Esmaralda...spår dig gratis!

Helingen från klagomuren blev min vändpunkt.

Gästblogg av Browallia

 

För drygt ett år sen drabbades jag av depression och ångest som gjorde mig apatisk och jag isolerade mig i lägenheten.

Det kunde gå veckor utan att jag tog mig utanför dörren.

Jag sov stora delar av dygnet och när jag var vaken satt jag i soffan i timmar och bara stirrade tomt framför mig.

Jag fick verkligen tvinga mig själv att äta, duscha och allt sånt vardagligt.

Bara att gå ut med soporna var en pärs för när jag väl tagit mig utanför porten så kändes det som jag skulle kvävas och benen blev så tunga att jag knappt orkade röra på dem.

Det var som att gå i djupt vatten. J

ag har försökt få vården att förstå hur dåligt jag mår men inte blivit lyssnad på och den enda hjälp jag fått är nytt recept på ångestmedicin och förlängning av min sjukskrivning.

Jag kände mig fängslad i min egen kropp och på nyårsafton när jag låg på soffan och hörde ljudet från fest och glada människor hos grannen så grät jag förtvivlat över allt roligt jag går miste om. Nästan desperat bönade och bad jag min ängel om hjälp att ta mig ur denna situation för jag kände att jag inte skulle orka kämpa så länge till och ge upp.

Jag kunde förnimma hans närvaro och jag visste att han lyssnade på mig.

En vecka senare fick jag ett budskap som svar på min vädjan om hjälp i form av blogginlägget om storhealingen från klagomuren.

Jag förstod det inte med en gång eftersom jag var skeptisk till att storhealing efter att inte ha kunnat ta mot när jag test det en gång tidigare.

Jag velade fram och tillbaka in i det sista.

När det bara var ett par timmar kvar innan tiden för anmälan gick ut var det som en kraft tog över och jag hade inte något att sätta i mot och anmälde mig med önskan om att healingen skulle ge mig kraft att ta mig ur soffan och börja leva aktivt.

 

En liten stund efter att Esmaralda börjat sända ut healingen så började det rycka i min vänstra arm.

Kort därefter fick jag svårt att ligga still med benen, jag fick som samma känsla som när man hör en medryckande låt och inte kan vara stilla.

Känslan blev så stark att jag måste sätta mig upp och kunde motstå att titta på klockan som visade 20:45 Jag blundade igen och fick en inre bild av fågel Fenix som reser sig ur askan och flyger upp mot skyn.

När jag vaknade dagen efter så kändes det inte alls motigt att kliva upp.

Jag åt frukost, duschade och gjorde mig i ordning utan att behöva tvinga mig själv att göra det. Jag hade i flera dagar skjutit på att åka till apoteket och hämta ut mer ångestmedicin och nu hoppade jagi ytterkläderna utan att känna minsta motstånd att ta mig utanför dörren.

Det var inte förrän på väg hem igen jag insåg att jag gick med lätta steg i mitt vanliga tempo från bussen hem till mig.

Känslan av att kvävas var helt borta.

När det gick uppför mig att det var healingen som verkat så blev jag alldeles knottrig på armarna. Jag som brukade däcka i soffan efter att ha varit utanför dörren kände mig fortfarande full av energi och började utan att tänka på det röja diskbänken som var översvämmad av disk.

 

 

Jag blev vaken ett helt dygn och fick mer gjort än på det senaste halvåret.

Nu har det gått ännu några dagar och det som tidigare tyngt ner mig under så lång tid har inte kommit tillbaka.

Jag har tagit mig ur soffan och gör saker hela tiden.

Jag känner mig som fågeln Fenix som rest sig ur askan. Healingen från klagomuren var verkligen nåt ut över det vanliga och för mig blev det en oförglömlig vändpunkt i livet.

Tack älskade Esmaralda för att du gav oss i bloggfamiljen denna möjlighet.