Esmaralda...spår dig gratis!

Första gången Lucia  rent konkret märkte av sin andlighet var  dagen innan hon fyllde 7 år.

Då  mötte hon en man som var så snäll och bjöd på lakritsbåtar och som bjöd henne med hem till sig  för att  klappa små hundvalpar. 

När mannen sträckte ut handen och ville att hon skulle  lägga sin lilla hand i hans, som hon var på väg att göra,  – såg hon hur han vänliga leende förvandlades till ett varulvsleende med vassa blodtörstiga tänder och Lucia slet sig loss och sprang  iväg så fort benen bar henne. 

 Det var första gången hon kunde minnas som kraften varnade henne och i fortsättningen rättade hon sig alltid efter den – eftersom hon visste att den hade  rätt

 

En gång i tonåren så  satt det en gammal dam utanför ICA, tungt och trött på bänken och stirrade ner i marken.

Hon hade två tunga handlekassar som stod lutade mot henne fötter.  ” Hjälp henne” sa kraften och egentligen hade Lucia inte tid – hon var på väg tillbaka till skolan och lunchrasten var nästan slut.

Men hon satte sig i alla fall bredvid tanten och småpratade och erbjöd sin hjälp.

Damen blev så glad och hade suttit där och undrat hur i hela friden hon skulle få hem sina kassar. Hon hade tänkt taxi men hade dåligt råd.

Lucia dök  upp som en räddande ängel.  Och Lucia tänkte att det är karma – och hon tänkte så rätt.  Genom åren har hon hjälpt många och själv också fått hjälp av många.

 

En gång fick hon ett guldhalsband  av en son till en av hennes vårdtagare, bara för att hon brydde sig om hans mamma.

Hon tyckte om att göra det lilla extra och mer än hon behövde & inte förväntade hon sig något tillbaka.  Det var mer så att hon kände sitt ansvar för dem hon tog hand om och eftersom de inte kunde tillgodose sina egna behov – fick Lucia gör det åt dem, så gott hon kunde.

 

En annan gång satt hon i en vit skinnsoffa hemma hos en väninna   och  de myste med varsin kall öl i höga glas när Lucia plötsligt säger till väninnan att om du skulle  resa till Grekland ? Till en liten grekisk ö ?  Spetses, närmare bestämt !

 

Väninnan hade ingen tanke på att resa men hur det nu än var så bokade hon i alla fall en resa och följande höst for hon till ön Spetses som hon för övrigt aldrig tidigare hört talas om.

Där mötte hon mannen från Skottland, Cameron och det blev kärlek. Av det bestående slaget. 

Det enda trista för Lucia var att väninnan tog sitt pick och pack flyttade till det Skotska höglandet – men de höll kontakten i alla fall och besökte varann när tillfälle gavs. Och det gör de fortfarande.

 

Lucia  kan man inte anlita för spådom – hon skulle inte ens komma på tanken, eftersom hon inte kan framkalla känslan utan det som kommer, det kommer och det är utanför hennes kontroll. Ibland kan det dröja månader emellan insikterna och ibland  kan det gå ännu längre tid

Det är med Lucias tillstånd  som jag har skrivit detta – hon är en gammal kund till mig , hon följer bloggen och hälsar så gott till er

 

Kram & kärlek