Danger ahead. Beware.
Rädda människor är det svårt att ha att göra med.
Rädda människor är ofta på sin vakt, de tolkar negativt , de går i försvar och har hela tiden ett förhållningssätt som om de alltid ska bli lurade.
Rädsla och sårbarhet gör människan illa.
Som terapeut ser jag hur olyckliga de är och hur fel det blir fast de försöker göra bra och rätt. Det är som om förmågan finns men ligger i träda och rädslorna tar över och styr.
Nya människor ses med stor tveksamhet – i synnerhet om de är glada och är lite sprudlande. De rädda kategoriserar dem som för mycket, som falska och oäkta.
Människor som vet vad de vill och gör karriär, ja i de räddas ögon är detta ett kaxigt folk som trampar på de ”små” i sin omgivning.
De funkar inte heller med andra rädda människor – för det blir som om de sakta kväver varann.
Vem funkar de med då ?
Inte många alls.
Att vara den rädda människan är inget alternativ … det är ett tillstånd som ska passeras så snabbt som möjligt.
De rädda försöker tillrättalägga allt genom en strikt framförhållning och sker något oväntat och spontant – då tolkas det direkt negativt.
De ser faror överallt. De glömmer aldrig att låsa sin dörr.. varken från insidan eller utsidan.
De slukar alla nyheter om elände.
De vidtar åtgärder i sin rädsla som tex möter de ett gäng ungdomar går de över till andra sidan gatan… de känner sig ofta utnyttjade av släkt och vänner .. de tycker att de ger men inget får tillbaka… fast så ÄR det inte.. det är mest bara rädslan som talar.
Rädslan för att verkligen bli utnyttjad
De är rädda för invandrare. För lösa hundar. För auktoriteter. För uteliggare.
Det blir slutna, misstänksamma och skär av möjligheten till lärande i mötet med det främmande.
De övertolkar arbetskamraters beteende.. och kan lätt känna sig utanför.
De förstår inte sin egen roll i detta.. att de faktiskt väljer utanförskapet genom sitt eget sätt att vara
De vågar sällan pröva något nytt … utan mår bäst av upprepningar för det är tryggt att veta.. även om det är negativa upprepningar.
Somliga har varit rädda sedan barnsben och fått rädslan i sig med modersmjölken
Jag har ett exempel på hur fel det kan bli.
En grabb som var 21 år hade suttit på kammaren i föräldrahemmet och spelat datorspel sedan han tog studenten 2 år tidigare. Han mådde väldigt dåligt. Högsta prio var att få ut honom i ett normalt liv. Tyckte jag.
Jag föreslog volontärarbete och både han och hans mamma gapade som fågelholkar
” Utan lön”?
Ja, utan lön. Heltid. Häpp.
Det viktiga är att komma ut bland folk. Ha tider att passa, vara delaktig i samhället och att bygga lite på ett bättre CV.
”Aldrig i livet” sa både mor och son.
Inte skulle Olof bli utnyttjad på det sättet, bara tanken var absurd.'
Här såg de alltså en möjlighet som ett utnyttjande och det är så typiskt för den här sortens folk.
Jag hade exempel på platser där han kunde vara volontär.. inom hans eget intresseområde men oavsett hur jag försökte så var som att gå rakt in i en vägg.
Nej och åter nej
Den här gången slutade det med en rejäl depression och sjukhusvistelse för grabben
Tillhör du de rädda – inse fakta och gör något åt det
För det kan man ! Om bara insikt och vilja finns
Kram & kärlek
skriven
Komiskt att du skriver detta.
Jag frågade häromdagen efter oavlönad praktikplats/sommmarjobb för ungdomen som troligtvis blir hemma i sommar.
Jag tror (hoppas) att personen jag frågade förstod att jag gjorde detta i syfte att det skulle vara bra för min ungdom att komma ut lite. Vår ungdom trivs ypperligt hemma och det finns saker att sysselsätta sig med här. Men jag tror att det är nyttigt att komma ut och få lite erfarenheter.