Esmaralda...spår dig gratis!

Jag funderar lite över det här att vara tacksam.

Klart man ska vara  tacksam och klart att man ska ha positivt fokus.

Offerkoftan ska aldrig på  för då skadar man sig själv och blir dessutom olidlig för sin omgivning

Men handen på hjärtat – det är svårt att vara en underdog.

Har man bostad, pengar, åker på semester och kan unna sig då är det lättare att slå sig  för bröstet och tala om att man minsann ska vara nöjd med det man har.

Alla vet inte hur eländigt somliga kan ha det.

Människor som är kroniskt sjuka , mår mentalt dåligt, är arbetslösa , har ingen ekonomi , är eller har varit utsatta på olika sätt… och ska dessa människor behålla sin energi.. då krävs det att de har   styrkan med sig i bagaget och att de har förmåga att ge sig själva påfyllning.

Det finns alltid se som har värre

Har du en depression.. så finns det alltid de som är kroniskt deprimerade och aldrig kan gå ur sängen

Är du arbetslös och fattig – så finns det alltid uteliggare  och tiggare

Har du varit utsatt för ett trauma så finns det alltid de som varit utsatta för  ännu värre trauman

Och det spelar ingen roll.  Elände kan inte mätas.

Ingen mår bättre för att någon annan har det sämre.

Visst ska man försöka ha perspektiv – men ibland får man lov att grotta ner sig lite innan man kan resa sig. Och somliga måste ända ner i botten och kräla ett tag  innan de sakta kan börja klättra uppåt igen.

Vi är olika och vi har olika förutsättningar med oss.

Jag skulle dock vilja säga att var och en har eget ansvar och det är lätt att man hjälper så mycket att man stjälper.  Man ska aldrig bära någon annan på sina axlar – det mår varken du eller den burne bra av.

Du sliter ut dig och den du bär vänjer sig vid sin roll att bli buren – och tappar förmågan att stå på egna  ben och växa.

Livet är inte alltid enkelt…

Kram & kärlek

P.s.  Tack snälla ni - världens bästa bloggfamilj för alla häsningar i går.. ni kan tro att det gör nytta.. stor nytta !!!  Bamsekramen på er  var och en !!