Han saknade oss men kunde inte komma tillbaka till jordelivet. Farfar sörjde mycket. Farmor som är en ängel nu levde och jag sa till henne om hennes drickande åt min fars vägnar. Det hemska var att min lillebror var i himlen. Vad betyder allt det här. Är det någon fara för min bror. Ser du att någon går bort snart runt mig. Han bor utomlands. Innan jag somnade igår fick jag tryck för bröstet. Min pappa är som du vet inte sig själv längre.
Kram
💖💖💖