Jag spår på stan.....
Jag var i stan härförleden… en kall kväll med isvindar från havet och små vassa stänk av snö i ansiktet.
Mamma hade bjudit ut på mat och vi var på väg från kineskrogen.. mätta, nöjda och glada och med varsin halvflaska rött innanför västen. En sån där go och lyckad dag när man mår så väl.
Vi passerade torget… gick in i stadsparken… och där vinglade en redlöst berusad kvinna omkring i finkläder på höga klackar.
Handväskan låg en bit bort, vänd upp och ner och tillhörigheterna var kringströdda på marken.
Det såg ut som om hon kräkts lite på sin Armanijacka och hennes desperation kändes i luften, rakt igenom fyllan och kylan.
Hur är det ? undrade jag, kan jag hjälpa dig på något sätt ?
Nej, snörvlade hon, skit i mig och sköt du ditt, och så raglade hon vidare.
Jag följde efter och tog henne i armen och när jag grep om hennes arm så såg jag en blixtsnabb bild av henne på ett flygplan, glad och upprymd och en skymt av en stor stad.. kändes som någonstans i Italien och bilden var så tvärtemot den rent fysiska bilden av den miserabla kvinnan.
Hennes son, det var något med hennes son.. han ville att hon skulle ringa , att de skulle reda ut och sen skulle hon åka till honom.
Jag talade om detta för henne.
Han heter Lucas, sa hon.
- Ring nu Lucas, han blir glad, ni reder ut och du kommer åka dit. Är det i Italien han bor ?
Jo, det var i Italien. En bit utanför Rom
De hade grälat och inte haft kontakt på sex månader och hon saknade honom förfärligt
Jag berättade att han saknade henne också.
I fyllan & villan fick hon för sig att vi kände varann.
Hon lovade ringa honom så fort hon nyktrat till. Se de kunde reda ut
Jag ringde efter taxi , mamma samlade ihop hennes saker och hon åkte hemåt
Jag visste att hon skulle ringa Lucas nästa dag och jag visste att de skulle reda ut och jag visste säkert som amen i kyrkan att nu framåt våren reser hon dit, glad och nöjd och det reder ut sig. Vad det nu än var som blivit fel.
Ibland blir det så – man gör en god gärning för att man befinner sig på rätt plats vid rätt tillfälle… fast det var nog mer än en tillfällighet.. någon förde oss i varandras väg…,
Kram & kärlek
skriven
Vad du kan Es!! Sån tur för kvinnan att hon råkade på dig o det var knappast nån tillfällighet, det finns en mening med allt...
Fast ibland undrar man nog vad som är meningen... Som att man väljer att söka ett jobb, får det, o sen inser att näe, det här är inget för mig. Nån lärdom kanske, eller ett led i ens utveckling? Eller att man väljer fel karl o lever med honom i otaliga år, varför det? Livets mysterier...
Igår fick vi igång datorn o jag var den som lyckades få mailen att installeras, nåt som inte hade lyckats för ett år sen, vilket är så märkligt :D. En av de små stunderna då man känner sig såå lyckad, speciellt som man hade en ”guru” där o fixade. Insåg att det nuvarande jobbet kommer att fortgå på samma vis år efter år o det passar inte mig, nej ombyte ska det vara. Tur att jag insåg det ;).
Idag blir det mailläsning för hela slanten, gissar jag. Kanske hinner jag betala ut nå lön också... Sen blir det nog att slappa då jag kommer hem. Skönt.
Ha en bra dag alla!
Kram Skorpan