Nyckelbarnen...
Någon av er nämnde ordet nyckelbarn i sin kommentar igår och det väckte minnen.
När jag var barn fanns nyckelbarn och i perioder var jag ett av dem.
Mamma var ju inte hemmafru som de flestas mammor var under 50 och början på 60 talet
Mormor fanns där ofta och fixade och tog hand men när hon inte var där… då blev jag nyckelbarn och det innebar att man hade nyckeln till ytterdörren hängande i ett snöre runt halsen. Ofta i ett slags gummiband.
Alltid runt halsen. Det blev som ett slags stigma.
Vi var tre nyckelbarn i klassen.. jag ibland, Totte som bodde i höghusen .. dvs enda hyreshuskasernerna i byn och i tre våningar… alltså inte så höga höghus ... och så Anna vars mamma oftast var inlagd på det stora mentalsjukhuset i stan, Sankta Maria
Man var inte stolt över att vara nyckelbarn. Med den bymentalitet som rådde, ansågs det att man var lite mindre värd.
Nyckelbarnen sågs som flasiga ungar.
Så var det.
Man antog att det fanns ingen ordning och reda hemma.
Nyckelbarnen var det lite synd om.
I en ordentligt 50/60 tals familj skulle mamma vara hemma och ta emot barnaflocken efter skolan. Man skulle ta av sig skolkläderna och ta på sig nåt annat, nåt lite fulare. Och så åt man mellanmål.
På den tiden fanns ju inte fritids och jag minns inte att det fanns nån dagmamma i byn heller… nej, redan från första klass gick man hem till sig… med egen nyckel eller inte… och vi som hade nycklar vi följde gärna med någon av de andra ungarna hem.
På hemmafrutiden var det nämligen så att det vankades gott mellanmål efter skolan. Det kunde vara allt från mackor och saftkräm till äppelkaka med vaniljsås.
När mormor var hos oss och jag slapp nyckeln, då brukade jag ha med mig en flock ungar hem från skolan på mellis.
Bara för att jag kunde.
Som kompensation för nyckelbarnsdagarna.
Mormor liksom förstod detta och brukade göra mellanmålen lite extra fina …. som änglamat .. det uppskattades och ibland bjöd hon på köttbullsmackor som var lika uppskattat. Ibland hade hon bakat och vi fick äta så mycket vi ville av bullar och sockerkaka.
Och mormors hemlagade jordgubbs eller vinbärssaft därtill.
Ljuva barndomsminnen !!
Till och med de minnen som inte var särskilt fina, blir på nåt sätt ändå nostalgiska.
Kram & kärlek
skriven
Godmorgon!
Mina barn har fått bli nyckelben vissa dagar nu. Men de börjar bli stora och det kanske är så det ska vara... Det tar inte lång stund innan jag kommer hem. Men jag är uppväxt med en mamma som alltid fanns hemma. Så det känns lite tråkigt.
Tror du att han blev besviken på mig efter det missförståndet i helgen? Jag har ju egentligen inte sagt nåt dumt till honom men han tolkade det tydligen så. Men förändrades hans känslor? Jag tyckte vi var på väg mot något fint och hoppas vi kommer iväg tillsammans och får uppleva en fin resa ihop nu. Vi behöver lite tid tillsamman