Esmaralda...spår dig gratis!

Människor gör fel ibland och förmår inte alltid känna av.

 De kan vara rädda, blyga, sura, gå  i försvar eller ha en helt annan personlighet är din och då kan det vara svårt att förstå sig på  dem.

Men detta behöver inte per automatik betyda att du inte ska respektera dem.

Det betyder inte heller att du har rätt att prata skit om dem eller trycka ner dem.

Somliga accepterar bara personer som är som de själva är.. eftersom de känner sig trygga i detta och vet vad som ska komma.

En person som reagerar tvärtemot dig .. kan vara lite FÖR överraskande ibland och du vet inte hur hen ska reagera och det blir lätt ett orosmoment.

Just let it be !!

Låt var och en vara som de är… och ska du vara nåt kring de som är annorlunda dig, så låt det vara nyfikenhet.

Tolka dina medmänniskor positivt  - det gör dig själv till en större människa.

Jag vet inte hur många gånger i livet som jag varit med om att folk snackat skit bak ryggen på människor som  är annorlunda… dvs annorlunda än den som startat skitpratet

Den stora massan hakar på och nickar och snackar vidare. Rädda att själva hamna under luppen och bli den som det skitsnackas om.

När jag var  16 år hade jag ett sommarjobb  på fabrik  och kunde i lugn och ro studera hierarkin  bland de anställda. 

 

Det var bitska Mona som snäste av folk, som hittade de andras svaga punkter och där satte hon nitiskt in sina stötar, som skvallrade om folk och som genom detta bestämde vem som skulle vara ute  i kylan och vem som skulle accepteras.

Alla svansade kring Mona. Hon var kingen på jobbet !

Sen var det den stora massan – som hela tiden bara själva jamsade med av rädsla för att själva bli utsatta

 

 

Det fanns en som avvek från alla mönster, som sa ifrån på ett naturligt och självklart sätt som hade sitt eget moralkodex och ingen känsla av att hon skulle följa flocken.

Hon var den mest intressanta , en outsider –  och det var som om allt bara rann av henne och att hon tvångsmässigt måste säga sanningar. 

 

Och så fanns det de som var hopplöst förlorade. Som det snackades skit om, de som fick de sämsta uppgifterna, som man skrattade åt och som var lovligt villebråd.

Jag tänkte att den bitske som bestämde,  hon var bara en person på golvet hon också, utan utbildning, uppenbarligen helt utan klass,  en vuxen kvinna som fortfarande trodde hon slogs på skolgården. En störd bitch. Kort & gott.

Den grå massan var intressant som fenomen.  Att de var så många och så likriktade.

Hon som avvek och sade vad hon tyckte och som inte hade behov av att tillhöra flocken… hon  var udda.

När hon sade något som retade flockledaren så höll hela flocken andan.  Hon var ett orosmoment men ett väldigt spännande  wildcard.

 

Man lierade sig inte med henne – det vågade man inte eftersom det var lugnast att hålla sig till flocken. Men ändå, man såg upp till henne. Hon var en främmande fågel och ingen kunde relatera till hennes beteende.  

Och de utsatta, de finns överallt. Både då och nu.

I skolan,  på arbetsplatserna ,i din släkt och det är precis som om de växer i sin roll… de lär sig att hålla sig undan, att smälta in i tapeten , att inte ta plats, att inte ha åsikter utan bara håller med och de blir tradiga och ointressanta.

Och med sin hukande själ blir de lätt ett lovligt offer igen på nästa arbetsplats, och nästa.. för det finns ju en Mona överallt !

Så tänkte jag när jag var 16 år och det var det som lade grunden till att jag sen började läsa psykologi.

Människors beteende är  fascinerande !

Kram & kärlek