Esmaralda...spår dig gratis!

Jag hade inte börjat skolan men var lite av ett underbarn för mina föräldrar.

Jag kunde läsa och skriva och räkna   – och jag kunde sjunga La Marseillaise, klockan kunde jag vid 4 års ålder och jag brukade hålla  improviserade tal vid alla möjliga tillfälle.

Sen, när jag kom upp i tonåren så stod det ett föräldrapar  i kölvattnet  och bara gapade.

De fattade ingenting.

Vad hade hänt  med deras  superbegåvade dotter ?

 Mamma var säker på att jag skulle gå i hennes fotspår och forska och pappa såg mig som affärskvinna.

 De tänkte förundrat att jag nog blivit bortbytt längs vägen nånstans.  

Men det är ju så det är, som regel.

Ungar som är tidiga och ”duktiga” de solar sig i glansen ett litet tag och sen kommer resten av ungskocken ifatt. 

Och sötebrödsdagarna är slut.

En supersmart 5 åring som kan multiplikationstabellen och världens alla flaggor… kan sluta som  butiksbiträde eller sjömatros  och 5 åringen som inte talar rent, kissar  på sig och som aldrig hört talas om multiplikation…kan  sluta som överläkare eller kemist.

Långt ifrån allt handlar om intelligens.

Har man en vetgirig personlighet, är man lite   outgoing till sin läggning och lär man sig att ta för sig av livets smörgåsbord.. då kommer man inte bara ikapp utan man tutar och kör om.

Har man dessutom goda förebilder i sina föräldrar –  då kan man ta sig hur långt som helst.

Om man vill. 

Om man bestämmer sig för det.

Jag vet supersmarta människor som valt bort utbildning.. jag vet välutbildade som valt yrke  betydligt under deras utbildningsnivå.. och jag vet rätt korkade människor som   sitter på positioner i samhället och ska besluta över andra.. och som helt saknar både insikt och empati.

Ibland blir det fel.

Ibland blir det rätt

 

 

Det enda man kan göra är att stanna upp och rannsaka sig själv och känna in om man är på rätt plats eller inte

Hur har ni andra  valt i livet ?

 

Kram & kärlek