Jag blev evakuerad .....
Så blev jag och massa med mig evakuerade.
I natt !
Vi transporterades i stora militärbilar till en facilitet i Ängelholm… nån slags militärförläggning som låg hemligt en bit ner under Hallandsåsen.
Jag vägrade stor sovsal och talde surt om att jag inte sover med någon annan – bara med mig själv. Möjligen maken till nöds och that´s it.
Och så behöver jag min snarkmaskin, den fick jag inte ta med och mina öronproppar. Annars kan jag inte sova alls.
Plötsligt kom generalen insvassade.. han verkade väldigt feminin , så gjorde han en piruett framför mig , rättade till håret och presenterade sig ” General Bög”
Heter du det eller är du det ? undrade jag intresserat.
Men han bara vände på klacken och lämnade rummet med svajande höfter.
Herregud, var har jag hamnat ?
Plötsligt ropas mitt namn ut i högtalarsystemet och jag rusar till Hjälpmedelsavdelningen som jag blev kallad till. Och jag får välja mellan ett hundratal coola snarkmaskiner och valde en som såg ut som en Ferrari.
Jag fick neongröna självlysande öronproppar.
Och som lite extra bonus fick jag ett mysigt duntäcke.
Fullastad beger jag mig till det lilla rummet som jag tilldelats och som jag slapp dela med nån annan.
Så ser jag att det är två dörrar i rummet och ingen av dem går att låsa. Då klagar jag igen.. jag var väldigt gnällig tycker jag själv nu i efterhand.
Arga Snickaren från TV träder fram och med en stor slägga till hjälp spikar han igen båda dörrarna. ” Jamen nu kan jag inte komma ut ju” protesterade jag.
” Det skulle du fan tänkt på innan” snäste snickaren som var väldigt arg. Så satt jag där i mitt lilla rum med min Ferrari snarkmaskin och lysande öronproppar när det surrar i luften och ett litet flygande tefat tar form.
Ungefär här började det spåra ur rejält.
En skallig liten dam med lila läppstift kikar ut från en lucka i tefatet och väser upphetsat ” Rappa på nu… kasta dig ombord så tar vi dig härifrån ”
Jag kastade mig ombord.. dvs jag slängde mig över den lilla farkosten och jag kraschade med tefatet under mig.
Såklart, herregud, det hade jag väl lätt kunnat räkna ut!
Det vällde ut en massa små varelser som alla var skitförbannde på mig. För att jag var för tjock och för stor och för lång.
Du har blivit som jordingarna eftersom du levt här för länge… sa drottningen som var grön och slemmig med långa lösögonfransar och med tiara på huvudet.
” Kan man göra nåt åt det ? ” undrade jag desperat.
” Du får prata med Arga Snickaren, han är mullvaden som ordnar sådant” svarade drottningen.
Så vrålar jag efter snickaren.. som dyker upp och när jag berättar om små varelser och ett rymdskepp så plockar han fram en rejäl spruta ur snickarbyxorna och påstår att jag fått en psykos och måste avlivas.
Fär allas bästa.
”Du kan väl i alla fall samarbeta lite” bräker han när jag skriker för livet och försöker komma undan. Jag känner sticket i armen.. och vaknar hemma i min egen goa säng.
Satan vad verkliga drömmar kan vara ibland - fast de är alldeles tokigt korkade !
Kram & kärlek
skriven
Haha vad rörigt det kan bli men roliga drömmar du har :)
Kram
Mikael