Ett liv utanför flocken....

Har man  en osedvanligt stark aura eller en kantig personlighet, då får man jobba lite extra för att smälta in. 

Jag har en kompis som bara är sig själv… och helt omöjlig i sociala sammanhang.

Hon brukar säga att duger det inte som jag är – ja, då får det vara.

Och det brukar ” få vara” för ingen gitter  träffa henne mer än en gång.  

Hon är som hon är, rakt av och går omkring och skrämmer livet ur folk

Att tänka på konvenansen är ingenting  för henne och hon bufflar sig fram genom livet. 

 

Samtidigt tycker hon det är så trist att hon inte hittar vänner, att hon inte blir bjuden på fester och att hon ingen har att resa med och hitta på kul tillsammans med.

Jamen, säger jag, det är inte så konstigt. Du skrämmer ju  slag på folk.

Och det begriper hon inte  och så drar hon sin ramsa igen om att man måste få vara som man är,

Visst får man det men då får man ju också ta konsekvenserna.

Hon är en gräslig sanningssägare.. sådan som får folk att sätta drinken i halsen .

” Hej och vad roligt att träffas… den där blusen såg jag på rea för 99 kronor ”    eller ” Hej, det var länge sen. Vad du har gått upp vikt ” eller " Hur vore det om du tog ut den där pinnen ur röven hörrudu ?"

Eller ” Du sjunger väldigt falskt” eller ” De där byxorna klär dig inte, röven ser ut som ett gigantiskt päron ” eller  som sist då  minglade hon och samtalade med en pediatriker och  sågade  människans hela karriär och var tydlig med att hon blev pediatriker eftersom hon inte  kunde få till en bättre karriär.

 

 

Själv är hon docent – fast hon beter sig som om hon nyss blivit insläppt i de finare salongerna - direkt  från gettot.

Man suckar.

Det är så trist när folk förstör för sig själva och inte begriper  varför det sociala livet går fel.

” Jag är snäll och godhjärtad och hjälpsam” hävdar Kia och det har hon så rätt i.

 Vi som trots allt orkat lära känna henne – vi ser ju alla hennes goda sidor och därför är det så trist att hon marknadsför sig själv så rysligt illa.

Jag kunde snabbt konstatera att här handlar det inte om aura utan här handlar det om diagnos.  Hon gick sin utredning och fick sin diagnos… Aspergers och ADHD… och det var vad jag tänkte mig.

Nu kan man tro att hon  skulle ta till sig detta… och se över sitt spontana beteende för hon är en mycket intelligent kvinna men icke sa Nicke.

 

Numera  beter hon sig som om hon vore på AA möte, … typ ” Hej på dej,  jag heter Kia och har Aspergers och ADHD  och du bör byta frisör för håret ditt ser ut som ett  kvistigt fågelbo .

Suck och suck.

Jag funderar om man skulle sätta en lapp på hennes rygg och skriva

” Jag kan uppfattas som klumpig och elak men är egentligen världens snällaste och finaste människa”

Somliga är som de är – och man kan inte göra något åt det och till den kategorin hör Kia.

  Och kärleken har hon väntat på i 30 år.. fast jag har sett att den kommer.  

I arbetet och i form av en  kvinna från annat land.   Både jag och Kia räknar ner och hoppas det ska ske riktigt snart.

 

 

Hon kan kännas igen av min bekantskapskrets och därför vill jag att ni alla ska veta att hon läst och okeyat dagens blogginlägg.

Hon garvade faktiskt rätt rejält och sa  att jojo, det där är allt min innehållsdeklaration och skit på er om ni inte gillar den !

Nu är det lördag.. förra lördagen var jag i Lubeck och den här helgen blir det jobb.. serie och filmmys… spagetti o köttfärssås i kväll och inget godis !!

 

Kram & kärlek

Den stiliga banketten....

Jag såg nåt på TV igår som fick mig att minnas en  finare bankett som jag var bjuden till. 

  Det var verkligen stiligt.

Smoking och långklänning. 

 Fem rätters meny.

Jag fick en herre till bordet, en norrman faktiskt som rönt framgångar inom forskning , och  det började spåra ur rätt kvickt. 

Troligtvis hade han tutat en del redan innan för vid förrätten började han tramsa med sin slips.

Först gjorde han klart, högljutt,  att i USA är det helt korrekt att bära  slips till smoking och  jag tänkte att va fan, vi är ju inte USA. 

Men jag log vänligt. 

Fluga eller slips kvittar mig lika.

 

Sen började han låtsas att slipsen var ett litet djur från skogen som ville äta av hans sillbricka.  Det blev typ som ett barnprogram. 

Folk som satt runtomkring tittade irriterat på MIG… herregud, jag hade aldrig träffat karln innan och nu trodde  de kanske att vi hörde ihop !

Vid huvudrätten avancerade han och då skulle slipsdjuret äta av bordsgrannarnas mat.. och det slurpande och rapade och rörde runt bland sås och  sjötunga walewska. 

Folk slet ilsket undan sina tallrikar.  ” Sitt still din dåre,  väste jag hysteriskt, folk tror ju att vi hör ihop "!

Och då reser sig eländet.. mitt i alltsammans.. viftar med sin såskladdiga slips och  säger att sjötungan var överkokt men att han och hans fru.. och så pekar han på mig.. vill tacka för maten i alla fall.

Och detta på en bankett.

Så tappar han balansen och tar stöd med ena handen mitt i min fisk !!

Där gick min gräns

” Kan nån ta honom härifrån bara ? ” ylade jag och alla blickar brände liksom fast i mig

 

 

Några vakter dök upp som ledsagade mannen till dörren.

Han krånglade och konstrade och verkade tro att utkastet berodde på att han hade slips istället för fluga.

Jag fortsatte äta min massakrerade fisk och gick in för att låtsas som ingenting.

Men under kvällen.. särskilt när dansen började.. var det flera som sökte upp mig och beklagade  min man !

MIN MAN !!  

WTF !!!???

 Den ena efter den andre dök på  mig och undrade om mannen åkt hem nu eller ?  Man tyckte uppriktigt synd om mig

 

Så jag fick göra en kupp  när det var paus i musiken .

Jag  greppade mikrofonen och  meddelade för allas info att nej, den galne norrmannen var inte min man,  och nej, jag hade aldrig träffat honom förut och såg fram emot att aldrig träffa honom framöver heller.

Sen, efter mina applåder blev stämningen lite mer avslappnad för min del.

Sedan den gången har jag haft en misstänksam inställning till bordsplacering.

 

 

Kram & kärlek

💗

P.s. Tack för att ni gillar och delar Ozzys " Allmänna pyjamasdagen" på Facebook

Han var så glad över alla delningar.   

Vill ni vinna en pyjamas så  sätt in ett foto på dig i pyjamas.. det räcker om du tar foto på en arm eller ett  ben eller nåt... hela du behöver inte synas !

Dela & delta......

 
Nu måste jag slå ett slag för mitt barnbarn Ozzy !!
Och jag behöver er hjälp !!
 
Förra året grundade han allmänna pyjamasdagen.. han är en himla kreativ unge.... och nu närmar sig dagen ... . han har utlyst en tävling med pyjamas som vinst...... och han väntar ivrigt varje dag men det kommer inga  delningar på facebook, inga kommentarer och ingen är med  och tävlar.
 
Jag tycker att kreativitet ska belönas så  snälla ni...  lägg till pyjamasdagen till din FB och dela..  gärna tummen upp och delta i tävlingen.
 
Han hade blivit så glad. 
 
Sök på din Facebook: Allmänna pyjamasdagen
 
Kram & kärlek
 
P.s.  Trycker du på GILLA knappen blir både jag och Ozzy glada