Minnen som är etsade.....
Vi har alla minnesbilder som aldrig försvinner
Det finns de naturliga bilderna så klart..… personliga ting som vi värderar högt men det finns också helt random bilder som bara biter sig fast.
Jag har två sådana bilder.
En gång i tiden hade mamma en sommarstuga längs den vackra kusten mellan Helsingborg och Höganäs.
När mina tjejer var små - och ekonomin tröt. så var det ju guldläge att vara i stugan med mamma. Massa sol och bad för tjejerna och mysiga grillkvällar.
I stugbyn fanns en ung kvinna… i min ålder ungefär.
Hon var brunbränd, lång, vacker och väldigt gravid.
Så var det med den saken.
Jag kände henne inte. Vi hejade på varann om vi råkade stöta ihop men mer var det inte.
Och så får jag höra att det blev dags för henne att föda. Hon fick en dotter och kort därefter dog hon, någonting i henne gick sönder. Bara sådär.
Av någon anledning konserverade jag bilden av henne.. från uteplatsen där jag satt och såg henne gå förbi den där gången när hon var så vacker och gravid.
Jag kan se varenda detalj hos henne – till och med guldhjärtat hon hade om halsen… en kedja runt vristen.. randig baddräkt i mammamodell med liten kjol.. långa bruna ben och vita sandaler. Mörkt hår i hästsvans…
Den synen är 40 år gammal. Hennes dotter är 40 år nu. Jag kan inte säga att jag går och tänker på henne.. men ibland poppar bilden upp.. kanske en gång i halvåret i runda slängar sådär…. och jag tänker att livet är nyckfyllt.
När man är som lyckligast kan allt tas ifrån en.
Den andra bilden är av helt annat slag.
Jag var singel och det var i internetdejtingens barndom.
Och så var det mannen med kinesiskt ursprung som jag skulle dejta.
Foton utväxlade vi inte… nejdå, på den tiden tänkte jag att det får bli som det blir, en överraskning. Och det ska gudarna veta att det blev.
Jag har frusit och bevarat första blicken på honom… han stod på centralstationen vid kiosken som vi bestämt och taadaaaa.. det blev liksom allt ljus på honom.. solen sken väl in på ett speciellt sätt och han stod där i all sin guldglans.
Kanske 145 lång… ett jättestort kalt huvud och liten spinkig kropp. En kalkonhals som sticker fram ur den vita skjortlinningen med dubbelknuten slips. Jag drog efter andan och tänkte att lugn och fin nu och inga fördomar.
Så jag stegade fram och skakade hand, hejsanhejsan, sa jag hurtigt, har du väntat länge ?
Och se det hade han.. han hade mage att säga att han faktiskt väntat i tio minuter och att hålla tider är en dygd. Som han värderar högt. Sa han på bruten svenska och inte ens antydan till leende.
Jag såg mig om efter en flyktväg… men så tyckte jag synd om kraken.
NU skulle han få sig en helkväll !! Det skulle bli åka av i nöjeslivet.
Vi tog färjan över till danska Helsingör och drack shots och öl….under tiden redogjorde han för sitt jobb i detalj. Gäsp. Nån slags specialistläkare.
Efter en timmes tjat i samma ämne blir det rätt tröttsamt.
Vi gav oss ut på krogrunda och för varje shot tinade han upp allt mer.
Huvudet vickade på halsen – men han drog inte på munnen i ett leende förrän i halvtid.
Så var det till Strandborg och på den tiden fanns det en speleman där som spelade dansvänliga låtar…man sjunger med och man dansar.. man bär sig åt lite och har hur kul som helst.
Det kommer sig naturligt. Men inte för min kines.
Huset bjöd på öl…jag kände ägaren lite.. och hur det nu gick till så rätt som det var åkte slipsen av… han dansade och han sjöng … och vi drack armkrok med ett MC gäng.. och det blev en riktigt helkväll.
Doktorn uppträdde solo och sjöng på kinesiska med små trippande danssteg.....och framåt morgonkvisten tog vi båten tillbaka… … vi skakade hand.. och doktorn beställde och betalade en taxi åt mig.
Och så for vi iväg på varsitt håll.
Nästa dag mailade han. Inte ett ord till tack.
Nej, han skrev att han fått negativ bild av mig, att jag drack alkohol och gick på sämre krogar och vi passar helt enkelt inte ihop. Han beklagade om han sårade mig ifall jag nu tänkt mig något seriöst.. men en framtid med mig kunde han inte tänka sig.
Och tillade, att han hade den värsta baksmälla han någonsin haft.
Men jag minns.. och glömmer aldrig chocken när jag såg honom belyst i solstrålens glans, där på stationen.
Att jag tog mig an honom som ett välvilligt projekt den kvällen… det talade jag inte om för honom. Ibland kan man göra goda gärningar utan att trumpeta ut det.
Det var ju för väl att vi båda tyckte att en kväll räcker !
Ja, det är mina två minnesbilder som dyker upp ibland.. helt ofrivilligt !
Och jag skulle tro att den uptighte doktorn aldrig glömmer kvällen han heller.
Det var nog första och sista gången i hans liv som han slog klackarna i taket såpass att han tappade kontrollen och drack med tatuerade och skäggiga outlaws !
Någon annan som har en knasig och random minnesbild ?
Kram & Kärlek
skriven
Hej Es! Har han fortfarande tankar på hur det vore att kyssas? Då vi är tillsammans? Tänker han på det då? Kram