Esmaralda...spår dig gratis!

 Fastna inte i tjatfällan.

Den är eländig.  

Sak samma om tjatet riktar sig till barnen eller till  din partner…  du kommer aldrig att nå dina mål om du bearbetar dem med tjat.

Visst kan man få vinst på kort sikt .  Man kan få ungarna att diska eller städa sitt rum genom tjat.. men det innebär att du måste ta till samma evinnerliga tjat varenda gång och det orkar ju ingen av er med.  Det tär på familjeglädjen.

Handlar det tex om att diska så gör upp i förväg vilken dag ungen ska diska och när det ska göras. 

Tex direkt efter maten.

Barnet måste själv vara med och bestämma detta.

Likaså ska det bestämmas vilka sanktioner som ska ske om  telningen vägrar eller "glömmer"

Du talar om för barnet att du tror hen är mogen för  detta egna ansvar & ni beslutar tillsammans.

Så blir det  det tisdagskväll   och du kan  påminna EN gång om disken och diskas det inte.. då är ögonblicket försuttit och ungen  drabbas av sanktion.. direkt.. bara pang på. 

Det kan innebär indragen veckopeng eller vad man nu kommit överens om.  När telningarna förstår att det är allvar.. då brukar diskandet komma igång.  Samma sak med att städa sitt rum och annat som man anser barnen ska bidra med.

 

 

En unge som inte bidrar i hemmet.. tar ingen aktiv del i familjen och det mår barnet själv inte bra av.  Så skärpning ni som  låter barnen segla fram på en räkmacka utan ansvar.  Ansvar måste man lära sig – det kommer inte per automatik när man uppnått en viss ålder.

När det gäller din partner så fundera inte ens över att tjata. Det gör absolut ingen nytta och förstör bara stämningen. Tjataren själv blir på uselt humör.  Behandla inte din make eller hustru som ett av barnen.

För det första – välj dina krig.

Vi vuxna gör saker och ting på vårt eget sätt och måste acceptera om vår partner inte gör precis som vi

Kom överens i förväg om vem som ska göra vad och ta inga sådana samtal när du är stressad och på dåligt humör.

 

 

Tjata inte till dig smulor av kärlek…. ” du kan väl kramas lite mer” eller ” du kysser mig aldrig nuförtiden”  - sånt har ingen effekt.

Istället kan du bjuda in till ett samtal och berätta hur du mår när du inte blir kramad eller kysst och  i ett bra förhållande tar partnern till sig av det du säger och lägger vinn om att göra mer som du vill.. helt enkelt eftersom din partner vill se dig glad och nöjd.

Om inte partnern går dig tillmötes – då får du fundera om dina önskemål är för mycket/för stora eller  är emot din partners personlighet.

Kanske är hen emotionellt omogen ?

 

 

 

Oavsett så gör tjat ingen nytta alls – och nästa steg som man lätt tar till är hot,  vilket är precis lika illa om inte värre

Det är nu du ska ta eget ansvar för dig själv och dina känslor och besluta om du kan leva med din partners oförmåga eller inte.

Kan du inte det – då går du din egen väg 

Och tycker du det är okey i alla fall, att detta kan du leva med... ja,  då sluter du fred med situationen

 

Kram & kärlek