Esmaralda...spår dig gratis!

Som barn hade jag ett kluvet förhållande till speglar – för i dem såg jag inte alltid bara mig själv utan  det hände att de speglade  en annan värld.

En morgon när jag gick i trean eller fyran så borstade jag tänderna  vid vasken i badrummet.

”Borsta ordentligt” tjoade mamma och jag borstade och synade sedan tänderna i spegeln.

 Först var jag där och allt var som vanligt – sedan la sig en mjölkvit hinna över spegeln och  genom hinnan såg jag  hur människor satt vid en eld.

De pratade och skrattade och någon spelade gitarr. Man sjöng.

En man kom gående med flera hundar och katter efter sig och människor reste sig upp och hälsade glatt på nykomlingen.  De flesta hade färggranna filtar svepta runt sig.

En bit bort  rodde några  ungdomar i en eka och barn badade med färggranna badleksaker.

Jag gnuggade mig i ögonen och en ny bild i spegeln tonade fram.

Det var rörliga bilder.. ungefär som man ser på TV men utan skärpa på grund av den vita hinnan. 

 

Nu såg jag  en massa små  vita kupolformade "hus" eller snarare hyddor  som var omgivna av blommor i alla färger och de vackraste fåglar som flög och satte sig på människorna utsträckta händer.

Det var väldigt vackert. 

Känslan av kärlek och gemenskap var så stark att jag helst av allt hade lust att bege mig in i spegeln men det visste jag ju att jag inte kunde.

Vid tidigare tillfällen hade jag sett mina döda farföräldrar i spegeln och jag hade sett min kusin som dog när hon var 5 år gammal. 

På barns vis förstod jag att jag fick se en skymt av en annan värld som det inte var meningen att någon skulle se.

Jag var som en  fönstertittare typ och gjorde något förbjudet.

Men ändå fanns det  en period i barndomen när jag stod framför speglar , vilka som helst och försökte frammana den andra världen.

Ibland fungerade det och ibland inte.

Sen blev jag lite äldre och la helt enkelt av med smygtittandet. Ibland hände det i alla fall att den andra dimensionen dök upp.. men då la jag locket på direkt.  

Man ska inte veta allt.

  Är man till exempel inte lycklig i vår nuvarande värld och  besöker andra dimensioner  då är det lätt att man tappar fotfästet och dras in i den  värld där man inte hör hemma.

Kanske man kan få en psykos ? En depression ?

 

Jag vet inte – men min vägledare har alltid varit väldigt tydligt med att man ska leva i den värld där man befinner sig, basta !

Kram & Kärlek

P.s. Idag är jag på utflykt hela dagen med ena dottern och kan inte besvara frågor !