Vi måste våga ha tillit....
Om hundar har jag lärt mig att klappar man en nervös och rädd hund.. då befäster man rädslan.
Detta alltså om hunden befinner sig i en situation som gör den osäker.
Bättre att låtsas som ingenting och på så sätt visa att det här inget märkvärdigt.. husse/matte är ju lugn.. och det lugnet smittar av sig.
Och sedan tränar man de jobbiga situationerna gång på gång och på ett normaliserat sätt.
Må hända min Cesar Millan inte har rätt i allt.. men det här har han i alla fall rätt i.
Och det här kan man överföra på människor.
Långt innan jag kände Cesar… faktiskt från första stund jag fick barn så har jag härdat ungarna.
Det låter kanske känslokallt och hemskt.. men jag har haft koll ändå, tro inte annat .. och om en unge välte med sin trehjuling så måste man ge hen en chans att reda ut situationen på egen hand och sedan berömma barnets lösning av problemet..
Inte kasta sig dit och slita upp ungen i famnen och börja trösta och blåsa och bära sig åt.
Gör man det – då matar man rädslan hos barnen.. som lär sig att det är jättehemskt om man välter eller trillar och barnen får insikten att om något ont händer så klarar jag det inte på egen hand.
I ren välvilja och omtanke kväver man sitt barn från tidig ålder.
Naturligtvis får man ha koll så inte ungen slagit sig halvt fördärvad.
” Jamen det var inte så farligt” kunde jag hojta, ” upp igen, det här fixar du ” och nio gånger av tio var det så. Ungarna masade sig upp, lite gnälliga men satte sig på cykeln igen och fortsatte.. eller vad det nu var de höll på med.
Man får barn som blir lite modigare. Självkänslan växer och tilltron till den egna kraften ökar. Och det håller i sig genom åren.
Ju mer man ömkar – desto mer tar man av barnets egen förmåga att själva reda ut situationer.. plus att ungen tycker att det som hänt var typ en tia på skalan. Varenda gång. Och de tjuter som mistlurar
Same same but different vad det gäller hundar och barn.
Vi tenderar också att överdrivet ta hand om våra vuxna barn om de inte mår väl. Vi hjälper till och fixar och donar och ordnar och håller dem under armarna… ibland hela vårt liv igenom
Och sen.. när vi inte finns längre.. ja, då ser vi från Alltet att de klarar sig fint i alla fall. Somliga till och med bättre… eftersom de äntligen tvingats ta tag i sin situation och göra nya val.
Alla vi föräldrar ( och hundägare) vill ju väl för dem vi älskar.. och i detta tenderar vi att bli för mycket.
Vi måste lita på dem vi älskar och släppa dem fria att reda ut sina situstioner.
Jag säger inte att det är lätt !!
Kram & Kärlek
skriven
Godmorgon kära Es, är min första känsla rätt att kocken inte är något för mig ?
Blev lite besviken igår när vi sågs en stund. Ingen gentleman takt alls. Skulle det ändras om vi var på en " riktig " dejt.
Han hade på sig sånt jag avskyr tröjor med tryck som ser ut att vara från någon serie. Han skrev inte så mycket efter vi sågs så han kanske kände som mig att vi inte klickade ? Hans dialekt var mest gullig.
Kram