En själ har gått över.....
// Min bror tillsammans med mitt yngsta barnbarn, det sista fotot //
Min käraste finaste bror
Det finns inga blodsband mellan oss och det är inte det minsta viktigt.
Vi har varit syskon, i vått och torrt och du har funnits där för mig när jag behövt.
Och jag har försökt finnas där för dig.
Det är runt 50 år sedan vi blev syskon... i Afrika...där jag vistades med mina föräldrar
Du var den glada killen med orange keps och du bjöd alltid på Fanta.
Du kom från en liten by långt inåt landet men bodde hos släktingar i huvudstaden
Min familj adopterade dig... fast helt papperslöst och du blev en
självklar person i vår redan brokiga familj.
Du gifte dig, du blev pappa, du hade många vänner, du hade svart bälte i kampsport och du "såg" alltid de människor du mötte och du tog dig tid att prata
// Tillsammans med ditt barnbarn//
Du var den som skjutsade hem gamla damer som inte orkade bära sin ICA kassar, du hälsade på de som var sjuka och du putsade deras fönster, handlade och tog hand om.
När pappa blev sjuk och bodde sitt sista år på ålderdomshem så var du där varje fredag.. och du tog med honom ut på byn... på promenader eller bilturer... du fanns där och ställde upp mangrant, hela vägen.
Du gick nyss i pension
Och du började bygga på ditt hus i gamla hemlandet.. ett hus som skulle vara till glädje för oss alla, släkt och vänner som ville fara dit.
Du hann inte bygga klart. Och inte hann du njuta så länge av pensionen heller. Du drabbades av cancer i levern och allt gick väldigt fort. Jag var i Dubrovnik när du ringde och berättade om diagnosen och jag ville fara hem direkt men det förbjöd du, väldigt bestämt.
Första veckan klarade du dig hemma men sedan flyttade du hem till din son och hans familj som månade om dig på alla sätt.
// Du och ditt barnbarn //
Jag hann hem och hann träffa dig. I söndags fick jag krama om dig och fick en stor kram tillbaka.
I går skulle vi ses igen men så blev det inte
Tidigt i går morse gick du över till andra sidan.
Du sov allt djupare och andades allt mer sällan - tills du inte andades alls.
Du var omgiven av din son, sonhustru och dina fyra barnbarn.
Nu är du tillsammans med dina föräldrar, med din lillebror som gick över i fjol och du är med din svenska pappa och många släktingar och vänner.
Jag vet ju att du har det bra och att den hemska cancern är puts väck.
Jag vet också att du kommer att besöka mig och de dina... men det kvittar.. för just här och nu i detta livet så är sorgen och saknaden så enorm.
Det gör fysiskt ont.
Jag tycker mig höra att du säger att jag inte ska överdriva för jag om nån vet att vi träffas igen.. i Alltet och då har vi väldigt mycket att prata om. Så roligt vi ska ha.
Men ändå, det gör så ont.
Ha det riktigt bra nu älskade bror
Du är så saknad
Din syster
skriven
Hej
Blev berörd av det jag läste. Tragiskt som hände din bror.
I måndags hände en sak med min son som jag fick veta igår. Mår inte bra över det. Kommer det hända igen ?
Kram