Esmaralda...spår dig gratis!

Jag känner en tjej… nåja, tant – i min ålder.

Vi  gick grundskolan tillsammans och hon hade ett helvete hemma. 

Både mamma och pappa hade rätt grava alkoholproblem, det var dåligt med mat, hon var illa klädd och allt som där hör till. 

Vi möttes några gånger under gymnasietiden eller dvs min gymnasietid.. hon hade hoppas av skolan. 

Jag hörde lite om hennes ryktesvägen då och då och mest handlade det om elände. 

Sen försvann hon helt från radarn.

Jag har inte tänkt så mycket på henne men så för några år sedan  var jag bjuden på en stor fest för det ”fina” folket om man så säger.

Inte min grej direkt men de som bjöd gillar jag…  bortsett från att de är rika som troll  så är de himla goa människor och kul att umgås med.

  På festen dök min gamla klasskamrat upp – tillsammans med en adlig man. De hade varit gifta  rätt länge och hade nu två  vuxna barn. 

Uppenbarligen hade hon gjort en rejäl klassresa – men den kunde hon tyvärr inte alls hantera.

Hon var nedlåtande mot folk, pöste över av självgodhet,  gav  sin bilnyckel åt en tjej i serveringen och förväntade  sig att hon skulle parkera hennes bil.. vilket tjejen också gjorde.. hon blev väl  helt chockad stackarn över att bli behandlad  som i en  dålig film.

  Framåt småtimmarna var vi  kanske 10 personer kvar… personalen dukade fram lite extra nattamat .. ingen var nykter och  mina gamla klasskamrat  spred sina  åsikter och visdomsord. 

  Utlänningar, som hon sa,  skulle utvisas direkt. Hem med dem till sina egna länder.  Någon försökte  inflika att man kan inte dra alla över en kam, men jo, det tyckte hon visst att man kunde. Hon avskydde allt som var vulgärt och människor utan stil och smak. Det skulle vara typ Armani för hela slanten och så stirrade hon  nedlåtande på värdinnan som var iklädd en fantastiskt sari som hon köpt i Indien.

Man kan se på en människa  direkt vad den går för, påstod hon.

Pöbeln hade hon inte mycket till övers för och klumpade samman alla till en grå massa. De fanns typ till för henne när hon behövde ha ärenden och praktiska ting uträttade.  I slott eller på herrgård  skulle man bo och tjänstefolk skulle  man ha. Lika barn leka bäst, sa hon med övertygelse.

Suck. 

Jag anade en viss nervositet hos henne – att jag skulle avslöja hennes barndom  bland pöbel, missbrukare och så långt från Armani och tjänstefolk man kunde komma.

Jag hade god lust att släppa bomben men gjorde det inte, för det är ju inte min sak.

Innan jag åkte hem frågade jag henne hur det stod till med hennes föräldrar & familj och hon  gjorde klart att hon brutit all kontakt med dem och med sitt förflutna. Och nu pratar vi inte mer om det, klargjorde hon.

Klassresor är härliga resor.  Men det är mindre härligt med människor som inte kan hantera dessa resor.  Hon jobbade så hårt på sin image att det nästan blev som en karikatyr !   Det var ingen sund kompensation hon ägnade sig åt.  Mitt upp i allt tyckte  jag lite synd om henne.

Det hade ju kunnat vara en vacker askungesaga ... men spårade helt fel. 

Kram & kärlek och välkomna till en ny vecka

.