Se mig.....
Det är en mänsklig rättighet att bli sedd för den man är – och det är dessutom ett normalt mänskligt behov.
Har man föräldrar som inte klarar av detta utan enbart ser sina barn när de presterar, då tillfogar man lätt barnet skador.
Och världen är full av vuxna som är skadade just på det sättet.
Barn som är osedda.
De blir vuxna som försöker vara någon annan än de är – eftersom de tror att de inte bli älskade annars.
Människor som ljuger och förskönar och känner att de behöver göra sig lite märkvärdiga och viktiga.
Människor som är arga och försöker dominera. Människor som gett upp . Människor som blir sjuka och deprimerade och som inte tycker att de duger någonting till.
Det skulle hjälpa rejält om vi försöker att verkligen se våra medmänniskor, att vi bjuder på ett leende och inleder ett samtal.
Hur svårt kan det vara att säga ” vilken fin kofta du har idag” eller be om någons åsikt.
I varje klassrum och på varje arbetsplats finns en genomskinlig person som inte blir sedd.. och du kan göra skillnad för just den personen. Det är ditt ansvar och din plikt i att vara medmänniska.
Kram & kärlek
skriven
God morgon! Efter flera år som singel har jag nu träffat en man som inte liknar någon annan jag träffat. Jag hade precis gett upp hoppet om att träffa någon när han dök upp.
Trots många försök från mig att låta bli att engagera mig pga rädsla för ytterligare ett skit förhållande så gav han inte upp utan övertalade mig i flera månader att träffa honom.
Är hans känslor äkta tycker han verkligen om mig och vill fortsätta vårt förhållande eller har jag gått på ytterligare en mina?
Vågar jag lita på att han faktiskt stannar kvar Es?❤️