Esmaralda...spår dig gratis!

Jag är inte den som brukar bli starstruck men en gång hände det, med besked.

  Jag skulle ta emot en kund  som jag länge beundrat och var lite uppjagad och nervös.

  Kunden skulle behandlas som vem som helst och först skulle vi sitta ner med  lite fika tillsammans så han fick en möjlighet att berätta om sig själv och sina bekymmer.

Problemen började redan på morgonen… vad i hela friden skulle jag ha på mig ?  Och vilken kaka skulle serveras till fikat ? Hur skulle jag förhålla mig.. liksom ?

Sådär höll jag på.. tills hans taxi rullade in på gården.

Jag var mer än redo, jag hade aldrig varit mer redo och det hade jag varit  i flera timmar.

Herregud. 

Så jag öppnade, hälsade välkommen och  vi slog oss ner  i mina mottagningsfåtöljer. 

Han ville gärna ha  kaffe och han glufsade i sig fyra kakor och när fatet var tomt tittade han efter mer.

Ville han kanske ha en macka  ? Och se det ville han så gärna.

Han hade kommit med flyget från Stockholm bara en stund tidigare och  sen taxi till mig och inte hunnit äta någonting.

Jag bredde några mackor och mer kaffe – och vi pratade om ditten och datten.

Jag försökte leda in samtalet på själva  händelsen, anledningen till varför han besökte mig men han vek undan.

Jag påpekade att nu är det bara en stund  kvar av din tid så kanske vi ska ta itu med det hela ? Men nej, han pladdrade glatt om allt mellan himmel och jord.

Nu måste vi komma till skott, försökte jag en stund senare och satte ner foten rejält. 

Det hjälpte inte.

Han berättade om en turné han nyss kommit hem från och så berättade han om  sina barndoms somrar och  om sin samling leksaksbilar.

Jistanes. 

 

Jag hade aldrig förut varit med om någon som undvek själva anledningen till besöket. Jo, en och annan kan vara lite nervös så jag får styra upp men den här karlen gick inte att styra alls.

Till sist var jag tvungen att säga att nu är  tiden ute och om en stund kommer nästa besökare

Han packade ihop sig och tackade hjärtligt och  bokade en ny tid.

Och så kom det sig att  han dök upp  en gång i kvartalet  bara för att sitta och prata om ditten och datten. 

I ett antal år. 

Han bokade upp hela eftermiddagen och anlände vid lunchtid  och jag grejade lite åt oss att äta.  Vi kom aldrig till skott med  någon spådom.  Däremot utvecklade vi en vänskap som fortfarande håller i sig efter alla år.

 

 

En gång frågade jag honom varför  det blev som det blev den där första gången och han menade att varför förstöra en fin konversation med en massa fuzz.

Ibland blir inte saker och ting riktigt som man tänkt sig men kan bli hur bra som helst i alla fall. 

Kram & kärlek