En undvikande personlighet....
Har man en undvikande personlighet är man rädd för att bli avvisad.
Därför undviker man alla sorter av relationer som innebär en risk för avvisande.
Man söker sig till människor som de känner är goda rakt igenom och som aldrig skulle såra eller göra illa.
Man tål inte förolämpningar av något slag och tar allt djupt personligt.
Man ältar gärna sådant som kan vara oförrätter.
Självnedvärdering är också ett genomgående drag hos den undvikande personligheten.
De är rädda för att misslyckas och vågar inte chansa, de tar det säkra före det osäkra.
De lever i en liten och till synes trygg bubbla.
De har ofta ett fåtal nära vänner som de haft länge och har svårt för att släppa in nytt folk i sitt liv.
Sedan finns det de som inte litar på någon alls och lever helt ensamma.
De är jämt rädda för att de ska uppfattas som udda, odd och märkliga av andra människor.
Att de ska bli baktalade, rånade, nerslagna, misskrediterade.. you name it...
Rädda för att bli avvisade. Och de upplever sig själva att inte vara smarta eller kompetenta nog för att kunna bli omtyckta.
De känner sig underlägsna andra människor. Och de känner att andra människor är i stånd att såra dem
Har man en undvikande personlighet kan man jobba med den… framförallt genom att man medvetet gång efter annan utsätter sig för de situationer man fasar för.
Terapi är att förstås att rekommendera
Har man denna personlighet då lever man väldigt inskränkt och kan ha en längtan efter annat och mer
Kram & kärlek
Nu strular Blogg.se igen... . kommentarer försvinner och somliga går inte att svara på...
skriven
Hej Esmaralda så kan man känna i bland! Blä! Känner sig underlägsen andra är man minoritet! Och mycket annat som kan påverkas! kan det kännas så i olika sammanhang jag utsätter mig försöker att utbilda prata inför folk! Gör bort mig ganska ofta tycker jag! Jag hoppas på att bli bra. Till slut kram ! 😃☀️🌟