Den destruktiva relationen...
Hur går man vidare från ett dåligt förhållande ?
Första steget är att inse ATT förhållandet suger och sedan gäller det att tänka med hjärnan och inte med hjärtat
VAD är dåligt i förhållandet ? Beter sig din partner på ett sätt som får dig att må dåligt ? Kan ni inte mötas i samtal ? Känner du dig oälskad och obekräftad ? Trycker hen på dina sämsta knappar så du blir den bitch som du inte är van vid att vara ?
Tro aldrig att du kan förändra någon annan – det är en omöjlighet.
Din partner har den personlighet hen har och det är bara att hacka i sig.
Ställer den personligheten till med problem – då får du inse att bättre än så här blir det inte. Och då behöver du ta dig vidare.
Har man en låg självkänsla- då finns risken att man står ut med er än man borde och behöver. Rannsaka alltså inte bara din partner utan också dig själv.
Att stanna i ett dåligt förhållande för att man är rädd att bli ensam eller rädd att man inte ska träffa någon annan… är ett big nono.
Känner du så – då ska du inse att det bara blir värre och den lilla självkänsla du har förvinner helt och hållet
Ledordet, det allra viktigaste i ett förhållande är respekt och då menar jag inte bara respekt gentemot varann utan också egenrespekt.
Känner du att du måste ändra dig för att förhållandet ska kunna bli bra – då är detta en varningsflagg. Adapterar du din partners åsikter, värderingar, klädstil osv, då är du illa ute.
Känner du ansvar för din partners lycka – och om din partner blir ledsen eller arg så tycker du att det är ditt fel. Vad du än gör så blir det inte rätt. Du börjar tassa kring din partner…. då är det stor varning.
Känner du dig kontrollerad eller själv är den som kontrollerar ? Inte bra alls.
Ta ett snack med dig själv och kan du konstatera att din relation inte får dig att må bra… att alla försök till att få den bättre har misslyckats så här långt.. då ska du inse att det inte heller kommer att lyckas i framtiden
Och då är det dags att du räddar dig själv och lämnar förhållandet.
Och när du lämnar ska du göra det tydligt.. både för din partner och dig själv
Hota aldrig att lämna… utan meddela att du ska lämna bara när du verkligen gör det.
Bor ni inte tillsammans är det ju praktiskt så mycket lättare
Bor ni tillsammans så ser ju de faktiska omständigheterna olika ut.. tex vem som äger bostaden osv.
En tumregel är att det ALLTID ska ske så fort som möjligt… att den som ska flytta ut verkligen flyttar ut snarast möjligt.
Läkande kan inte börja förrän ni är fysiskt isär.
Låt dig inte luras av en falsk saknad och gå tillbaka
Massor gör det och det blir aldrig bra utan slutar bara i en ny separation som tenderar att bli ännu mer bitter
Sörj ditt förhållande.. det är naturligt även om förhållandet spårade ur så måste måste få ha en tid av sorg
Prata med människor du litar på och tycker om men tjata inte ihjäl dem
Ge dig själv nytt fokus.. var aktiv.. hitta på saker och ting och gör något nytt.. skapa förändring.
Rätt som det är har du tagit dig steget vidare… det gamla har läkt och du får ett nytänk.
Kram & kärlek
P.s. Idag mår jag betydligt bättre.. medicinen har kickat in… tack & lov !
skriven
Skönt att höra att du mår bättre. 😊
Apropå dåliga relationer så fick jag igår en lång ursäkt från en bekant som insett att det är J som är den fula fisken...
Kändes väldigt skönt!
Igår var jag och barnen på en gammal herrgård, jättefint men jag ville bara därifrån... När vi gick tillbaka till bilen fick jag känslan av att vara iakttagen, att någon smög i skogen för att kontrollera att jag verkligen åkte. Jag såg en stor varelse, Björn eller en väldigt bred och kort man, häva sig upp över stenmuren precis intill mig men det var ju självklart ingen där när jag vände mig om. Vad hände? Har jag nån relation till det där huset?
Kram