Somliga var väldigt sjuka och avled.. och andra mådde bättre och repade sig och kunde så småningom åka tillbaka hem igen. Barnen kom ofta från fattiga förhållanden och på Sanatoriet serverades det rikligt med näringsrik mat.
Och naturligtvis sol och bad !
Säkert var vistelsen ett helvete för många och barnen saknade sina familjer - medan andra fann sig väl tillrätta och badade, lekte och mådde väl.
Vi promenerade längs stranden.. precis vid KVS och plötsligt flyter dåtid ihop med nutid Jag vet att nuet är nu och dåtid då.... men det är fashionerande när det händer... när jag kan förnimma gamla KVS byggnaden.. bryggan.. barnen som badar i sina tidsenliga badkläder... vitklädda sjuksystrar på stranden... och det är ungefär som två lager ovanpå varann... dåtid och nutid.
Jag ser några flickor i sanden som bollar till varann med en tygboll... kanske den var virkad.. och jag ser en liten pojke ligga på en brits med huvudet på en kritvit kudde. Stackarn var nog för sjuk för att kunna leka med de andra barnen men fick vara med i alla fall
Det är skratt och stoj i luften för barn är barn även om de är sjuka.
Efter mindre än en minut flöt allting tillbaka till sina rätta platser och nu var KVS bara ett KVS i nutid och alla badande barn hade vanliga moderna badkläder och inga vitklädda sjuksystrar syntes till
Så blir det ibland för mig och jag har ingenting alls emot det.
Kram & kärlek
skriven
Häftigt!
Det påminner mig om en syn jag hade igår. Jag var på väg ner för trappen hemma och då såg jag en människa som gick från hallen mot vår gillestuga. Jag trodde det var min syster och hennes kille som kommit till oss (för de var på väg hem till oss) och tänkte ropa att dem kommit. Så verkligt var det. Men innan jag hann ropa så försvann gestalten mitt framför mina ögon. Jag blev minsta sagt chockad. Detta skedde dock på några sekunder.
Såg jag i syne eller såg jag något från andevärlden?Kram