Esmaralda...spår dig gratis!

Dagens gästbloggare är : Margitta

 

Jag vill berätta min julsaga för er.

Om två julänglar.  

 Det var på den tiden då mina fem barn var små.

Jag har tvillingar och ett år mellan de övriga .

 När minstingen  var 6 månader meddelade min man att nu hade han träffat en annan kvinna och skulle bygga sig ett liv med henne.

Jag kunde ta barnen för dem var han inte intresserad av. 

Jag och barnen var ensamma i lägenheten och ekonomin i botten. 

Snart skulle julen också komma.  

Jag ville så gärna kunna ge barnen en bra jul men  med min skrala ekonomi kunde jag vara glad om jag fick ihop till mat för dagen. 

Jag hade sådan  ångest och minns att jag grät mest hela tiden.

I slutet av november började barnen prata om julen och tomte och klappar.

Deras pappa hade åkt till Thailand med den nya kvinna och inte lämnat några julklappar.

Jag hade inga föräldrar i livet och har väl aldrig känt mig så ensam som jag gjorde då. 

Så tänkte jag att nu biter jag huvudet av skammen  för det kan inte bli värre än det är.

Så jag satte in annons på Blocket och undrade om någon kunde tänka sig att låna ut en stuga vid skidbacke till ensam urfattig mamma.  

Först kom inte svar och sedan kom ett.

Och ett svar räcker ju om det är rätt. Och det var väldigt rätt. 

Ett äldre par hade en  stuga på sin tomt som de gärna lånade ut gratis åt oss. 

Skidbacken fanns precis bakom och dessutom fanns skidor  i varierande storlek, plus sparkstötting och pulkor som ingick i hyran.

Nu talade jag om för barnen att vi skulle bege oss på juläventyr. 

Vi skulle stanna i 10 dagar.   

Vi fick låna bil av en arbetskamrat som gav mig bensinen i julklapp och det var så snällt av henne.

Dessutom hade hon packat bilen med varsen julklapp åt barnen.

Barnen var väldigt spända under hela resan. Så kom vi fram. 

 En söt liten stuga, nästan som en pepparkaksstuga och den hette också ”Pepparkakshuset”

Bruna fönsterluckor med vita hjärtan och en upplyst gran framför. 

Det trevliga paret tog emot oss och installerade oss.

Jag grät när jag såg att de ställt in gran som de pyntat. Det var julstjärnor i fönstren och julljusstakar och juldukar och pynt.   Att någon gjort detta för mig och barnen som inte ens känner oss.

Paret blev snabbt tant Anna och farbror Hasse.

Barnen åkte skidor och pulka och kom in rödrosiga och  vi drack varm choklad och åt bullar.

 Vi virade in oss i filtar och satt tillsammans i soffan och tittade på julkalendern och på alla de dvd filmerna som var för barn. Vi gjorde snöänglar och vi grillade korv utomhus. 

Barnen hittade kompisar som de lekte med.

Vi byggde snögubbar och hade snöbollskrig och det sprakade i öppna spisen.

Vi hade en riktigt gammaldags jul där vi bara rådde om varann.

Tant Anna bjöd in oss på fika och flera gånger kom hon med burkar fulla av hembakade bullar och kakor.

Farbror  Hasse skjutsade oss till butiken i byn så jag kunde proviantera lite

Han frågade barnen vilken julmat de tyckte om och de sa att de tyckte bäst om tomtegröt.

Dvs risgrynsgröt.   

 

 På julaftons eftermiddag  när det mörknat  och vi nyss hade delat ut klapparna från min väninna och lite smått från mig så bankade det på dörren.

Ungarna sprang till fönstret och skrek  upphetsat att det är tomten som kommer.

Och det var det verkligen.

Farbror Hasse var iförd full tomtemundering och hade med sig klappar till barnen och till mig. 

Barnen fick vars trepaket med leksaker och hemstickade vantar och jag fick en sådan fin stickad tröja, som jag än idag har kvar.  

  Och så hade han julgröt med sig. En stor bytta ris a la malta och en kanna saftsås.

 

 

Vi spelade spel som fanns i stugan och alla barnen mådde så väl.

Dagarna förflöt raskt och snart var det dags att åka hemåt.

Jag kom överens med det underbara värdparet att  vi skulle hålla kontakten. Det gjorde vi också via telefon men tyvärr fick farbror Hasse  en stroke kort efter som  tog hans liv och tant Anna flyttade då till sin dotter i Englan

Men aldrig att jag glömmer detta underbara par

De inte bara räddade julen för barnen och mig utan de gjorde den extra underbar.

Den gången gav jag mig själv ett löfte som jag alltid uppfyllt, nämligen att varje jul ska jag göra något för en medmänniska.  Även om det bara är  det lilla som att bjuda uteliggare på glögg och ge varma strumpor så är det i alla fall något.

 

Barnen  är vuxna nu men de äldsta minns allting tydligt och det går inte en jul utan att de nämner tant Anna och farbror Hasse

Jag ville berätta detta för er eftersom det är en sann och verklig julsaga

Och för att peppa er som är i liknande situation som jag var.   Kan man förmå sig att be om hjälp, så finns ibland hjälpen där och de mest underbara ting kan hända.

Och så vill jag säga till er som har en extra stuga att ni kanske kan bjuda dit en familj som annars inte har råd att fira jul.  Bara att komma hemifrån är ju ett äventyr. Det behövs ingenting extra.

 

 

 

Det är lite tidigt men eftersom vår Ezmeralda har  pratat mycket jul här på bloggen så passar jag på att önska er alla en riktigt god och bra jul

Kram från Margitta