Esmaralda...spår dig gratis!

En del oroar sig inför sin resa till Alltet. 

Alla ska vi ju ta oss dit så småningom.

Kärt barn har många namn… men ” andra sidan” är ju det vanligaste och  det stämmer bättre än vi kanske tror.

För det ÄR  andra sidan av livet… vi lämnar jordelivet men vi försvinner inte.. vi fortsätter vårt liv i den andra dimensionen som jag kallar Alltet

Somliga tror att olyckliga själar  inte hittar rätt utan irrar omkring här på jorden och söker efter ljuset… men det är inte min uppfattning.

Här irras det inte omkring det minsta.

När vi slutar andas och avslutar  jordelivet – då  börjar vi vår resa direkt hem till Alltet.  Ingen stannar kvar och vimsar omkring.

 

Hade jag inte vetat detta hade jag oroat mig för jag  har ett gräsligt   lokalsinne och  hade säkert tillhört dom som farit iväg  som en champagnekork mot fel håll och hade blivit förvirrad och ledsen över att behöva vimsa omkring i nåt slags mellanland och skrämma vettet ur folk.

Bara tanken att man skulle behöva komma med ljus och besvärjelser och allehandla hjälpmedel för att försöka få mig att hitta rätt !  Hua !

Så  skönt att det inte är så !

Man KAN inte gå vilse.

Den risken finns inte.

De allra flesta ( troligtvis alla)  har någon som möter oss  - som direkt kommer till vår sjuksäng eller olycksplats eller var vi nu ska gå över. Det är som regel  en äskad person som  gått över tidigare som kommer… fast ibland är det ingen som vi känt i jordelivet utan en bästa vän i Alltet.

 

Det blir alltid ett kärt återseende.

Det tar inte dagar att resa till Alltet

Det tar bara ett ögonblick.

Och vi finner oss direkt tillrätta.   Det är ungefär som om du varit borta på semester en månad och kommer hem… du anpassar dig snabbt, du hittar allting direkt .. och ingenting är främmande eller konstigt.

Fast det är ju roligare att komma till Alltet än att komma hem efter en semester.  Du får träffa alla de som du vill träffa – du förstår  hur saker och ting fungerar och du inser att  jordelivet egentligen var så himla kort även om det kanske varat i 90 år.. så är det ändå som om du bara varit bortrest en månad

Alltet är vårt riktiga hem.

Våra olika jordeliv är något vi ska gå igenom för att lära oss

Men varför ska vi lära oss ?  Till vilken nytta ?

Ja, det har ja ingen aning om.  Där är mitt minne utraderat och ingen av mina andliga kontakter  kan berätta.. så jag antar att somligt vet man inte förrän man är där. Och det finns en mening med det.

 

I Alltet är man frisk. Man tar inte med sig de jordiska sjukdomar eller problem man haft. Allt sånt elände skalas bort. Man mår  väl. Man är glad. Man är tillsammans.  Inte bara med sina människor utan också med sina djur.

Alltet är en annan dimension. 

Och det är svårt att förmedla sig över dimensionerna.   De meddelande som kommer igenom  är ofta subtila och  det krävs en hel del av oss att  kunna ta emot .

 

En släkting berättade att en citronfärgad fjäril kommit  till honom tre dagar i rad och betett sig närgånget och konstigt.  Hans teori var att fjärilen var sjuk på något sätt…fast hans stackars anhörige på andra sände så det rök om det.. nådde fram.. via fjärilen.. men mottagaren var helt blind för detta.

Så är det ibland.

Vi har inte alla förmågan att tolka rätt fast tecknen  liksom flyger på oss  på ett väldigt konkret och tydligt sätt.

Annars är ju tecken för det mesta subtila. Vi måste använda får fantasi för att kunna ta emot.

Våra kära i Alltet har som regel en bra fingertoppskänsla och hör inte av sig  om vi behöver smälta deras död för att komma vidare.   De väntar in rätt tillfälle. De vill ju att vi ska gå vidare och leva klart våra jordeliv på ett bra sätt utan extra vånda.

Och de tar hand om  oss fortsatt. 

De kommer på besök, de tittar till och de förmedlar kärlek.

Själv oroar jag mig inte det minsta för Alltet – det ska bli kul att komma hem igen men man kan oroa sig för vad som föregår resan.   Att sakta tyna bort i sjukdom är ju något som triggar oron.   Och sånt kan jag inte se kring mig själv.

 

Kram & kärlek

 

 

P.s.  Idag kan jag inte besvara frågor.

Saken är den att mamma inkasserar sin julklapp hon fått av mig och vi far till Lund vid middagstid  idag och checkar in på  Grand  Hotell. 

Sen när kvällen kommer ska vi titta på  Pernilla Wahlgrens show  och vi avslutar  kvällen med middag under  anrika  Grand hotells kristallkronor. 

När morgonen kommer blir det överdådlig frukost - och sonen som nu pluggar i Lund kommer och äter hotellfrukost med oss.