Vi är alla påverkade....
Vi är alla påverkade av vår barndom.
Barndomar kan vara livsfarliga !!
Jag växte upp under lite udda förhållanden - antingen var vi rätt rika, reste utomlands ofta och det fanns gott om pengar eller så hade vi typ ingenting alls och fick koka soppa på en spik.
Det gick i perioder
Pappa gjorde ömsom bra och ömsom dålig business.
Och när jag nu är 63 år så kan jag se ett mönster i hur detta påverkat mig i mitt vuxenliv.
Jag har haft det ungefär på samma sätt som under min uppväxt..… jag har aldrig varit riktigt rik men i perioder haft sådan ekonomi att jag kunnat unna mig en hel del och så har det funnits perioder när jag fått stjäla potatis på åkrarna.
Jag har ju varit singel periodvis under mina barns uppväxt och mina jobb har skiftat.
När jag jobbade som journalist var det bra.. då åkte vi till Florida och Disneyworld och vi åkte på kryssning till Bahamas.
När jag sen hade deltidsjobb i hemtjänsten… då kokade jag soppa på stulna potatis och kålrötter och fick använda min fantasi för att ge barnen kul semestrar… vi var med som statister vid filminspelningar…. en gång bodde vi en vecka i en grotta i skogen och lekte stenåldersmänniskor… you name it !
Och den konklusion jag kan dra av det hela är att jag inte har någon ekonomisk ångest.
Jag anpassar mig lätt till ett liv med gott om pengar och lika lätt till ett liv med knapert med pengar. Jag är inte rädd för att bli fattig eftersom jag vet att jag klarar det.
Min barndom har alltså på det sättet gett mig en bra styrka.
Fast man önskar så förstås att det varit lite mer stabilt och svenskt lagom !!
Hur tänker ni andra kring detta ?
Kram & kärlek
skriven
Förlåt för följdfråga!
Men uppfattade inte svaret riktigt.. kommer F vela nånting mer seriöst eller vill han bara ha ”skoj” med mig?